| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUBLIK publi4k l. pɯ-, adj. -are (gradf. dock bl. tillf., Björnståhl Resa 1: 495 (1773: publiquaste, superl.)) ((†) n. = (SthmStadsord. 1: 139 (1661), Rudbeck Bref 324 (1688)); pl. = (OxBr. 12: 650 (1644), Schück VittA 3: 190 (i handl. fr. 1670)). — Ngn gg användes förr den fr. pl.-formen publiques. PH 6: 4509 (1757), Därs. 4660 (: publiques medel)). adv. -T (RP 16: 610 (1656) osv.). Anm. Förr användes äv. den lat. adv.-formen publice (HSH 25: 274 (1633), Topelius Dagb. 1: 301 (1834), Ekbohrn (1904)), ngn gg äv. den fr. adv.-formen publiquement (HSH 16: 276 (1769)).
1) (numera bl. i fackspr. l. om ä. förh.) som har avseende på l. härrör från l. är bekostad av l. tillhör stat l. samhälle l. det allmänna l. som tjänar det allmännas intressen o. d., offentlig (se d. o. 3), allmän (se d. o. IV); samhällelig; statlig; kommunal. OxBr. 12: 650 (1644). Rådstugan .., Scholehuset och öfrige publiqve byggnader (i Vimmerby). Crælius TunaL 198 (1774). (Behöver riksdagsutskott) af någon Konungens Embetsman eller af något publikt Verk inhemta .. uplysningar, begäre (osv.). RO 1810, § 42 (i RO 1866, § 46 ändrat till: allmänt verk). Jag har i flera år njutit publikt understöd för författandet af Sveriges historia. EGGeijer (1834) i MoB 7: 197. Hotar rättsstöringen publik rättighet, allmän ordning, beredes rättsskydd politirättsligt av förvaltningsmyndighet. Hernberg Rättsh. 514 (1922). Offentligheten vid underdomstolarna blev en gång påbjuden för att dessa skulle stå under publik kontroll. Publicistklubb. 296 (1924). Publik jord. Brilioth SvKyrkKunsk. 171 (1933). — särsk.
a) [jfr fr. le bien public] (†) i uttr. publikt bästa, (det) allmänna bästa, samhällets väl. De saker iagh kunnat tyckia lända til public bästa. Rudbeck Bref 324 (1688).
b) (numera knappast br.) jur. i uttr. publikt brott, brott mot staten l. statens säkerhet. Biberg 3: 305 (c. 1823). Flodström SvFolk 524 (1918).
c) (om ä. förh.) adm. i uttr. publik handling l. akt l. publikt dokument o. d., om handling osv. som utfärdats av offentlig myndighet (o. skall hållas tillgänglig för envar som önskar ta del därav; jfr 2), offentlig handling. Schück VittA 1: 271 (i handl. fr. 1665). Utdrag Utur .. Publique Handlingar, Placater, Förordningar (m. m.). PH (1742; i boktiteln). SvPostv. 242 (1924).
d) (†) i uttr. publikt arbete, om allmänt (byggnads)arbete utfört för statlig l. kommunal räkning l. med statsunderstöd; äv. om dylikt arbete utfört ss. straffarbete; äv. i uttr. publikt arbetshus, om (straff)arbetsanstalt. Raab Reg. 1746, 1: 72 (efter handl. fr. 1731). At i Städernes publiqua Arbetshus .. åstadkomma (hantvärksvaror). Cederhjelm Handtv. 13 (1794). Ambrosiani SvSkråämb. 110 (i handl. fr. c. 1830).
e) (†) om person (jfr 2 e): som representerar staten l. kommunen l. det allmänna l. uppträder å samhällets vägnar; äv. i uttr. publik lärare, lärare vid offentlig läroanstalt. KKD 5: 185 (1710). De publique Anklagarena. Roman Holbg 95 (1746). Krono, samt andre publique Fullmäcktige. LandtmFörordn. 40 (1765). Enskildte och publike lärare. SvLitTidn. 1820, sp. 46. Englund Ged. 93 (1853). Anm. Beträffande uttr. notarius publicus, se NOTARIE, sbst.1 2.
