| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROTEKTOR prωtäk3tor2 l. pro-, äv. 040 (protä´cktårr Dalin), i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.; best. -n (Bolin Statsl. 2: 48 (1871) osv.) ((†) -en Ekeblad Bref 1: 378 (1654), Brask Pufendorf Hist. 144 (1680)); pl. -er prω1täktω4rer l. prå1– l. prωt1– l. prot1-, l. -ek-.
1) (numera i sht i vitter stil) person som beskyddar l. protegerar l. gynnar ngn l. ngt; särsk. om mäktig l. inflytelserik (i sht kunglig l. furstlig) person som beskyddar en vetenskapsman l. konstnär l. en vetenskap l. konst l. en vetenskaplig l. konstnärlig institution l. en utställning o. d.; beskyddare; gynnare; ofta med genitivbestämning (förr äv. prep.-attribut inlett av prep. av) angivande den l. det som åtnjuter beskydd l. protektion. G1R 24: 388 (1554). Hans Majestet Konungen, (Vetenskaps-)Academiens Protector. SthmStCal. 1765, s. 46. (J. III) var .. en stor kännare och Protector af byggnader och de Fria konsterne i allmänhet. HSH 3: 68 (c. 1800). Ferdinand och Isabella, Kristoffer Kolumbus protektorer. Strindberg HMin. 2: 231 (1905). HT 1931, s. 346. — särsk.
a) [efter eng. protector] (om ä. engelska förh.) riksföreståndare l. regent un der en konungs minderårighet o. dyl. l. i en republik; särsk. ss. titel för ledarna av den engelska republiken under 1600-talet Oliver Cromwell (1653—58) o. Richard Cromwell (1658 —59). Ekeblad Bref 1: 378 (1654; om Oliver Cromwell). Under Edvard VI:s minderårighet fördes regeringen av hertigen av Somerset som protektor. 2SvUppslB 7: 1247 (1948).
b) [efter fr. protecteur] hist. titel buren av Napoleon I i egenskap av det 1806 upprättade Rhenförbundets skyddsherre. Geijer I. 2: 264 (1844).
2) (i fackspr.) anordning avsedd att skydda ett föremål o. d., skyddsanordning, skydd; särsk.
a) (†) skeppsb. liten plåt l. skiva av (tack)järn l. zink som fästes på (var o. en av) de kopparplåtar varmed ett (trä)fartyg förhydes o. som på grund av skillnaden i elektrisk potential mellan järn l. zink o. koppar förhindrar kopparplåtarnas oxidation. Åkerman KemTechn. 1: 219 (1832). Berlin Farm. 1: 716 (1849).
b) vävn. (spärr)-anordning på mekanisk vävstol, som automatiskt stoppar vävstolen, om skytteln icke går tillräckligt långt in i skyttellådan, skyttelväktare. 2NF 33: 44 (1921). HantvB I. 8. 2: 13 (1940).
(2) -LÅS. [efter t. protektorschloss] (förr) i sht till kassaskåp använt lås vars tillhållare icke reglerades av fjädrar, utan av två med 22 angreppspunkter försedda ax på nyckeln. 2UB 6: 426 (1904). —
(2 b) -TUNGA, r. l. f. vävn. om vardera av de två tunglika spärranordningar som bilda protektorn på en vävstol. 2UB 8: 314 (1900).
B: (1 a) PROTEKTORS-FÖRFATTNING. (om engelska förh. på 1600-talet) jfr författning 5. Stavenow EngRev. 157 (1895). —
PROTEKTORIAL10104 l. 01004, n. (förr äv. -tect-) [jfr eng. protectorial, adj., som har avseende på protektor l. protektion] (förr) jur. till 1: i ä. tid förekommande kunglig förordning vari vissa tjänstemän (i sht tull- o. postmän) tillförsäkrades kungligt skydd o. vari särskilt stränga straff stadgades för deras ofredande, skyddsbrev. Stiernman Com. 4: 176 (1678). Protectorialerne för Tullbetjenter. SPF 1822, s. 167.
PROTEKTORISK, adj. [jfr eng. protectory, senlat. protectorius] (†) till 1 a: som är anhängare till en protektor l. till ett protektorat (se d. o. 1 a). Emot en, som är god protectorisk, så skall här (dvs. i England) finnas tio, ja, tjuge, som önska honom fanen på nacken. Ekeblad Bref 1: 420 (1655). —
PROTEKTORSKAP, n. [jfr t. protektorschaft, eng. protectorship] till 1: förhållandet l. uppdraget att vara protektor l. beskyddare (för ngt). Biberg 2: 130 (c. 1820). —
PROTEKTRIS104, f. (-trice c. 1740—1774. -tris 1909 osv.) [jfr eng. protectress; av fr. protectrice] (numera i sht i vitter stil) till 1: beskyddarinna, gynnarinna; i sht om kunglig l. furstlig person som beskyddar en konstnärlig l. vetenskaplig institution l. en utställning o. d. Dalin Vitt. 4: 173 (c. 1740). I egenskap af protektris för något välgörenhetssällskap. Ahrenberg Männ. 4: 96 (1909).
Spalt P 2101 band 20, 1954