Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUKE, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. puke; möjl. identiskt med PUKE, sbst.1, med tanke på en ond ande ss. orsak till sjukdomen]
(†) om sjukdomen ”inhemsk kolera” (se KOLERA, sbst. 4); i sht i sg. best. GHT 1934, nr 164, s. 3 (cit. fr. 1826). Om jag en enda timme aftager .. (magbindeln), så får jag puken. AB 1832, nr 133, s. 4. Han har legat i Puken. Tegnér (WB) 8: 559 (1838). Hollander Ordl. (1895).

 

Spalt P 2358 band 21, 1955

Webbansvarig