| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLLETT polät4, äv. pω-, sbst.2, förr äv. BOLLET, r. l. m. (2RARP I. 2: 27 (1720) osv.) ((†) n. Stiernman Com. 1: 890 (1623), GullbgDomb. 29/1 1656); best. -en; pl. (äv. att hänföra till sg. -ette l. -äte) -er (Holmkvist BergslHyttspr. 73 (i handl. fr. 1557) osv.) ((†) -en Schroderus Os. III. 1: 159 (1635)); förr äv. POLETTE l. POLÄTE, r. l. m. (l. n.?); med avs. på pl. se ovan.
1) (i sht om ä. förh.) kvitto på en prestation (fullgjort arbete l. levererad vara o. d.) i form av ett kort l. en metallbricka l. dyl. med kortfattad (vanl. stereotyp) påskrift resp. prägling l. dyl.; särsk. (äv. numism.) om dylika märken (vanl. av metall) utgivna av vissa bruksföretag (o. ofta gällande som mynt inom ett mer l. mindre begränsat område; jfr 3); förr äv. om mera utförliga l. för ett visst tillfälle l. för viss person utfärdade (icke helt stereotypa) kvitton (skrivna på papper l. papp). NoraskogArk. 4: 27 (1557). Zedeler eller Påleter Sådanna Som .. (skrivas) wed Stägborgh När Skate Fåår Lefuereres och wpbäres. HammarkDomb. 9/6 1625. Stadthollaren (skall) låta tryckia en hop medh Sedlar och Poletter, .. vthi hwilke .. (mjölnaren) sedan .. (skall skriva bondens) nampn, så ock hwad slagz Sädh han then resen dijt fördt hafwer. Stiernman Com. 1: 953 (1627). Kolen, som utgöras i Skatt .. aflemnas vid Hyttorne, mot Polletter. Hülphers Dal. 90 (1762). Polletter nyttjas ännu i våra dagar vid några Bruk. Stiernstedt KopparmPolett. 2: 6 (1872). Holmkvist BergslHyttspr. (1945). — särsk.
a) (†) om ett slags intyg utfärdat av en tullstation o. angivande vad ngn erlagt i tull. Stiernman Com. 1: 887 (1623). Then wäghfarande .. (tar vid en viss tullstation) ett Bollet til then andre Tullen tijt han drager sitt Gotz til at försällia. Därs. 890.
b) (†) om kvitto på ngt som lämnats ss. pant l. resgods, satts in i bank l. dyl.; i sht ss. efterled i ssgr. Björkman (1889). WoH (1904). jfr ASSISTANS-, INSÄTTNINGS-POLLETT.
2) (utom om ä. förh. numera i sht i a, c) kort l. märke l. bricka o. d. (förr äv. skriftlig handling l. dyl., i sht bestående av ett ifyllt, mer l. mindre utförligt formulär) som utgör bevis på att ngn är berättigad till ngt (att få l. göra ngt) o. d.; anvisning (se d. o. 7), invisning (se d. o. 3); förr stundom liktydigt med: biljett (av papper). Poläte, (dvs.) .. inwijsningz tekn .. at bekomma spannemål aff gemene kornboden. Linc. (1640; under tesserula). Ten tonna korn de efter itt pollet skulle föra honom såsom hanss knechte löningh. GullbgDomb. 29/1 1656. (I den borttappade ”taskboken”) låg en Pollet til et Exemplar af Vapen-Boken. DA 1771, nr 174, s. 3. Önskas hyrkusk .. (i Helsingfors) tages pollett af den på stationshustrappan posterande poliskonstapeln. Ramsay VägvFinl. 1 (1895). Rakstugornas och liknande affärers polletter, som säljas i häften .., äro af papper. 2NF (1914). jfr (†): Vi nyttja .. (spelkorten) til Poletter åt Claver-Spelaren och Språkmästaren. Björn Pap. 8 (1794). — särsk.
a) i fråga om tillträde till viss lokal l. visst område (förr äv. rätt att bedriva viss värksamhet o. d.). Diäknar .., medh polletter vthskilde, tillstädjas widh Portarne, medh läsande eller siungande, skaffa sigh något vnderhåld. Stiernman Com. 3: 156 (1663). En polett, med hvilken jag alltid (på teatern) slipper på Premier (Loge) utan någon betalning. MoB 3: 20 (1761). Pollet till (botaniska) trädgården. Hjelt Medicinalv. 3: 551 (1893; efter handl. fr. 1774). Trenter Lek 76 (1950). särsk.
