| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POCKER pok4er (po`cker Weste, på´ck’r Dalin), sbst.3, m. ((†) n. Nordforss (1805), Meurman (1847)); best. -n; pl. =; förr äv. POCKAR, sbst. pl.
Anm. Ordet är sannol. ofta att uppfatta ss. eufemism för ’fan’.
1) (numera i sht i bygdemålsfärgad framställning) djävulen, den onde, hin, fan; numera bl. behandlat ss. egennamn. Medusa haar seet ut som sielfwa Pokker. Spegel GW 240 (1685). På Skärthorsdags-natten är det som Pocker samlar trollbackorna till gästabud. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 187 (1863). Göth Böss. 30 (1926). — särsk.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande uttr. Den som fådt Pocker i båten, måste föra honom til lands. Möller 1: 282 (1745). Man talar så länge om påcker, til des han infinner sig. Därs. 414.
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. pockers hand, den tvååriga, svarta roten av örten Orchis maculata Lin. (fläckigt nyckelblomster, jungfru Marie hand); jfr FAN, sbst.1 1 e. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 238 (1864).
2) med mer l. mindre förbleknad bet., i eder, svordomar, bedyranden o. d. Sade skräddaren s: v: kiös mig etc. geenswarade Nills dät må Fanen ock Påcker giöra. VRP 1708, s. 224. Champagnen är dålig, .. / den sur är som pocker. Sturzen-Becker 5: 141 (1862). Om ni .. gör henne till er husfru, så skall sjelfva rödaste pocker taga den som ännu vågar säga något ondt om henne. Snoilsky Hex. 63 (1887). Cannelin (1921). — särsk.
a) i uttr. för undran l. förundran o. d., särsk. i sådana uttr. som pocker vete vad l. vem l. hur, vem vet vad (osv.), gudarna må veta vad (osv.). Pocker måghe wetta hwadh tu äst för en. Petreius Beskr. 2: 249 (1614). Ossiannilsson Tidsdikt. 33 (1916). särsk. [jfr d. det var pokker] (föga br.) ss. uttr. för häpnad l. bestörtning o. d., i uttr. det var pocker!, det var (som) katten! värkligen! å tusan! Lindfors (1824). Lundell (1893).
b) i uttr. vari ngt kraftigt förnekas l. vari ngn vägrar att göra ngt o. i stället (formellt) skjuter det ifrån sig på fan o. d. (jfr FAN, sbst.1 7). Chronander Surge B 2 b (1647). Då gjorde gossen ganska rätt, när han tog officerens gåfva ifrån dig? — (Svar:) Han gjorde så pocker heller. Sparre Stand. 179 (1847). Rodnad skall kyssas fram inte målas. .. Men pocker skall kyssa gamla färgburkar. Paul KarinMånsd. 43 (1899). särsk. (†) i uttr. pocker heller!, nej!, i helsike! Lindfors (1824).
c) (†) i sådana uttr. som draga l. dra o. d. (ända) till pockers l. pocker (ngn gg äv. åt pocker l. så långt som pocker), äv. packa sig pocker emot, dra åt fanders l. helvete o. d. Packa tigh pocker emoot. Chronander Surge F 2 a (1647). Dra då ända till pockers Fader Jöns med Era många påminnelser. Modée FruR 38 (1738). Drag till pocker. Missförståndet 72 (1740). Dalin Vitt. 5: 281 (c. 1753: åt). Bed arrendatorn dra så långt som pocker! Björck Dikt. 116 (1865). jfr: Packets kung till pockers! Almqvist DrJ 105 (1834).
e) (†) i uttr. giva (ge) ngt l. ngn pocker, ge tusan (l. fan) i ngt l. ngn, strunta i ngt l. ngn; äv. i uttr. giva pocker att göra ngt, strunta i att göra ngt. Jag blifuer inthet hooss honum vthan gifuer honum Påcker. VRP 1648, s. 311. Modée HåkSmulgr. 67 (1738).
f) [jfr dan. o. nor. bryde sig pokker om] (†) i uttr. bry sig pocker om, strunta i, ge katten i. Carlén Rosen 163 (1842).
g) i uttr. för pocker, i sht förr äv. för tusan l. tusen l. tusende l. hundra pocker, förr äv. för alla tusen pocker l. för pockers l. pockern, för tusan, för katten, för satan, för fan. Tidfördrijf B 6 a (c. 1695). Hvad nu för påckers skrifver Min ärligaste vän. Linné Bref I. 5: 217 (1774). Förifra inte er för alla tusen pocker. Remmer Theat. 2: 44 (1815). Carlén Rosen 339 (1842: för pockern). Nu har jag varit barsk igen — för pocker! Scholander 3: 94 (1860). Jolin Smädeskr. 10 (1863: för hundra pocker); jfr a. För tusan pocker, jag håller på och blir darrhänt! Hemmer ManSamv. 226 (1931). särsk. (†) i vissa uttr.
