| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRAT pra4t, sbst.1, n.; best. -et; pl. (i individuell anv., †) = (Rudbeck Borås. 6 (1776), Warburg Richert 2: 127 (1905)).
tal, talande; i sht dels om tal vid samtal l. i vanlig samtalston l. tal med enkel, vardaglig prägel, dels ngt nedsättande, betecknande talet ss. mindervärdigt i ett l. annat avseende (se särsk. c, d, e); i uttr. prat om ngt äv.: ordande l. ”tjatande” om ngt; jfr PLADDER, SLADDER, SNACK. Prat om väder och vind. När tå qvacksalfvaren kom .. til the siuka, / At, under mycket prat, på them sin smöria bruka, / Så (osv.). Kolmodin QvSp. 1: 610 (1732). Då lärare äro i klassen, vare prat och hviskande förbjudet. ÅbSvUndH 34: 115 (1864). Det ändlösa pratet om vår tids civilisation och framåtskridande. Samtiden 1874, s. 816. På prat är godt köp. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr c, d, e. Han dolde all upphetsningen under godlynt prat och ett oupphörligt skratt. Lagerlöf Troll 2: 27 (1921). — jfr KALL-, SKYMNINGS-, SMÅ-PRAT. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (numera bl. tillf., vard.) komma i prat (med ngn), komma i samspråk (med ngn). Der vi kommo i prat om hvarjehanda. Lysander Cat. 17 (c. 1880).
b) (†) i mer l. mindre klart individuell anv., om tal l. samtal l. samspråk vid ett visst tillfälle l. i ett visst fall, betraktat ss. en avskild enhet (jfr d α, e slutet, f). En del skockade sig inom grindarne eller på muren, för att få sig ett godt litet prat i den tidiga morgonstunden (vid julottan). Benedictsson Folkl. 101 (1887). Änskönt värden manat, begynte ej praten. Jensen Mickiewicz Tad. 95 (1898).
c) i mer l. mindre tydlig motsättning till dels: handling, dels: värklig övertygelse. Prat fyller .. ingen mage. Rhodin Ordspr. 107 (1807). Det synes verkligen på den människan .. att det inte är bara prat med kristendomen. Beskow Pred. 240 (1901). SvD(A) 1927, nr 299, s. 3.
d) ogrundat l. obevisat l. obestyrkt l. meningslöst l. dumt tal; nonsens; särsk. motsatt: bevisat l. bestyrkt faktum; ofta med en attributiv bestämning med bet.: ogrundad, obevisad osv. (särsk. i uttr. löst prat); stundom med bibet. av o. svårt att skilja från e. Det är bara prat. VRP 28/2 1732. Om en karl är sjuk — riktigt, så att det icke är prat, utan han ligger till sängs med allvar — det är (osv.). Almqvist Går an 145 (1839). Har ni bevis på det där också? Eller är det prat? Nordström Landsortsb. 134 (1911). Jag hörde ofta talas om sådana fall (då lejon ätit människor), men då jag anställde närmare efterforskningar visade de sig alltid vara löst prat. Gripenberg Johnson Saf. 195 (1928). — jfr BOND-, FOLK-, KÄRING-, LAPPRI-, LORT-, SKIT-, STRUNT-, TOK-PRAT. — särsk.
α) (†) i mer l. mindre klart individuell anv. Ett tomt prat. Snellman Stat. 381 (1842). Med lika lösa prat, som Richert förkastat mantalsnormen för hemmansklyfning, förkastade han ägovidden. Warburg Richert 2: 127 (1905).
