Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÄGLING prä3gliŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(pregl- 17411897. prägl- 1740 osv.)
Etymologi
[vbalsbst. till PRÄGLA, v.]
1) till PRÄGLA, v. 1: handling(en) att prägla, präglande. VetAH 1740, s. 444. Det är ju inte materialet utan präglingen, som gör mästarens konst. Sylwan (o. Bing) 1: 389 (1910); jfr a. HT 1926, s. 213. jfr MEDALJ-, MYNT-PRÄGLING. särsk. mer l. mindre konkret.
a) om mynts l. medaljs prägel. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 15 (1854). Präglingen visar ett fyrfota djur. AntT XIV. 2: 6 (1895).
b) så mycket mynt som präglas på en gång l. i ett sammanhang l. under en viss tid, myntning. Fahlbeck NatFörm. 45 (1890). Olika svenska präglingar från olika år. 3SAH 26: 117 (1914).
2) (i fackspr.) till PRÄGLA, v. 2: inpressning av mönster l. skrift o. d. i metall(skiva) l. papp(er) o. d.; utförande av relieftryck. WoH (1904). Lagerström TypogrOrdl. 24 (1911). Präglingen av de registerplåtar, som skola ingå i adressmaskinanläggningarna. SFS 1945, s. 1131. jfr BLIND-PRÄGLING.
3) bildl., till PRÄGLA, v. 3; särsk. konkretare: prägel, karaktär, utseende, stil. SvLittFT 1837, sp. 171. (Södra halvklotets) miljonstäder .. med brittisk och iberisk prägling. Frosterus Jord. 25 (1930). särsk. zool. till PRÄGLA, v. 3 g: förhållandet att en fågelunge följer den första levande varelse l. det första rörliga föremål den ser efter att ha kläckts ur ägget; äv. i utvidgad anv., om förvärvande l. inlärande av erfarenheter l. egenskaper o. d. FoFl. 1947, s. 200. SvDjur Fågl. 90 (1950).
Ssgr (i allm. till 1, i sht i fackspr.): PRÄGLINGS-APPARAT. jfr -maskin. TT 1872, s. 131.
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift till myntvärk för myntning o. för medaljprägling, myntskatt. SFS 1893, nr 78, s. 1.
-BLOCK. (i ä. fackspr.) prägelblock. 2UB 6: 629 (1904).
(1 (a)) -GLANS. glans som utmärker nypräglat mynt. —
-HUVUD. den övre, rörliga delen av en prägelpress. HantvB I. 7: 133 (1939).
-KOSTNAD. jfr -avgift. 2NF 10: 586 (1908).
(1, 2) -MASKIN. prägelmaskin. Dalin (1855).
(2) -MASSA. för tillvärkning av präglingsmatris. HantvB I. 5: 484 (1937).
(2) -MATRIS. jfr matris 1. NordBoktrK 1905, nr 6, Omsl. s. 4. —
-MEKANIK. jfr mekanik 3. NF 2: 1005 (1878).
-ORT. ort där mynt o. d. präglats. 2VittAH 1: 157 (1786, 1789).
(2) -PLATTA, r. l. f. platta med ingraverat mönster l. ingraverad skrift o. d. som präglingsmassan pressas emot, då matris tillvärkas. HantvB I. 5: 483 (1937).
(1, 2) -PRESS. prägelpress. UB 6: 173 (1874).
-REDSKAP~02 l. ~20. Rydberg KultFörel. 3: 281 (1886).
-RING. (glatt l. räfflad) ring som omger myntplatt under prägling o. som ger mynten deras runda form o. likhet i storlek. UB 4: 286 (1873).
-RÄTT, r. l. m. rätt att prägla mynt o. d., myntningsrätt. Cassel Dyrtid 175 (1917).
-SKATT. = -avgift. Jungberg (1873).
(1, 2) -STOCK. prägelstock. UB 4: 289 (1873).
-STÄLLE. = -ort. 2VittAH 21: 99 (1843, 1857).
-STÄMPEL. stämpel för prägling av mynt o. d. Eneberg Karmarsch 2: 481 (1861).
-TID. tid(punkt) då visst mynt präglats. Hildebrand Medelt. 1: 912 (1894).
(2) -TRYCK. prägeltryck. MeddSlöjdF 1893, s. 100.
-VERK, -VERKTYG, se -värk, -värktyg.
-VETENSKAP. (†) konst(en) att prägla mynt. 2VittAH 1: 157 (1786, 1789).
(1, 2) -VÄRK, n. prägelvärk. UB 4: 284 (1873).
(1, 2) -VÄRKTYG~02 l. ~20. SvSlöjdFT 1921, s. 103.
-ÅR. jfr -tid. 2VittAH 1: 118 (1786, 1789).

 

Spalt P 2234 band 20, 1954

Webbansvarig