β) för pocker med ngt!, bort med ngt! För pocker med Ert (dvs. fåglarnas) skrik! Wallenberg (SVS) 1: 115 (1769).
h) i uttr. (för) pocker i våld, (för) tusan, (för) fan; äv. o. numera nästan bl. (mindre br.) i sådana uttr. som dra l. gå (äv. jaga l. köra ngn) för pocker i våld, draga osv. bort l. i väg l. åt skogen l. åt helvete o. d. Weise 238 (1697: för pocker i wåld). Pocker i våld! SvTyHlex. (1851). De hetsigaste skrikarne voro .. i beråd att .. jaga .. qvartermästaren för pocker i våld. Topelius Fält. 3: 130 (1858). Därs. 4: 44 (1864: köra). Ahlman (1872: gå). Hammar (1936: dra).
i) (†) i uttr. utav tusan pocker, som katten, av bara katten. Ni finner att belefvadt folk, mitt socker, / Kan vara artigt utaf tusan pocker. Dahlgren Moreto 49 (1873).
j) (†) i uttr. till pocker l. så till pockers, för tusan, för pocker. Will bonden och (till påcker) / Nu med bli delicat? Runius (SVS) 1: 213 (1711). Så till påckers, der är hon tillhopa med honom (dvs. galanten) igen. Missförståndet 62 (1740).
k) (mindre br.) i uttr. i pockers namn, förr äv. i alla pockers namn, i herrans namn, i fridens namn (jfr NAMN 8 c). Zedritz 3: 246 (c. 1855: i alla pockers namn). ”Vad i pockers namn är det med dig, pojke?” frågade han. Berg ArizCharl. 172 (1927).
m) efter frågeord (vanl. med känslobetoning); jfr DJÄVUL 11 b, FAN, sbst.1 6 d β. Hwem påcker ha fört edher hijt? Brasck Apg. I 3 a (1648). Hur pocker skal jag nu göra i hast? Eurén Kotzebue Orth. 3: 25 (1794). Hvad pocker är det nu för ett välsignadt pinglande igen, sade tunnbindaren (då kyrkklockorna ringde). Strindberg SvÖ 2: 335 (1883). Aanrud Ber. 2: 230 (1915). Östergren (1935). särsk. (†)
α) i uttr. vad l. vem alla de pocker, vad l. vem tusan l. katten l. pocker. Hvad alle de påcker är det för et väsende? Lagerström Molière Tart. 44 (1730). Dens. Holberg Jean 10 (1744).
β) i uttr. vem l. hur tusan pocker, vem l. hur tusan l. katten l. pocker. Lucidor (SVS) 460 (1674). Hur tusan pocker skulle jag kunna sofva? Stiernstolpe DQ 1: 191 (1818).
n) i gen. med adjektivisk bet.
α) (numera knappast br.) grundlig, ordentlig o. d.; äv. ss. adv.: ”fan så”. Brasck Apg. L 1 b (1648). En stor härförare .. kan heta t. ex. Giuseppe Garibaldi, men pockers ogerna Lars Svensson, om än med tillnamnet Dunderbom! Sturzen-Becker 2: 62 (1861).
δ) [jfr d. pokkers karl] i uttr. pockers karl, värklig karl, karlakarl, tusan till karl. Lundell (1893). Det är en pockers karl, skall jag säga dig. Essén Vap. 250 (1917). Denne pockers karl hade gift sig med en fattig hantverkares dotter från Furs kyrkby. Engström Vinst. 8 (1925).
o) (föga br.) i uttr. pockern så, mycket, förbaskat. (Tullförvaltaren) försvann med den stora herrn, hvilken jag tyckte kom pockern så olägligt. Carlén Rosen 192 (1842).
p) (†) ersättande ett uttr.: vem det vara må, vem som helst o. d.; jfr FAN, sbst.1 8. Tänk, om intet jag hade varit, då hade ingen Påcker kunnat stå i bås med dessa Högdjuren. Dalin Vitt. II. 5: 106 (1738).
3) [användningen beror på förväxling med POCKOR] (numera knappast br.) i sg. best.: smittkopporna; förr äv. (i Hälsingland): fläckfeber. Febris petechialis; Hels(ingice): Fläckfebren, Pockern. Broman Glys. 1: 473 (1737). Må pockern öka era krämpors tal / och er ju förr dess bättre sända hädan. VLitt. 3: 719 (1902; eng. orig.: The poxe approach, and adde to your diseases).
Spalt P 1329 band 20, 1953