Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLURAL plɯ4ral l. plɯ4r~a1l l. plɯ3ral2 l. plɯ3r~a2l, äv. (i bet. 2 alltid) plɯra4l l. plu-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. plural, fr. pluriel; av lat. pluralis (se PLURAL, sbst.), i bet. 1 möjl. bildat sekundärt till PLURAL, sbst. — Jfr PLURALISK]
1) språkv. som utgör en plural l. står i plural; som utmärker l. har samband med plural. Almqvist JK 56 (1835). Den gamla plurala ackusativen tighi. AntT 5: 287 (1878). Östergren (1935).
2) ss. förled i ssgrna PLURAL-SYSTEM, -VALSYSTEM.
Ssgr (till 2; möjl. äv. att uppfatta ss. hörande till plural, sbst.): PLURAL-SYSTEM. polit. = -valsystem. Siösteen ModBelg. 327 (1906). —
-VALSYSTEM~002. [jfr t. pluralwahlsystem, eng. plural voting] polit. valsystem som utmärkes därav att vissa kategorier av röstande ha mer än en röst. 2NF (1914).

 

Spalt P 1245 band 20, 1953

Webbansvarig