Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POMMERAN pom1era4n l. pωm1-, m.; best. -en; pl. -er; l. POMMERANARE –a3nare2, äv. —400, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
(numera bl. med ålderdomlig prägel, företrädesvis i skildring av ä. förh.) pomrare. Rudbeck Atl. 3: 184 (1698). SvFolkH I. 1: 389 (1914). —
Spalt P 1451 band 20, 1953