| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PURRA pur3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. [jfr t. purren, eng. purr; ljudhärmande (jfr BURRA, v.2)] (i vissa trakter) ge ifrån sig ett svagt surrande ljud; särsk. om katt l. motor: spinna. (Katten) purrade af välbehag. Grebst 1År 153 (1912). Motorn ömsom purrade som en belåten katt, ömsom väste ilsket. Forss SnuggsnLäg. 66 (1939).
II. [sv. dial. (södra Sv.) purra, pårra; jfr dan. o. nor. purre (i bet. 1); bet. 1 möjl. utgående från III; för bet. 2 jfr BURRA, v.1]
1) (bygdemålsfärgat i södra Sv.) bringa (hår) i oordning (så att kamningen oredas o. håret blir rufsigt), göra ”purrig”, rufsa till; äv. refl., om hår: icke vilja ligga slätt, ”streta” l. dyl. Ett och annat hår, som i trots af allt användt smör eller dricka ej ville ligga slätt utan purrade sig. Wranér SkStug. 111 (1886).
2) (vard. i vissa trakter) med avs. på hår l. fjädrar: göra burrig l. yvig, burra upp; förr äv.: sätta upp (hår) i en burrig l. yvig uppsättning; i sht i förb. PURRA UPP. Thomander 3: 268 (1826). Han purrade sitt hår / i vädret frankt. Sturzen-Becker 4: 240 (1862).
III. [jfr dan. o. nor. purre; av mlt. l. lt. purren, motsv. holl. porren, eng. dial. porr, purr] (†) sticka l. peta l. rota i ngt med ett spetsigt föremål. Sedan anförer han någet mot den förste visitationen ock bandagetz losande, föregifwandes han ded med något instrument uti Læsion war purrat, ock den större giord. HdlCollMed. 1699, s. 744.
IV. [jfr dan. o. nor. purre; av lt. purren, holl. porren] (†) reta l. upphetsa (ngn); retas med (ngn); sporra, ägga. Effter invånarne (i s. ö. Finland) .. igenom någre privat personers .. excesser .. æro .. purrade och retade. HT 1912, s. 120 (1656). The, hwilka med sitt högmod och ståltheet hafwa porrat oss, och gått oss mycket vnder ögonen. Sylvius Curtius 146 (1682). (Örnen) hakkar, hugger, slåår, och them (dvs. ungarna) så länge porrar / Til thes the göra gott. Spegel GW 290 (1685). Lind (1749). Heinrich (1814).
V. [jfr dan. o. nor. purre; av lt. purren l. holl. porren. — Jfr PURR] i sht sjöt. väcka (ngn); särsk. om väckning av personal som står i tur att ha vakt (ombord på ett fartyg). Wallenberg (SVS) 1: 167 (1771). Då jag en natt skulle purra styrmannen till vakt fann jag honom fullklädd i hytten. Mörne Hamn 110 (1927). Vi gick och purrade portvakten. Trenter Träff 245 (1948). — särsk. bildl. Låt oss våra nöjen purra, / Supa friskt och ropa hurra! CIHallman 297 (1778; bet. något oviss). Därefter uppträdde svärmeandarna i Quartier Latin, purrade ur sin sömn av ministären Herriots egen .. åtgärd. Fogelqvist ResRot 31 (1926). särsk.
a) med avs. på kompass som är ”trög” l. ”död”: få kompassnålen i (en kompass) att röra sig l. göra utslag. Platen Glascock 1: 31 (1836). Smith (1917).
b) med avs. på lampa (som är ”sömnig”): gm att putsa veken få (lampa) att lysa bättre. Ramsten 34 (1866). Stenfelt (1920).
VI. [jfr d. purre, slå ned (spik, bult o. d.) i trä, så att huvudet kommer under träytan] skeppsb., sjöt. utdriva (nit) ur sammannitade plåtar o. d. (efter det att nitens ”huvud” först avklippts); särsk. i uttr. purra nagel; jfr PURR-HAMMARE, -VÄRKTYG.
