Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUMPA pum3pa2, v.3, förr äv. POMPA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(pomp- 1678. pump- 1746 osv.)
Etymologi
[av ljudhärmande urspr.; jfr sv. dial. pumpa, plaska i vatten för att skrämma fisk, fjärta, pumma, mullra, nor. dial. pumpa, gå stampande i snö o. d., mlt. pumpen, plaska i vatten för att skrämma fisk, t. pumpen, ljuda dovt. — Jfr PUMPA, sbst.2]
1) (†) i fråga om kolning i mila, opers., för att beteckna att det vid bultning på milan höres ett visst ljud som visar att veden ännu är okolad. Om man bultar Milan med klubban, och det icke pjäskar eller kramlar .. utan pumpar i Vedtrummen, är klart, at hetten icke där giordt sin sysla. Wallner Kol. 54 (1746).
2) [numera äv. anslutet till PUMPA, v.2 1 b] (starkt vard.) stänka omkring vatten, plaska; guppa upp o. ned vid simning, simma (dåligt), kava. Duu löper på en ijss och slåår kane, du råker så i hast bort i en windwaak, och ligger dher och pompar. VDAkt. 1678, nr 284. SvD(A) 1934, nr 208, s. 10.

 

Spalt P 2398 band 21, 1955

Webbansvarig