α) (†) om inkvarteringssedel l. dyl. Delachapelle ExBook 24 (1669). (Jag har) sändt (överste H. W. Görtz) .. pollet på 17 byar för sit regemente. KKD 10: 45 (1707). TjReglArm. 1858, 2: 327. jfr INKVARTERINGS-POLLETT.
β) dels (om ä. förh.): legitimationskort med kanslikollegiets resp. (för adeln) riddarhusutskottets sigill m. m. som utlämnades till varje därtill berättigad ledamot av ngt av de fyra stånden i ä. tiders svenska riksdag, dels (efter ståndsriksdagens avskaffande, fullt br.): (cirkelrunt) pappkort (med riddarhusets sigill intryckt på den ena, i växlande färg utförda sidan o. vederbörandes namn skrivet på den andra) som berättigar till att deltaga i den introducerade adelns förhandlingar på riddarhuset. 2RARP I. 2: 27 (1720). Justitie statsministern, som, .. aflemnar de sedvanliga polletterna (åt de ofrälse riksdagsmännen). Palmær Eldbr. 207 (1849). SFS 1866, nr 37, s. 7. jfr Wallquist EcclSaml. 5—8: 48 (1791). jfr RIDDARHUS-, RIKSDAGS-POLLETT.
γ) (†) om vissa tillfälliga placerings- l. legitimationskort l. dyl. använda vid det svenska hovet (åtm. under 1760-talet); särsk. i fråga om dylika kort utdelade i samband med utfärder i vagn (jfr 4). Kortlekar som brukades till Polletter. HovförtärSthm 1762, s. 676. Polletter till Skiuts. Därs. 1769, s. 1482. Därs. 2244. jfr SKJUTS-POLLETT.
δ) (om ä. förh. i Filipstad samt i reformerta länder) metallbricka utgörande legitimationstecken för nattvardsberättigad. SynodA 1: 201 (1696). Rig 1941, s. 50. jfr Schroderus Os. III. 1: 159 (1635). jfr NATTVARDS-POLLETT.
b) (†) mil. om permissionsbricka l. permissionssedel o. d. Cadetterne släptes ej ut, om de icke kunde upvisa Chefens polett. KrigsmSH 1797, s. 80. TjReglArm. 1858, 1: 240. jfr PERMISSIONS-POLLETT.
c) om märke l. metallbricka berättigande till att erhålla ett mål mat l. dyl. (på folkkök l. enklare restauranger o. d.). ReglArméenFl. 1788, s. 52. Små matställen, där man åt på pollett. Norlind Hell 2: 97 (1913). jfr MAT-, MIDDAGS-, SPISNINGS-POLLETT.
d) (†) i det bildl. uttr. pollett på ngt, dels: ngt som bereder tillgång (l. tvingar l. predestinerar) till ngt o. d., dels: bevis på (att man har) ngt. Fabriqueurs titeln .. (blev) en Pollet på publika medel, under egenskap .. af belöningar. Sandels PVetA 1782, s. 79. Svagheten i Complexionen var då en pollet på slafveri eller flygt. SP 1792, nr 269, s. 3. Polett på snille. Sturzen-Becker Sturzen-Becker 2: 180 (i handl. fr. 1863). jfr JGHallman Vitt. 206 (1736).
