Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYSSJA pyʃ3a2, sbst.1, l. PYSCHA pyʃ3a2 l. py3ʃa2 (py`scha Dalin), f., förr äv. PUSA, sbst.3; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(pusa c. 1875. pyscha 1855 osv. pyssja 1848 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pyssja, pusu, puso, cunnus; jfr sv. dial. pös, pung, scrotum, fris. puss, püs, lt. puse, cunnus; till den germ. stam pus-, blåsa, svälla, som bl. a. föreligger i PUSTA, v., PYSA, PÅSE, sbst., PÖSA]
(starkt vard.) sköka; äv. allmänt nedsättande: slyna. Hagberg Shaksp. 4: 160 (1848). Fy fan hvad det luktar Eau de Cologne! Alldeles som efter pyschor! sade snickarn. Strindberg RödaR 218 (1879). SvD 8/1 1928, Söndagsbil. s. 5 (allmänt nedsättande).

 

Spalt P 2546 band 21, 1955

Webbansvarig