Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUMA pɯ3ma2 l. 40, m. l. f. l. r.; best. -an, i best. anv. förr äv. utan slutartikel (SvLitTidn.); pl. -or (1Brehm 1: 103 (1874) osv.) ((†) -as GHT 1871, nr 161, s. 2, Zilliacus Hågk. 20 (1899)).
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. span. puma; av sydamerikanskt urspr.]
zool. det amerikanska rovdjuret Felis concolor Lin.; jfr BÄRGS-LEJON 2. SvLitTidn. 1820, sp. 677. En igenvuxen bäckdal, där vi .. varje morgon sågo spår av puma. Ymer 1931, s. 16. Tam puma, levde .. som huskatt .. i Höganäs. 2SvUppslB 23: 529 (1952).
Ssgr: PUMA-DJUR. (numera bl. tillf.) puma. Gravander Buffon 2: 20 (1806). Fries ÅrsbVetA 1833, s. 15. —
-SKINN. Almström Handelsv. 442 (1845). —
-UNGE. VetAÅb. 1905, s. 168.

 

Spalt P 2382 band 21, 1955

Webbansvarig