Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIVET prive4t l. PREVET preve4t, n. (VadstÄTb. 49 (1580) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Rudbeckius MemQuot. 2 b (1630; möjl. pl. best.), PKalm (1744) hos Linné Bref I. 8: 14, SvKulturb. 7—8: 236 (1931; om ä. förh.)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. =, i sht förr äv. -er.
Ordformer
(prevet 1544 osv. prevete 1581. privet 1630 osv. pryvet 1656. prævet 1717—1744)
Etymologi
[fsv. privat, privet; jfr d. privet, nor. privét; av mlt. privāt, privēt, av ffr. priveit (jfr fr. privé), av mlat. privatum, n. sg. av lat. privatus (se PRIVAT)]
(utom bygdemålsfärgat i vissa trakter numera bl. med ålderdomlig l. skämts. prägel) avträde (se d. o. 6), avträdeshus, dass. SkeppsgR 1544, s. 31 a. Jagh wil stå vp och gå til Privetet .. och göre mijne ärender. Lindner Tijdhfördr. 14 (1641). Gå på prevetet. Engström Blandn. 246 (1925).
Ssgr (†): A: PRIVET-FEJARE. person som gör rent på avträde. Möller (1745, 1755; under vuidangeur). —
-HUS. (privet- 1731—1758. privete- 1743. privets- 1678) avträde(shus). Fatab. 1913, s. 27 (1678). Salander Gårdsf. 174 (1758). —
-LUKT. lukt från avträde. Linné Diet. 1: 47 (c. 1750). —
-RENSARE. = -fejare. Serenius (1741). ÖoL (1852).
B: PRIVETE-HUS, se A.
C: PRIVETS-HUS, se A.

 

Spalt P 1910 band 20, 1954

Webbansvarig