Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PONCEAU ponså4 l. poŋ-, förr äv. PONSO (po`nso Weste; på´nnso Dalin) l. PUNSO, oböjl. sbst. m. l. n. o. adj.
Ordformer
(ponceau (poun-, -cau, -seau) 1666 osv. ponso 1679—1915. ponsou 1724—1726. punso 1734—1749. puntzo 1680—1688. Anm. Ss. adj. l. ssgsförled förekommo i ä. tid äv. sådana former som poncean, ponsean, pomceon. KlädkamRSthm 1666, s. 23 (: Poncean Tafftes band). Därs. 1667, s. 122 (: Pomceon band). BoupptSthm 1680, s. 491 b, Bil. (: Poncean bandh))
Etymologi
[jfr t. o. eng. ponceau; av fr. ponceau, eg.: vallmo; avledning av paon, påfågel (se PÅFÅGEL)]
(i fackspr.)
I. sbst.; urspr.: den bjärta röda färgnyans som utmärker åkervallmon, vallmoröd färg; numera i sht använt ss. beteckning för en grupp röda tjärfärger lösliga i vatten (o. de färgnyanser som erhållas vid färgning därmed). KlädkamRSthm 1667, s. 341. Lucidor (SVS) 126 (1669). Sjutton färgor skimrade i drägten; / Grönt mot blått och gult mot ponso bröt. Lenngren (SVS) 2: 248 (1803). VaruhbTulltaxa 1: 165 (1931).
II. adj.: ponceauröd. KlädkamRSthm 1666, s. 273. Väst af ponso satin. Tersmeden Mem. 5: 140 (1778; möjl. ssg). Weste (1807). Björkman (1889).
Ssgr (till I, II; i fackspr.): PONCEAU-BAND. (†) prydnadsband med ponceauröd färg. BoupptSthm 1680, s. 528 a, Bil. (1679). Widegren (1788). —
-FÄRG. Sahlstedt (1773). —
-FÄRGAD, p. adj. HusgKamRSthm 1724—26, s. 149. —
-RÖD. SvBrIt. 1: 15 (c. 1700). Ponsorödt silke. HusgKamRSthm 1745—47, s. 964. Ponseau-röda kinder. Bellman (BellmS) 4: 68 (1769). Cecilia blef alldeles ponsoröd. Roos Ber. 20 (1884). Sonesson HbTrädg. 867 (1926). —
-RÖTT, n. Rothof 129 (1762). Sahlin SkånFärg. 144 (1928).

 

Spalt P 1456 band 20, 1953

Webbansvarig