3) [utvecklat ur l. specialanv. av 1 o. 2] (om ä. förh.; ofta numism.) om vissa slag av (substitut för) mynt (jfr 1).
a) om kassaanvisningar utlämnade till militär personal i st. f. avlöning l. sold; jfr 2. Man tvangs (under engelsk-holländska kriget 1665—67) att avspisa sjöfolket med polletter. Almquist VärldH 5: 526 (1933). särsk. om ”fahnehjelmare”. Krigskommissariatets poletter. MoB 4: 188 (1795). SvH 8: 167 (1905). jfr FÄLT-KASSE-POLLETT.
b) om ett slags pänningsubstitut (av koppar) präglade av riksgäldskontoret (icke av myntvärket) 1799—1802 o. åsatta myntvärdet 1/2 resp. 1/4 skilling. Ahnfelt HofvLif 3: 94 (i handl. fr. 1799). BoupptVäxjö 1804. Stiernstedt KopparmPolett. 2: 5 (1872). jfr KOPPAR-, MYNT-, RIKSGÄLDS-POLLETT.
c) om ett slags mynt präglade av Stora Kopparbergs bärgslag (jfr 1) l. av privatpersoner. PH 8: 264 (1766). Bergv. 3: 739 (1791).
4) [specialanv. av l. utvecklat ur 2] om små metallbrickor (som ofta köpas i större antal, varvid rabatt stundom beviljas, o.) som lämnas i st. f. pängar vid färd med spårvagn l. buss l. ångslup o. d. (förr äv. järnvägståg) l. läggas i en gasautomat; i fråga om resor förr möjl. med annat utförande (t. ex. i form av kort l. biljetter; jfr 2 a γ). Stiernstedt KopparmPolett. 2: 6 (1872). Smedman Kont. 7: 67 (1874; äv. på tåg). Sthm 3: 161 (1897; vid spårvägar). jfr: Gaspollett. SvDaO (1941). — jfr SPÅRVAGNS-, ÅNGSLUPS-POLLETT.
5) (†) om vissa kortare skriftliga meddelanden l. handlingar.
a) [jfr 2] om dokument varigm ngn förordnas att (för viss tid l. tills vidare) inneha en beställning; motsatt: fullmakt. (De underofficerare) hvilka fullmachter och icke någre polletter undfå. 2RA 3: 1146 (1734). jfr: Då latin är polletten till alla Statens Embeten. Tegnér (WB) 6: 165 (1828); jfr 2 d.
b) enl. visst fastställt formulär avfattad skrivelse (innehållande namn o. tjänstgöringsuppgifter o. d.) som utfärdades på o. avsändes från ett förband l. ett krigsfartyg o. d. i samband med förflyttning (omregistrering) av en soldat resp. matros o. d. till ett annat förband osv., avpolletteringssedel, avmönstringssedel. ReglTjArméenFl. 1796, s. 21.
c) sjömil. om sedel l. förteckning upptagande namnen på för sjökommendering på örlogsfartyg avsett manskap. SjöreglÖrlFl. 1785, § 256. jfr Därs. § 250 (: Comenderings Poletterne).
6) [jfr eng. every bullet has its billet, fr. chaque balle à son billet; jfr 2] (†) i det bildl. uttr. var kula har sin pollett o. d., var kula är (av en högre makt) bestämd att träffa ett visst mål (en viss person). Hof Underr. 168 (1766). WoH (1904). jfr: Det äro ej alla kulor, som ha pollet. Rhodin Ordspr. 43 (1807).
7) (i fackspr.) om metallbricka l. dyl. anbragt (l. avsedd att anbringas) som märke på en vara l. dyl. Sahlin SkånFärg. 207 (1928).
8) (†) (pappstycke som bildar stomme i ett slags) block (se d. o. 6 a) l. dyl.? Hvar Rote måtte gifvas en Pollet med någre blad rent papper, hvari kan inteknas, hvad (osv.). PH 2: 1371 (1739).
10) (om ä. förh.) lantmät. av glas (tidigast äv. av genomskinligt horn l. dyl.) förfärdigad (fyrkantig) skiva försedd med ett fint rutnät o. använd vid beräkning av arealer på kartor. PH 8: 347 (1766). Fennia XLII. 7: 1 (1921). — jfr AREAL-, GLAS-POLLETT.
(10) -CIRKEL. (om ä. förh.) lantmät. visst hjälpinstrument för arealuträkning med pollett. Alreik Landtm. 263 (1843). Cnattingius (1876, 1894). —
(4) -POJKE. i sht på ångslupar, färjor o. d.: pojke som försäljer polletter l. uppbär passageraravgiften. VL 1908, nr 94, s. 3 (i Sthm). —
Spalt P 1423 band 20, 1953