| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÅKLÄDA på3~klä2da, äv. PÅKLÄ på3~klä2, v. -kläder resp. -klär, -klädde, -klätt, -klädd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NAD, -NING, -SEL, se dessa ord; -ARE, -ERSKA, se avledn.
1) iföra l. sätta på (ngn) kläder, klä(da) på (ngn); äv. refl.: ta på sig (sina) kläder, klä(da) på sig; ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som har (sina) kläder på l. som klätt på sig, klädd; jfr KLÄDA PÅ 1. Linc. Oo 6 a (1640). När vij upståndne vore om söndagen, och hade oss påklät. VDAkt. 1704, nr 168. Lappen sover fullt påklädd. Sandström NatArb. 2: 168 (1910). Julafton uppstoppades och påkläddes en halmfigur, som sattes vid bordändan. Nilsson FestdVard. 150 (1925). — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. påkläda ngn med ngt (jfr 4 a), iföra ngn ngt, sätta på ngn ngt. Dijkman AntEccl. 133 (1678, 1703).
b) i vissa pregnanta anv.
α) i fråga om påsättande av ytterkläder; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som har ytterkläder på l. som klätt på sig ytterkläder. Mamsellerna Eckman sutto påklädda (o. väntade på kaleschen). Åkerhielm GamlRoman 1 (1907).
β) i fråga om påsättande av finare klädsel o. d.; särsk. o. numera bl. (mera tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk.: uppklädd. Möller 1: 21 (1745). Att han skulle taga mig för en påklädd, förläst skolfux. Wingård Minn. 4: 98 (1847). Malla Höök som den påklädda kammarpigan .. spelade (värklighetstroget). Personne SvTeat. 7: 92 (1925).
γ) (†) oeg., med tanke på tjänstedräkt, ss. beteckning för att ngn göres till tjänsteman. Hvad tankesätt vill man begära af en lika lätt afklädd som påklädd Tjensteman. AdP 1789, s. 391.
2) (numera föga br.) med avs. på kläder, dräkt, klädesplagg, äv. vapen o. d. (jfr 3): sätta på; särsk. liktydigt med: sätta l. ta på sig, iföra i g. Chesnecopherus Skäl D 3 b (i handl. fr. 1586). Sist påklär gubben galarock. Runeberg (SVS) 2: 76 (c. 1827). Kännande döden nalkas, lät .. (härföraren) påkläda vapnen och uppsteg på golfvet. Fryxell Ber. 6: 204 (1833). Mellin Nov. 2: 160 (1849, 1867).
3) [jfr 1, 2] i uttr. påkläda ngn ngt, sätta på l. iföra ngn ngt; särsk. refl.: sätta på l. iföra sig ngt; jfr KLÄDA PÅ 2. Hans egne kläder blefwo Honom (dvs. Jesus) påklädde. Spegel Pass. 311 (c. 1680). Påkläd dig du din fädernerustning, Styrbjörn. Heidenstam Svensk. 1: 84 (1908).
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 b γ).
a) (numera bl. mera tillf.) motsv. 1; särsk. i uttr. påkläda ngn l. ngt med ngt, utrusta l. pryda o. d. ngn l. ngt med ngt. Kolmodin QvSp. 1: B 4 a (1732). Originellt tecknade, lifslefvande personer, ej blott påklädda begrepp. SvLittFT 1837, sp. 384. Hans poesi var en majstång, bestående af en naken stång, påklädd med blommor. Strindberg NRik. 93 (1882). (†) Jarler och Furstar eller Riksens föreståndare i sin ordning upstälte och med theras gamla skiöldar påklädde. Schück VittA 4: 149 (i handl. fr. 1703; i titel på skrift). särsk. sjöt. med avs. på mast l. rå o. d.: sätta tackling på, påtackla. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 116 (1796).
b) motsv. 2; numera nästan bl. (mera tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk.: (löst) påhängd (se PÅHÄNGA II 2) l. påsatt o. d.; förr äv. i uttr. påkläda den dristigheten och göra ngt, taga sig den dristigheten att göra ngt. (Jag) beder .. om förlåtelse, at iag .. den stora dristigheeten påklädt, och .. Hr Biskopen .. med denna .. skrifwelse beswärat. VDAkt. 1704, nr 80. Den goda tonen är icke en blott godtycklig form, som man efter omständigheterna på- och afkläder. BEMalmström 7: 402 (1845). Naturmyterna (kunna) komma till användning, om de .. icke få karaktären av något utifrån påklätt. Wrangel Dikten 21 (1912). (†) Ephesi Christne (skulle) .. påkläda trons sköld. Ödmann StrFörs. II. 1: 145 (1803). särsk. (†) sjöt. med avs. på vant l. stag l. barduner: gm påkrängning fästa l. fastgöra på mast. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856).
c) motsv. 3; äv. refl.; jfr IKLÄDA 2 a, KLÄDA PÅ 2 slutet. Påkläder sig icke skrymtaren helighetens mantel? SPF 1823, s. 293. Poesien .. påkläder idén en konkret form. Böök Geijer Minn. 87 (1915).
PÅKLÄDERSKA, f. jfr påklädare. Drotningens påkläderska. Serenius Kkk 1 b (1734). Siwertz Fribilj. 68 (1943; vid teater).
Spalt P 2797 band 21, 1955