β) (vard.) i uttr. som användas för att ge uttryck åt ett (värkligen menat l. bl. låtsat) avvisande av vad ngn sagt, t. ex. (å) prat, sådant prat, vad är det för prat. Eurén Kotzebue Cora 91 (1794). Filip, du är den bästa menniska jag känner. .. Åh, prat! Jolin Smädeskr. 8 (1863). Högtärade, ni har köpt denna lykta. Jag vill minnas att vi sa för femtio — .. Femtio! Prat! Du menar femhundra! Bergman Patr. 65 (1928). Uppstå från de döda! Vad är det för prat! Lagerkvist Barrabas 40 (1950).
e) tal som utgöres av skvaller l. rykten l. förtal o. d.; jfr d. Bli utsatt l. vara föremål för (folks) prat. Sätta sig över folks prat. 2RARP 13: 605 (1743). Säg nu, madam Flod, hvad är det för prat, som löper här om henne, att hon tänker på till att gifta om sig? Strindberg Hems. 104 (1887). Ingen vågade dock tala högt om saken. Men pratet gick. Dahlin BrännBreddgr. 70 (1926). — särsk. (†) i individuell anv.: rykte. Lagerbring 1Hist. 1: 195 (1769). Ibl(and) flere prat som ifrån Stockh:m hitkommit (till Åbo), är ock det, at Herr Kongl. Secr. Edelcrantz skulle afträda sin .. Bibliothecarie-sysla. Porthan BrSamt. 1: 190 (1792). Jensen Puschkin 186 (1889).
f) (†) skrytsamt l. skrävlande tal, skryt; särsk. i uttr. stort prat; äv. i individuell anv. Möller (1745, 1755). Präster, Leviter och Phariseer .. uprätta sina egna gjerningar, och hålla derom et stort prat för folket. Borg Luther 2: 775 (1753).
-KVARN. (skämts.) bildl., om ngt l. ngn betraktat (betraktad) ss. en maskin som alstrar prat; särsk. dels om ngns mun l. talorgan, dels om ytterligt pratsam person, pratmakare. Mattis låter käringarna sköta pratkvarnen. Wranér Solglitt. 57 (1906). Pratkvarnen gick i kapp med motorn. Hedberg Räkn. 142 (1932). En dövstum är bättre försäljare än en pratkvarn. Blomberg MolnBröd. 312 (1932). —
-KVÄLL. (mera tillf.) kväll då man sitter o. pratar med ngn. Calissendorff Locke Gyckl. 327 (1922). —
-LYSTEN. som har (stor) lust att prata, pratsam, talträngd. Kullberg Bref 2: 265 (1844). Krusenstjerna Pahlen 2: 196 (1930). —
-MAKARE. [jfr nor. pratmaker, holl. praat(s)maker] person som pratar gärna o. mycket, (alltför) pratsam person; ofta (med anslutning till prat, sbst.1 d) om person som far med löst prat l. pratar strunt. Schröderheim Fjäsk. 21 (1791). Bolander HerrKrig 13 (1946). —
-MAKERI1004. uppträdande ss. pratmakare; (ymnigt) pratande, prat. HSH 9: 134 (c. 1800). Michajlovič Storf. 225 (1933). —
-MASKIN. (skämts.) bildl., = -kvarn. Wadman Saml. 1: 58 (1830). Pratmaskinerna kommo i gång. Wetterbergh GNord 63 (1862). SvD(A) 1934, nr 285, s. 6 (om person). —
-SJUK. [jfr holl. praatziek] mycket pratlysten l. pratsam. Lagerström Holberg Westph. (1737; i boktiteln). En .. pratsjuk gubbe. Tegnér (WB) 2: 272 (1812). —
-SJUKA. stor pratlust. Lagerström Holberg Westph. 88 (1737). Kvinnlig pratsjuka. Hallner Skrivb. 122 (1927). —
-STUND. språkstund, samtalsstund. En liten treflig pratstund med damerna. Bremer Hem. 1: 136 (1839). —
-TAG. i uttr. vara l. komma i prattagen, vara resp. komma i humör att prata l. i gång med att prata. Lagerlöf ChLöw. 236 (1925). Nu är Arvid riktigt i prattagen. Andersson VarfBlom. 59 (1947). —
-VATTEN. (skämts.) om spritdryck (ss. ngt som ”lossar tungans band”). Forss SnuggsnLäg. 140 (1939). GbgP 1950, nr 100, s. 12. —
Spalt P 1669 band 20, 1954