| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRILLIG pril3ig2, adj. -are.
(starkt vard.) tokig, ”konstig”; dåraktig, befängd. SvD 1/2 1931, Söndagsbil. s. 16. Wodehouses senaste bidrag i den prilliga genren. RöstRadio 1946, nr 29, s. 21. Han har blivit prillig, skvatt galen. Vi 1950, nr 46, s. 5.
Spalt P 1832 band 20, 1954