| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
jfr BORT-RAMMA.
1) (numera föga br.) om (rov)djur (i sht björn): gripa i l. slå (ngn l. ngt) med ramen l. ramarna l. tassarna; äv. allmännare (t. ex. om rovfågel): gripa (ngn l. ngt) med klorna, slå klorna i (ngn l. ngt); äv. i uttr. rama tag i ngn l. ngt l. rama med klorna i ngt. Verelius 124 (1681). (Sv.) Rama, .. (t.) mit den Klauen fassen. Möller (1790). Med klorna i Gylfes axel .. (örnen) ramar. Ling Gylfe 97 (1814). (Sv.) rama tag i (nå)g(o)n (t.) jn mit den Tatzen fassen. Klint (1906). Kvigan, som .. (björnen) just ämnade rama. Fitinghoff BarnFrostm. 173 (1907). — särsk.
a) i utvidgad anv., om klor: gripa (ngn); äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (Katterna) äga klor / Som en gång dig (dvs. råttungen) skola ramma. GFGyllenborg Vitt. 2: 214 (1795). Knöppel SvRidd. 38 (1912; i p. pr.).
b) (†) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2, 3, 4): riva åt sig (ngt) l. slå (omkring sig) o. gripa vad man får fatt i (o. kasta undan det) o. d.; äv. i uttr. rama ngt till rov, kasta sig över ngt (ett folk o. d.) såsom ett rovdjur gör med sitt byte. Dalin Arg. 2: 349 (1754). Rikets .. fiender .. rustade sig .. at .. rama til rof .. et ärefullt Nordiskt Folk. Gadd ÅmVetA 1770, s. 32. Scholander 2: 104 (1867).
2) (†) hippol. i p. pr., om framben hos häst som står på bakbenen: som rör sig likt ramen hos en björn. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 74 (1836).
3) (†) i utvidgad anv. av 1, om person l. ngt personifierat (jfr 1 b): fatta tag i (ngn l. ngt), gripa, fatta. I thet samma rammade een Jungfru .. sin slagne Faders Sköld och Swärd. Schroderus Albert. 3—4: 352 (1638). Meurman (1847). jfr: (Sv.) rama på dörren, (eng.) feel the door; finger the door. Björkman (1889). — särsk.
a) i uttr. rama ngn ngnstädes, fatta (tag i) ngn ngnstädes. Hans folk ramade honom widh håredt och drogon vp i Jachten. Svart G1 43 (1561). Schroderus Os. 2: 244 (1635).
b) i uttr. rama (ut)i ngt, fatta tag i l. gripa ngt. Achilles .. i Sverd ok Boge raamte. SColumbus Vitt. 96 (c. 1670). (Sv.) Rama uti något, (t.) etwas mit Gewalt ergreiffen und erwischen, wie ein Bär mit den Tatzen. Lind (1749). Kullberg Ariosto 2: 352 (1865). jfr: Wår Biörenberg lär och som Biörn i kannan ramma. Fånge 7 (c. 1710). särsk. bildl. Den vreda stormen, som i tågen rammar. Kullberg Ariosto 4: 165 (1870).
c) [möjl. (åtm. delvis) utgående från RAMA, v.3, möjl. i en icke anträffad bet.: (passa på tillfället o.) snappa åt sig] i uttr. rama till ngt (l. ngn), särsk.: fatta tag i l. gripa ngt (l. ngn); stundom äv. allmännare: ta ngt. (De) ramade strax till Henning och finge honom in vppå Slottedt. Svart G1 40 (1561). Juden .. ramade .. til Oblatet och sadhe: Om tw äst the Christnes Gudh, så yppa tigh. Schroderus Os. III. 1: 18 (1635). särsk. [jfr uttr. gripa till vapen] med avs. på vapen o. d. UpplDomb. 3: 95 (1541). Dhå ramade alle tiil sine werior. 2SthmTb. 1: 136 (1546). AsiatB 2: 23 (1747). jfr Strindberg SvFolk. 1: 408 (1882).
d) [jfr RAMA, v.3 3] i uttr. rama sig ngt, tillförsäkra sig l. (passa på att) skaffa l. taga sig ngt. LPetri Kyrkiost. 86 b (1566).
4) [specialanv. av 1, 3; jfr dock RAMA, v.3 6] (†) om döden, i uttr. rama (sitt) fång, bemäktiga sig sitt byte; jfr FÅNG 13 (slutet). När man tror sig bäst så rammar Döden fång. Dahlstierna (SVS) 21 (1690). Frese VerldslD 94 (1715, 1726).
RAMA IFRÅN. (†) i uttr. rama ifrån ngn ngt, roffa ngt ifrån ngn. G1R 7: 87 (1530). Svart G1 39 (1561). —
RAMA TILL SIG. (†) roffa åt sig. Pastor i Wirestad .. som ramade till sig Kateboda. VDAkt. 1771, nr 486. —
RAMA ÅT SIG10 4 0. (i sht i vissa trakter, vard.) roffa åt sig. Almqvist Ekols. 1: 193 (1847). Rama åt sig allt man kan komma över. Östergren (1935).
Spalt R 203 band 21, 1956