| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUFF puf4, r. l. m. ((†) n. Thorild (SVS) 1: 266 (1805; i bet. V)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (PErici Musæus 1: 55 a (1582) osv.); äv. (numera bl. tillf. i bet. IV 6) POFF pof4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. ((†) -er HSH 36: 155 (1577; i bet. III 2)).
I. om ngt som (ut)blåses (med ett dovt ljud) samt i därifrån utgående betydelser.
1) (†) andetag, andedrag. Hwems Arm är mäkktig mer, än dens som spikar twinga, / .. Som ler åt Wärldsligt Qwal .. / Tils att den sista puff dem Andan har utklämt. SkrVSocLd 20: 153 (c. 1690).
2) större l. mindre moln (se d. o. 3 a) av mer l. mindre plötsligt (o. stundom med ett dovt ljud) utstött rök (från en tobakspipa l. ett skjutvapen l. ett lokomotiv o. d.), rökmoln; jfr PUFFA I. En puff tobaksrök. Bremer Dal. 57 (1845). Så blixtrade det till (från kanonen) och en puff hvit rök drog sig åt lä till. SD(L) 1898, nr 215, s. 4. Ett ilsket blossande som skickade röken i skarpa puffar genom piplocket. Nilsson HistFärs 114 (1940). — jfr RÖK-PUFF.
3) (numera föga br.) vindstöt, vindby. Hur jfrigt måste han (dvs. sjömannen) moot Æols Puffar sträfwa. Spegel GW 95 (1685); jfr 1. Spegel (1712). Fångande en puff än på den ena, än på den andra sidan, närmade vi oss dock ekvatorn. Bergdahl Antip. 48 (1906).
II. (om mer l. mindre plötsligt uppträdande) dovt ljud samt i därifrån utgående betydelser.
1) (mera tillf.) om dovt ljud, duns, brak. Lindfors (1824). Den krama snön .. föll från taket med dova puffar. Wieselgren Paris Kim. 364 (1923).
2) om (dovt ljud vid) svag detonation, svag explosion, (dov) knall; jfr PUFFA II 2. En puff, liksom utaf mörsare. GbgMag. 1760, s. 8. Låter man en liten bubbla af .. (fosforväte) uppstiga ur vattnet .., så tänder han sig i vatten-ytan med liten puff. Berzelius Kemi 1: 130 (1808). TT 1895, Allm. s. 207. — särsk. (†) i utvidgad anv., om skott. Törneros Brev 2: 116 (1827; uppl. 1925).
3) [sv. dial. puff; möjl. elliptiskt för PUFF-MJÖL (se PUFFA ssgr); nikt förbrinner explosionsartat utan rökutveckling] (numera knappast br.) farm. nikt. Lindgren Läkem. (1902).
1) knuff l. stöt l. (lätt) slag. Få (förr äv. taga) en puff. Forsius Fosz 325 (1621). (Jag fick) af en steen en puff uti min länd. KKD 8: 270 (1713). Medan skeppet var under vatten, tog det .. tre förskräckeliga poffar, intet annorlundare, än det skulle stött på en klippa. Wallenberg (SVS) 1: 174 (1771). Med högra foten utdelade (han) hurtiga puffar åt sina motståndare. Topelius Vint. I. 1: 26 (1863, 1880). Jag gav dörren en lätt puff. Trenter Lek 27 (1950). — särsk. (†) om elektrisk stöt. Linné FörelDjurr. 179 (1751).
2) mer l. mindre bildl. SLaurentii Ridd. H 4 b (1622). Der sökte du rikta en puff åt mitt samvete. Rydberg Frib. 201 (1857). — särsk.
b) (†) om plötsligt intryck av obehag l. sorg o. d.: chock, slag. (Jag) var för svag stå emot puffen, då mig blef berättadt, att min son tagit afsked. PKalling (1789) hos Crusenstolpe 1720 389.
d) med särskild tanke på en knuff ss. ngt varigm ngn l. ngt sättes i rörelse. Atterbom (1853) i 3SAH XXXVIII. 2: 204. Man ger priset en extra puff uppåt med hjälp av metoder, som närma sig rena skojet. Form 1939, s. 105. GHT 1947, nr 49, s. 19.
IV. om ngt uppblåst l. pösande samt i därifrån utgående betydelser.
1) (till prydnad avsett) utpösande l. påsliknande (gm veckning l. rynkning l. stoppning o. d. åstadkommet) parti på ett (numera vanl. kvinnligt) klädesplagg; numera vanl. om dylikt parti på ärm l. axel; jfr PÖS. UnderrFruntKläd. 6 (1778). Den vidunderliga seden att omsluta benens öfversta delar med väldiga, .. uppstoppade puffar. NordT 1884, s. 248. På aftonklädningar bli (år 1836) de af fyra eller fem puffar bestående ärmarna nästan åtsittande. Kleen Kvinn. 100 (1910). Korta gammalmodiga jackor med vida puffar och rynkor kring axlarna. Krusenstjerna Pahlen 5: 24 (1933). — jfr AXEL-, HÖFT-PUFF.
3) [efter fr. pouf] möbel bestående av en (oftast tygklädd) trälåda försedd med ett tygklätt o. stoppat lock, men utan ryggstöd, o. använd ss. sittmöbel o. samtidigt ss. förvaringsplats; stundom äv. om soffliknande dylik möbel använd att sitta l. ligga på. BoupptVäxjö 1864. Prydliga, med trä i olika färger inlagda kistor (s. k. puffar). MeddSlöjdF 1884, s. 150. Den s. k. puffen, en helt stoppad, oftast rund låda, där man satt på det stoppade locket. Laurin 1Minn. 163 (1929).
