Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRESTIGE prästi4ʃ l. pre-, r. l. m.; best. -en.
1) (†) trollmakt l. tjuskraft (som ger ngn inflytande över människor); förtrollning. (Almqvists) stora ”prestige” låg i förmågan att ständigt gifva något nytt. Sturzen-Becker 1: 101 (1861). Svedelius SmSkr. II. 2: 33 (1864, 1888). 2NF (1915).
2) (auktoritet l. inflytande som bygger på det) anseende som ngn l. ngt (i sht en person l. en stat) åtnjuter. NF (1889). De engelsk-egyptiska vapnens prestige bland infödingarna (har) lidit åtskilligt afbräck. IllMilRevy 1898, s. 78. Det är ministrarna själfva, som skapa sin prestige genom sina gärningar. NDA 1913, nr 216, s. 4. Nu gällde det att uppehålla prestigen inför lilla syster. Beijer BritaGrossh. 19 (1940).
-SAK. angelägenhet som rör ngns l. ngts prestige; i sht om ngt varigm ngn anser sig vinna l. bevara prestige. Hedberg Räkn. 69 (1932). —
Spalt P 1799 band 20, 1954