Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRESTIGE prästi4ʃ l. pre-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. o. eng. prestige av fr. prestige, av senlat. præstigium, bländvärk, gyckelspel, sidoform till lat. præstigia, pl. præstigiæ, i ä. lat. äv. præstrigiæ, till præstringere, beröra framtill, göra trubbig (i uttr. præstringere oculos l. aciem oculorum, försvaga l. blända ögonen), till præ (se PRE-), o. stringere, draga ihop, beröra (jfr STRIKT, STRINGENT)]
1) (†) trollmakt l. tjuskraft (som ger ngn inflytande över människor); förtrollning. (Almqvists) stora ”prestige” låg i förmågan att ständigt gifva något nytt. Sturzen-Becker 1: 101 (1861). Svedelius SmSkr. II. 2: 33 (1864, 1888). 2NF (1915).
2) (auktoritet l. inflytande som bygger på det) anseende som ngn l. ngt (i sht en person l. en stat) åtnjuter. NF (1889). De engelsk-egyptiska vapnens prestige bland infödingarna (har) lidit åtskilligt afbräck. IllMilRevy 1898, s. 78. Det är ministrarna själfva, som skapa sin prestige genom sina gärningar. NDA 1913, nr 216, s. 4. Nu gällde det att uppehålla prestigen inför lilla syster. Beijer BritaGrossh. 19 (1940).
Ssgr (till 2): PRESTIGE-FRÅGA, r. l. f. jfr -sak o. fråga, sbst. 3. Siwertz ResK 152 (1929). —
-FÖRLUST. jfr förlust, sbst.1 2. Upsala(A) 1920, nr 249, s. 4. —
-HÄNSYN~02 l. ~20. TurÅ 1945, s. 307. —
-POLITIK. politik vars drivfjäder är hänsynen till den egna prestigen. SvTidskr. 1931, s. 96. —
-SAK. angelägenhet som rör ngns l. ngts prestige; i sht om ngt varigm ngn anser sig vinna l. bevara prestige. Hedberg Räkn. 69 (1932). —
-SKÄL. skäl som sammanhänger med månhet om prestige. Björck HeidenstSek. 310 (1946). —
-STRID, r. l. f. jfr -politik. Östergren (1935). —
-VINST. ökning av den prestige som ngn l. ngt har. Ahnlund GA 324 (1918).

 

Spalt P 1799 band 20, 1954

Webbansvarig