Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PONTIFIKAL pon1tifika4l l. 01—, n.; best. -et; pl. = l. -er; l. (numera vanl.) PONTIFIKALE pon1tifika3le2 l. 01—, n.; best. -et; pl. -en l. -er.
Ordformer
(förr äv. -fic-. -alet, sg. best. 1635 osv. -al 1729 osv. -ale 1850 osv.)
Etymologi
[jfr t. pontifikale, eng. pontifical; av nylat. pontificale, substantiverat n. av lat. pontificalis, adj. (se PONTIFIKAL, adj.)]
kyrkl. om romersk-katolska förh.: handbok innehållande föreskrifter o. formulär för de liturgiska handlingar som det tillkommer en biskop att utföra. Schroderus Os. III. 2: 346 (1635). Ett pontifikale i Uppsala universitetsbibliotek. Söderblom- 60Årsd. 293 (1926; rubrik).

 

Spalt P 1459 band 20, 1953

Webbansvarig