Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROTESTANT prω1testan4t l. prωt1-, äv. prå1– l. prot1-, l. -äs- (protästánnt Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. protestant; av t. protestant, till lat. protestans (gen. -antis), p. pr. till protestari, protestera (se PROTESTERA); benämningen först given åt de luterska ständer som på riksdagen i Speier 1529 protesterade mot den katolska majoritetens beslut, som inskränkte deras religionsfrihet]
1) (mera tillf., i sht skämts.) person som (ofta) protesterar (mot ngt); vanl. uppfattat ss. bildl. anv. av 2. Geijer Brev 232 (1828). Leijonhufvud Minnesant. 147 (1838). 3SAH LV. 1: 86 (1944).
2) medlem av den evangeliskluterska kyrkan l. av den reformerta kyrkan, person som bekänner sig till protestantismen; ofta i inskränktare anv.: luteran; ofta motsatt: katolik. Brask Pufendorf Hist. 312 (1680). Såsom god protestant öfver påfven jag svär / Och i honom jag ser antikrist. Wennerberg 1: 138 (1881). Protestanterna skyllde pesten på katolikerna, som i sin tur anklagade protestanterna. Wirgin Häls. 3: 10 (1933). — särsk. i utvidgad anv., om person tillhörande icke protestantisk(t) trossamfund l. trosriktning, som liksom en protestant brutit sig ut ur l. i sin lära avviker från den allmänt omfattade religionen l. trosriktningen i ett land l. religionsområde o. d. Socrates är den förste protestanten. SvLittFT 1835, sp. 213. Den mohammedanska verldens protestanter ..(,) de s. k. wahabiterna i det inre Arabien. UVTF 26: 129 (1880).
Ssgr (till 2): PROTESTANT-FIENTLIG. —
-HJÄLTE. (tillf.) Protestanthjelten Gustaf Adolfs dotter .. öfvergaf sina fäders tro. Fryxell Ber. 9: 239 (1841). —
-VÄNLIG. vänligt sinnad mot protestanternas läror o. d. NF 3: 614 (1879).
Avledn.: PROTESTANTISK, adj.; adv. -t. [jfr t. protestantisch] till 2: som har avseende på l. gäller l. härrör från l. representerar l. sammanhänger med l. utmärker osv. protestantismen l. dess anhängare l. den kyrka l. de kyrkor som en protestant l. protestanterna tillhör(a); som angår l. gäller l. omfattar l. tillhör osv. länder l. stater o. d. vilkas invånare (till övervägande del) äro protestanter; ofta i inskränktare anv.: (evangelisk-)lutersk; ofta motsatt: katolsk (se d. o. 2). Den protestantiska kyrkan, om den evangelisk-luterska o. de reformerta kyrkorna. Brask Pufendorf Hist. 446 (1680). Laurentius Petris protestantiskt fria lifssyn. LfF 1904, s. 69. I kyrkligt hänseende är Sverge sedan mitten av 1500-talet ett protestantiskt land. Flodström SvFolk 436 (1918). jfr gammal-protestantisk. särsk. (tillf.) i utvidgad anv., motsv. 2 slutet. De protestantiska schismerna i Hebraismen. Geijer I. 5: 408 (1847). —
PROTESTANTISM1004 l. 0104, r. l. m. [jfr t. protestantismus, eng. protestantism, fr. protestantisme]
1) (tillf., skämts.) till 1: lust att protestera, protestsjuka. Hellström RedKav. 336 (1933).
2) till 2: (den) kristendomsform som bekännes av den evangelisk-luterska o. den reformerta kyrkan, protestantisk troslära l. åskådning; ofta i inskränktare anv.: (evangelisk-)lutersk troslära; vanl. i sg. best. LittT 1797, s. 258. Hvar och en är närmast ansvarig för sin egen salighet — är grundtanken i all protestantism. Geijer I. 1: 261 (1845). Almquist VärldH 5: 83 (1933).

 

Spalt P 2108 band 20, 1954

Webbansvarig