Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLUMPER, m.||(ig.).
Etymologi
[jfr mlt. plumper, obildad person; till PLUMP, sbst.1; jfr ordparet KLUMP: KLUMPER]
(†) klumpeduns; klumpig l. oskicklig person; tölp. Broman Glys. 3: 99 (c. 1730). Lind (1749; under plumpert). — jfr BOND-PLUMPER.

 

Spalt P 1236 band 20, 1953

Webbansvarig