Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPORTIONAL prω1porʃωna4l l. prå1– l. prωp1– l. prop1-, l. -pωr-, l. -ʃo-, l. -tʃ-, l. 0104 (proportiona’l Weste; propårrtschonál Dalin), adj. o. sbst., ss. sbst. r. (l. f. l. m.), best. -en, pl. -er; ss. adj. med adv. -T.
Etymologi
[jfr t. proportionale, sbst., o. proportional, adj., eng. proportional, sbst. o. adj., fr. proportionelle, sbst., o. proportionel, adj.; av lat. proportionalis, adj., till proportio (se PROPORTION)]
I. (numera föga br.) adj.: proportionell. Rålamb 4: 28 (1690). De politiska följderna (blevo) så att säga omvändt proportionala. KKD 9: 268 (1913). Ljungdahl ÄmnSj. 15 (1930). — Anm. Det lat. adv. proportionaliter användes i sht förr ofta ss. adv. till proportional, adj. Delachapelle ExBook 4 (1669). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 53, s. 6.
II. mat. sbst.: matematisk storhet som ingår ss. led i en analogi. Tredje proportional, om storhet (c) som står i samma förhållande till en annan storhet (b) som denna till en tredje (a) (a : b = b : c). Fjärde proportional, om storhet (d) som står i samma förhållande till en annan storhet (c) som två andra storheter (b o. a) till varandra (a : b = c : d). Palmquist Alg. 2: 19 (1746). Bergroth Geom. 96 (1885). — jfr MEDEL-PROPORTIONAL.
Ssgr (i allm. till I): PROPORTIONAL-CIRKEL. [jfr t. proportionalzirkel] (i fackspr.) proportionscirkel. Stiernhielm Arch. F 4 b (1644: Proportional-Circul). —
-INSTRUMENT. (†) instrument använt för förminskning l. förstoring av sträckor o. d. i en given proportion; jfr -cirkel, -linjal, -regel. Rålamb 1: 45 (1690). —
-LAG, r. l. f. l. m. (†) proportionslag (se d. o. 2). Rydberg FilosFörel. 1: 335 (1876). —
-LINJAL. (†) graderad linjal använd för förstoring l. förminskning av sträckor i en given proportion. BoupptSthm 22/9 1658. Rålamb 1: 126 (1690: både proportional Cirklar och linialer). —
(I, II) -LINJE. (†) mat. linje som är en proportional till andra linjer. Sturtzenbecher (1805). —
-MÅTTSTAKE. (†) jfr -cirkel, -linjal. Landtmätar Instrumenter. .. 3 st: Proportional måttStakar. BoupptSthm 1686, s. 147 b (1685). —
-REGEL. (†) = -linjal. Rålamb 1: 126 (1690). —
-RUTA, r. l. f. (†) ruta (av trä o. d.) använd för avbildning av ngt i förminskad l. förstorad skala; jfr -triangel. VetAH 1817, s. 179. —
-TAL. (†) mat.
1) = proportional II. Mört Weidler 22 (1727). Palmquist Räkn. 136 (1750).
2) proportionstal, förhållandetal. Rinman JärnH 80 (1782). Schulthess (1885). —
-TRIANGEL. (†) triangel använd för avbildning av ngt i förminskad l. förstorad skala; jfr -ruta. Rålamb 1: 126 (1690). —
-VIKT. (†) vikt- (enhet) av växlande storlek för olika slags vägningar. Rinman 1: 378 (1788). —
-VINKEL. (†) uppritad vinkel av godtycklig storlek, använd för konstruktion av en mot en given figur proportionell figur. Rålamb 1: 30 (1690).
Avledn. (till I): PROPORTIONALISERA, v., -ing. (i fackspr.) göra (ngt) proportionellt; särsk. ss. vbalsbst., i sådana uttr. som proportionalisering av böter, beräkning av (dags)böter i proportion till den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet o. ekonomiska förhållanden i övrigt. Thyrén StrafflRef. 1: 70 (1910). Minnesskr- 1734Lag 2: 838 (1934). —
PROPORTIONALISM10104, r. [jfr eng. proportionalism] (i sht i fackspr.) princip för val av medlemmar av församling l. utskott o. d., enligt vilken de valdas partifördelning skall vara proportionell mot de väljandes; proportionellt valsystem. 2NF 28: 392 (1918). SvRiksd. I. 6: 21 (1934). —
PROPORTIONALISTISK101040, adj. (i sht i fackspr.) adj. till proportionalism. 2NF 32: 268 (1921). —
PROPORTIONALITET101004 l. 010104, r. l. f. [jfr t. proportionalität, eng. proportionality, senlat. proportionalitas] egenskapen l. förhållandet att vara proportionell mot ngt; konstant l. jämn proportion (se d. o. 1) Palmquist Räkn. 142 (1750). Bergroth Geom. 96 (1885). Rättsprincipen förutsätter proportionalitet mellan prestation och lön. SvTeolKv. 1928, s. 232. SvUppslB (1935).
Ssgr: proportionalitets-faktor. [jfr t. proportionalitätsfaktor] (i fackspr.) om värdet av det konstanta förhållandet mellan två direkt proportionella variabla storheter. 2NF 16: 1294 (1912). Smith OrgKemi 17 (1938).
-grundsats. Att .. valet skall ske efter proportionalitetsgrundsatsen. BtRiksdP 1878 A, Saml. 1. II. 2: nr 157, s. 4; jfr proportionell b.
-gräns. [jfr t. proportionalitätsgrenze] tekn. vid dragprov: den högsta påkänning vid vilken spänningen o. töjningen (förlängningen) äro proportionella. TT 1889, s. 25. Den gräns intill vilken man kan belasta en konstruktion utan att permanenta deformationer inträffa kallas proportionalitetsgränsen. HantvB I. 6: 40 (1938).
-konstant, r. = -faktor. BonnierKL (1926).

 

Spalt P 2060 band 20, 1954

Webbansvarig