Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRUDENS, r. l. f.
Ordformer
(-ence 1656—1856. -ens 1845—1904. -entz 1633)
Etymologi
[jfr t. prudenz, eng. o. fr. prudence; av lat. prudentia, klokhet, till prudens, klok, sammandragning av ett pro-ṷidens, av pro, framför (se PRO, prep.), o. videns, p. pr. av videre, se (jfr REVIDERA, VISION m. fl.). — Jfr JURISPRUDENS, PROVIDENS]
(†)
1) klokhet; äv.: försiktighet. HSH 24: 350 (1633). (Han) ådagalade .. icke alltid tillräcklig prudence och dexteritet, utan råkade stundom genom sin framfusighet att förlöpa sig. Cavallin Herdam. 3: 343 (1856). Ekbohrn (1904).
2) vetenskap. Theologisk prudence. 2PrästP 2: 275 (1723).

 

Spalt P 2177 band 20, 1954

Webbansvarig