2) (i sht ngt ålderdomligt) som har avseende på l. angår l. riktar sig till allmänheten l. offentligheten; som försiggår i allmänhetens närvaro; som allmänheten har (fritt) tillträde till l. tar del i, offentlig (se d. o. 2); ofta motsatt: privat, enskild; stundom svårt att skilja från 1. RP 2: 81 (1631). (Ledsamt vore om) dessa bref och papper kommo uti obehöriga, ja kanske uti publika händer, medan jag ännu lefde. CCGjörwell (1801) i MoB 2: 212. Den enda gång .. (kronprinsen) publikt visade sig var vid tillfälle af kejsarens af Österrike intåg (i Paris). MinnSvNH 8: 130 (1856). Publika baler. Adelsköld Dagsv. 1: 331 (1899). Mera publikt firades jubileet i somras. GHT 1944, nr 244, s. 15. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i fråga om framträdande inför allmänheten i tal l. skrift l. i fråga om teaterföreställning o. d.; jfr 4. Rudbeck Bref 56 (1670). Hvart år bör en publik examen ske. Gustaf III 1: 198 (1768). (Hon hade) en gång sjungit publikt i (Haydns oratorium) Skapelsen. MoB 7: 76 (1809). (Skådespelaren) gjorde sina första publika framträdanden i Trondheim. SvD(B) 1943, nr 166, s. 9.
b) (om ä. förh.) i fråga om måltid vid hovet l. audiens som var tillgänglig för åskådare; jfr OFFENTLIG 2 b. Her Kleist hafver hafft både publikt och secrete audience hoos Kongen i Danmark. RP 16: 610 (1656). En Publiqve Spisning. HovförtärSthm 1773, s. 1515. Cronholm Bref 65 (1865).
c) (numera bl. tillf.) om plats, byggnad, lokal, institution o. d.: som är avsedd för allmänheten l. till vilken allmänheten har (fritt) tillträde, offentlig. BtHforsH 1: 88 (1642). Publique Afträden. Carlberg SthmArchitCont. B 3 a (1740). För hvarje 79:de menniska i städerne .. (i Sverige) är et publiquet drickeshus inrättat. Fennia XVI. 3: 46 (1761). Detta är det publiquaste Bibliotheque (dvs. med det mest obegränsade tillträde) jag någonsin sedt. Björnståhl Resa 1: 495 (1773). Kristiden sätter .. spår i vårt umgänge, .. också i samvaron på mer publika ställen, i spårvagnen t. ex. SvD(B) 1943, nr 101, s. 12.
e) om person (jfr 1 e).
α) (numera föga br.) som (på grund av sin samhällsställning) framträder inför allmänheten; allmänt känd; stundom svårt att skilja från 1 e; förr äv. om förbrytare o. d.: uppenbar, ökänd; jfr 3 o. OFFENTLIG 2 f α. Publique Personer och Statsbetiente. NAv. 10/1 1656, nr 1, s. 3. En publique Tiuf. PH 3: 2149 (1744). Mina åsigter, som publik person måste, af pligt, underkastas den allmänna granskningen. Wirsén PVetA 4/4 1821, s. 1. Geijerstam Canning Pol. 253 (1936).
β) (†) om kvinna: som yrkesmässigt bedriver otukt, prostituerad; jfr OFFENTLIG 2 f β. Tersmeden Mem. 1: 150 (c. 1780). Här finnas inga publika Damer. VexiöBl. 1817, nr 9, s. 3. SöndN 1862, nr 16, s. 2.
3) [eg. specialanv. av 2] (†) allmänt bekant l. känd, uppenbar; jfr 2 e. Biurman Brefst. 166 (1729). (Silva hade) brukat Cardinalen Fleurys namn, .. hvilket, så framt det skulle blifva publict, .. kunde förorsaka missnöje. HSH 14: 250 (1737). Om denna skandal blir publik. Zeipel Set. 1—2: 230 (1847). SvTyHlex. (1872).
4) [i utvidgad anv. av 2 (a), med anslutning till PUBLIK, sbst. 3] (i sht i tidningsspr.) som visas l. ådagalägges o. d. av allmänheten l. av en publik (vid en teater- l. filmföreställning, en konsert o. d.); äv. i sådana uttr. som ha publika framgångar, ha publikframgång, göra publiksuccé. (Våren 1919) då under enastående publikt intresse Händels ”Messias” gavs av konserthuskören, och orkesterföreningen gemensamt. SvTMusF 1920, s. 49. Konstnärliga och publika framgångar. ST(A) 1932, nr 9, s. 18.
Spalt P 2324 band 21, 1955