Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RALLER, n.; best. rallret (Sahlstedt (1773)).
Etymologi
[sv. dial. raller; till RALLA, v.2 (möjl. under inflytande från SKVALLER)]
(†) tomt l. grundlöst prat; sladder, skvaller. Bullernæsius Lögn. 244 (1619). Sqwaller och raller lychtas alder. Grubb 758 (1665). Hon länar örat ey åt gambla kiärngars raller. Keder Vitt. 362 (1690). Weste (1807). — jfr BONDE-, KÄRING-RALLER.
Ssg: RALLER-BRUNN. (enst., †) bildl., om skvalleraktig mun. Kolmodin QvSp. 1: 196 (1732).

 

Spalt R 186 band 21, 1956

Webbansvarig