Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUBERTET -te4t, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. pubertät, eng. puberty, fr. puberté; av lat. pubertas (gen. -ātis), avledn. av pubes (gen. -eris), hårbeväxt, manbar, till pubes (gen. pubis) skägg, blygdhår, blygd, ungdom, rotbesläktat med puer, gosse, barn (se PUERIL). — Jfr PUBERTAND, PUBERTERA]
gm (gradvis skeende) utveckling av de primära o. sekundära könskaraktärerna hos ung människa (stundom ungt djur) inträdande könsmognad l. manbarhet; förr äv. i inskränktare anv., om könsmognad hos yngling; äv. om den period l. de år varunder könsmognaden (i allmänhet l. hos en viss individ) inträder, brytningsålder. Komma i puberteten. Evolutionens tredje period inträder vanligen från 11—15 året, då gossen ernår puberteten och flickan erhåller rening. TLäk. 1835, s. 413. Thorell Zool. 1: 296 (1860; hos djur). (Goethe har) sagt, att geni är ständig pubertet. Siwertz i 3SAH LX. 1: 14 (1949).
Ssgr: PUBERTETS-CEREMONI. etnogr. jfr -rit. Nilsson PrimRel. 164 (1911). —
-EVOLUTION. (†) = -utveckling. SvLittFT 1835, sp. 644. —
-PERIOD. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 205 (1899). —
-RIT. etnogr. manbarhetsrit. IllRelH 5 (1924). —
-SKEDE. jfr -period. Wirsén Krit. 301 (1886, 1901). —
-TECKEN. tecken (t. ex. framväxande blygdbehåring) hos en yngling l. flicka, som visar att han l. hon kommit i puberteten. Jundell Barn. 1: 166 (1927). —
-TID. jfr -period. Odenius 2Celsus 67 (1906). —
-UTVECKLING~020. hos yngling l. flicka skeende utveckling mot fullständig könsmognad, könsmognad, pubertet. Qvinnans pubertetsutveckling sker fortare än mannens. Hwasser VSkr. 1: 55 (1852). —
-ÅLDER. ålder vid vilken puberteten inträder; äv. bildl., om tidig utvecklingsperiod hos en vetenskap o. d. Verd. 1887, s. 198. (Psykiatrin) är alltjämt en ung vetenskap, som ännu ej kommit ur pubertetsåldern. Gadelius Själsl. 1: IX (1921). —
-ÅR. jfr -ålder; äv. bildl. Vetterlund Skissbl. 68 (1914). Ungerns pubertetsår. Lo-Johansson Zig. 112 (1929).

 

Spalt P 2318 band 21, 1955

Webbansvarig