| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRYDD pryd4, p. adj.; n. prytt pryt4. Anm. I ä. tid anträffas ordet äv. i superl. TRudeen Vitt. 236 (1708: then prydd’sta bygd). Ss. adv. är ordet anträffat bl. i superl. JGHallman Vitt. 157 (1727: prydast).
som är (rikt) smyckad l. dekorerad l. pyntad; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr l. (närmande sig verbal anv.) i förening med närmare bestämning (i sht prep. med o. sbst.). Then helgha stadhen .. tilreedd, såsom een prydd Brudh til sin man. Upp. 21: 2 (Bib. 1541). Hur lätt han (dvs. fålen) blanka föttren kastar! / Hur stolt han prydda betslet rör! GFGyllenborg Vitt. 1: 234 (1759, 1795). De med guldfransade purpurdynor prydda stolarna och hvilosofforna. Rydberg Ath. 80 (1876). — jfr BILD-, BJÄLLER-, BLOM-, DRÄNG-, DYGD-, GULD-, HORN-, HÖGTIDS-, JUVEL-, KORS-, KRIST-, KUPOL-, LAGER-, MEDALJ-, MONOKEL-, MUSCH-, MUSTASCH-, O-, RING-, SPETS-, STJÄRN-, TÄMPEL-, VIMPEL-PRYDD m. fl. — särsk.
a) i ordspråk. Dhen som alla dagar går hälgedags klädder, han blijr aldrig hållen för granner eller prydder. Grubb 351 (1665). Prydd Krijgzman skrämmer ingen fiende. Dens. 673.
b) (†) övergående i bet.: prydlig, snygg. Mitt hjerta är en landtlig hydda, / Som har tre, fyra kamrar blott, / Ej prålande, men likväl prydda, / Och der är alltid varmt och godt. Wallin Vitt. 2: 27 (1808).
c) (†) i utvidgad l. bildl. anv.
α) som är förskönad l. rikt utvecklad (gm ngt), skön, fager, vacker; i superl. äv.: ypperst. Lucidor (SVS) 368 (1674). En Göthe, som i dygd, / Skönhet, vett och milda seder / Vunnit större namn och heder / Än nå’n i then prydd’sta bygd. TRudeen Vitt. 236 (1708). (Celsius) hade .. en prydd själ genom vett och beläsenhet. Bäck ÅmVetA 13/12 1758, s. 29.
β) som är begåvad l. hedrad (med ngt). De gamlaste och med betydeliga håf-sysslor prydda familjer (i Frankrike) .. öfverlämnade sina döttrar till General-Förpaktare och Köpmän af den förakteligaste härkomst. LBÄ 29—31: 69 (1799). Wallin Rel. 1: 383 (1825).
γ) motsv. PRYDA 1 b δ o. 2 b γ, om ord l. uttryck l. yttrande l. språk o. d.: försedd med stilistiska prydnader, rikt utsirad, konstrik, konstfull, förfinad; jfr PRYDLIG 2 d. 1Kor. 2: 4 (NT 1526). Ciceros prydda vältalighet. Schönberg ÅmVetA 1772, s. 7. Thorild (SVS) 3: 54 (1791). jfr O-PRYDD.
Spalt P 2198 band 20, 1954