Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PURIFIKATION pɯ1rifik1aʃω4n l. pur1-, äv. -fi1-, äv. 010—, äv. -atʃ- (– – – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -fic-)
Etymologi
[jfr t. purifikation, eng. o. fr. purification; av lat. purificatio (gen -ōnis), vbalsbst. till purificare (se PURIFIERA)]
(utom i b o. d numera knappast br.) rening, rensning, utrensning o. d. Pfeiffer (1837). Dalin (1855). Auerbach (1913). jfr: (En grupp spanjorer) som, begåfvade med en urgammal renhet, i stånd att trottsa alla spanska purificationer, äro (osv.). DA 1825, nr 15, s. 2 (bet. oviss). — särsk.
a) (†) = PURGATION 1. Blodets purification. TLäk. 1832, s. 15. ALGeijer (1846) i Solnedg. 2: 330.
b) (fullt br.) kyrkl. om romersk-katolska förh.: sköljning av nattvardskalken o. den nattvardsutdelande prästens händer med vin (o. vatten) efter utdelandet av nattvarden. 2NF 1: 50 (1903).
c) (†) motsv. PURIFIERA 1 slutet: smittrening, desinfektion. SPF 1831, s. 187. Ilmoni Sjukd. 3: 339 (1853).
d) (fullt br.) tekn. om viss metod för avskiljande av tyngre förorening (t. ex. vatten) från den lättare oljan i en oljeseparator. SvUppslB 24: 511 (1935).
Ssg: (c) PURIFIKATIONS-ANSTALT. (†) desinfektionsanstalt. SPF 1832, s. 272.

 

Spalt P 2450 band 21, 1955

Webbansvarig