VII. [sv. dial. porra (Ihre DialLex. (1766; från Värml.)); jfr nor. dial. purra] (vard. i vissa trakter) lura (ngn; se LURA, v.2 II); förr äv.: spela (ngn) ett (fult) spratt. Spegel (1712). Wallenberg (SVS) 1: 167 (1771). Gustaf Löwenhielm hade .. talat om nummerlotteriet, .. att det spelade verkligen ”obeskedligt”, att derigenom blefvo pigorna purrade. Liljecrona RiksdKul. 59 (1840). Wingård Minn. 11: 45 (1849). Östergren (1935). — särsk.
a) i uttr. purra ngn på ngt, lura ngn på ngt. Härom dan blef jag / Af hökarn purrad jemnt på tvänne fulla mått. Thomander 3: 272 (1826). Hagberg Shaksp. 8: 174 (1849).
b) i förb. med riktningsadv. (jfr särsk. förb. nedan), i sådana uttr. som purra ngt i l. på ngn o. d. Nu skall jag väl purra ett rus på min gubbe. Stiernstolpe ESkr. 110 (c. 1820). Nu har du visst råkat ut igen för någon lustig bror, som purrat en osanning i halsen på dig. Sparre Stand. 137 (1847). särsk. (numera bl. i Finl.) i uttr. purra palt i ngn, lura i ngn ngt, inbilla ngn ngt; lura ngn. CIHallman 167 (1776). Du tror att du kan purra palt i mig! TurForskn. 3: 51 (1918). Hornborg Loew. 209 (1928).
PURRA OM10 4. (bygdemålsfärgat i södra Sv.) till II 1: rufsa till. Så purrade hon om i hans hår ett tag. Benedictsson Peng. 149 (1885). —
PURRA PÅ10 4. (vard. i vissa trakter) till VII: lura på (ngn ngt). Hvad de många rusen angå som purrades på mig, så önskar jag ingen ting högre än att .. få gälda dem. Tegnér (WB) 4: 439 (1824). Alving Juv. 30 (1914). —
PURRA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (vard. i vissa trakter) till II 2: burra upp (ngt); äv. refl.: burra upp sig. Blåa turturdufvor kurra .. / Fjäderbrösten upp de purra. Snoilsky 2: 241 (1881). Purra upp håret. Sundén (1888). (Stararna) purrade .. upp sig framför sina hålkar. Öberg Son. 70 (1905). Curwood Vandr. 44 (1921).
2) i sht sjöt. till V: väcka (ngn); väcka o. köra upp (ngn); äv. bildl. CIHallman 289 (1778; bildl.). Blommorna, som sussat, / Hon (dvs. solen) purrat opp. Sehlstedt 4: 97 (1871). (Kapten Nystrand) tillsade om .. morgonvard åt manskapet, som borde purras upp vid 6-tiden. Högberg Baggböl. 2: 173 (1911). —
PURRA UT10 4.
1) (vard. i vissa trakter) till II 2: burra ut (ngt); äv. refl.: burra ut sig. (Hönsen) purrade .. ut sig, så att de sågo ut som små tjocka bylten. Fitinghoff Tafl. 64 (1886). (Sparvarna) purra ut sina fjädrar. Koch Arb. 95 (1912).
2) sjöt. till V: väcka o. kalla ut (ngn, särsk. till vakttjänstgöring). Dalman (1765). Purra ut öfver allt! — Alle man på däck att minska segel! VFl. 1911, s. 148. Hägg Örl. 175 (1943). jfr utpurra. —
(V) -KVART. (om ä. förh.) sjöt. kvart som personalen på ett fartyg vid utpurrning fick på sig för att göra sig i ordning före vaktavlösningen; äv. om (tidpunkten för) slag på klockan som markerade början av denna kvart. Slå purrqvart. NF 13: 446 (1889). Wrangel SvFlBok 377 (1898). —
(VI) -VÄRKTYG~02, äv. ~20. skeppsb., sjöt. värktyg för utdrivande av nitar o. d. AtlasDieselKatalTryckluftv. nr 807 (1940).
Spalt P 2473 band 21, 1955