4) (numera föga br.) kok. liten pösig bulle av vetedeg, kokad i flottyr l. bakad i munkpanna; munk, pösmunk; förr äv. om dylik bulle tillagad av potatismos vari ett stycke kött inbakats. Hagdahl Kok. 962 (1879). Langlet Husm. 288 (1883; om bulle av potatismos). 2NF 34: Suppl. 511 (1922).
5) (†) på pokal: buckla (se BUCKLA, sbst. 1 a). Runda nedtill i långa snibbar utlöpande puffar eller bucklor, hvilka så ofta förekomma på gamla pokaler. MeddSlöjdF 1897, 1: 37.
6) (tillf.) om mer l. mindre rund o. pösig samling av skum på en vattenyta o. d. Silvernätet av skum flyter sakta samman till vita, lätta poffar. Bergman LBrenn. 96 (1928).
V. (†) om uppträdande l. handling(ssätt) varmed man försöker imponera på ngn l. föra ngn bakom ljuset o. d.; äv. allmännare: bluff, humbug; äv.: uppblåsthet. Thorild (SVS) 1: 266 (1805). San Francisco är en storartad puff, .. ett hånlöje öfver lycka. Andersson Verldsoms. 2: 102 (1854). jfr: Capitain Puff eller Storprataren. Kexél (1789; lustspelstitel). — särsk.
a) [jfr d. på puf, t. auf puff] i uttr. (göra ngt) på puff, ngn gg äv. på en puff, (göra ngt) med avsikt att lura l. narra ngn l. föra ngn bakom ljuset o. d.; det går på puff, på måfå, på en höft. Björn Oldsb. 11 (1790). Kan då icke bron repareras — som man brukar reparera till kungliga resor — litet på puff, .. så att rucklet åtminstone icke rakar ner för hans majestäts egna ögon? Kullberg SommarSmål. 143 (1847). Crusenstolpe Ställn. 12: 34 (1848: på en puff). Det går litet på puff i allt hvad han gör (osäkert men skenfagert). Tholander Ordl. (c. 1875).
VI. [efter eng. puff] om överdrivet l. okritiskt beröm som ngn i reklamsyfte ger åt en konstnär l. offentlig föreställning l. bok l. vara o. d.; särsk. konkret(are), om dylikt beröm framställt i (form av) en annons l. notis l. artikel i en tidning l. tidskrift o. d.; reklamannons, reklamnotis. Sturzen-Becker Sthm 33 (1844). En Telegraf går med tramp och trådar. En Kalender går med ”puffar”. Sehlstedt Tel. 4 (1857). Indirekt betalta puffar, genom vilka tidningarna insätta sin auktoritet för en särskild vara eller artikel. Publicistklubb. 202 (1924). — jfr DUNDER-, TIDNINGS-PUFF.
VII. [sannol. efter t. puppe, docka, puppa, klump av mässingsskrot (se PUPPA, sbst.2), med anslutning till IV] (†) klump av mässingsskrot varav ny mässing brändes efter tillsats av koppar o. galmeja. Skrotmässing (äller pofar .. (dvs.) klipta trådändar af Mässing). Linné Dal. 379 (1734). Rinman 2: 331 (1789).
VIII. [efter t. puff, buff] (numera bl. om utländska förh.) benämning på ett slags triktrakliknande brädspel. Wilson Spelb. 254 (1888). 3NF 4: 122 (1925).
(IV 1) -BAND, n. (förr) till garnering på klädesplagg avsett band av flor, atlas o. kräpp, som med jämna mellanrum rynkade sig till små pufflika veck. NJournD 1854, s. 91. —
(IV 1) -BYXOR, pl. (i sht förr) (till knäna l. strax nedanför knäna gående) byxor med vida ben som nedtill äro åtsnörda kring benet o. bilda en puff. Debay ModVexl. 14 (1859). Gorki .. gick klädd i .. sidenskjorta, ryska puffbyxor (osv.). FinT 1932, 1: 228. —
(IV 1) -GARDIN. (i Finl.) fördragsgardin som kan hissas upp o. därvid får ett antal pösiga, om puffar påminnande veck. Hallstén o. Lilius (1896). MännMinn. 1: 230 (1942). —
-LIK, adj. särsk. till IV 1. —
(VI) -SYSTEM. om system för reklam o. d. som präglas av publicering av puffar. Tiden 1848, nr 48, s. 2. —
(IV 3) -TÄCKE. (förr) täcke använt över en (större, rektangulär) puff. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 230. —
(IV 1) -ÄRM. [jfr t. puffärmel, eng. puffed sleeve] ärm (på damklänning l. blus o. d.) försedd med en l. flera puffar; särsk. om kort ärm som bildar en puff. SthmModeJ 1844, s. 48. En ljusgredelin sidenklänning med puffärmar. Laurin KonstSv. 85 (1915). Beijer BritaGrossh. 52 (1940).
1) (tillf.) till I 2, om rök: som utvecklas l. utstötes o. d. i form av puffar l. moln. Sjöberg FridaB 44 (1922).
2) till IV 1, om klädesplagg l. ärm o. d.: försedd med puff(ar), puffad; förr äv.: uppstoppad. (T.) Wulstig, (sv.) puffig, opstoppad. Lind 1: 1842 (1749). Puffiga tyllärmar. SthmModeJ 1855, s. 47. Schück Shaksp. 1: 29 (1916).
3) (†) till V, om person: uppblåst, självgod. ”Lägger man något till det Stora, så blir det Större” tror hvar liten puffig Härmare. Thorild (SVS) 3: 236 (1792).
Spalt P 2345 band 21, 1955