| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAMA, v.3, l. RAMMA, v.2, l. RÅMA, v.1, l. RÅMMA, v. -ade (pr. sg. -er G1R 1: 55 (1523), OxBr. 3: 37 (1622)).
(†)
a) med obj. betecknande ngt som är (l. innebär ngt) fördelaktigt för ngn (l. ngt) o. d.; i sht [jfr fsv. rama sith bäste, mlt. des besten ramen] i uttr. (veta och) rama ngns bästa (äv. gagn, välfärd, fördel, nytta o. d.), (veta o.) vinnlägga sig om l. främja ngns bästa osv., (ha ngn i åtanke o.) värka (till fördel) för ngn; i uttr. rama sitt bästa äv.: egennyttigt tillgodose sig själv, äv.: göra sitt bästa för att angripa l. skada ngn. G1R 1: 55 (1523). Ramer i alle motte wårt besta som wij tro eder til. Därs. 6: 328 (1529). Rame hwar anners welferd, gangn, beste och bestond. SvTr. 4: 150 (1534). Han rammadhe tå sin fördeel, och skötte intet om barnanas deel. OPetri 4: 325 (c. 1540). Larens war vtaf .. sin husbonde betrod att rame och wethe hans gagn vthi hans handel. 2SthmTb. 6: 452 (1581). Sedan wi .. icke kunde komma (över ån), / Månde hwar och en sitt bäste ramma. Carl IX Rimchr. 10 (c. 1600). Wij sökia medh flijt at rama Riksens säkerhet. RARP 7: 66 (1660). Lagerbring 1Hist. 4: 335 (1783; efter ä. källa). jfr Hagström Herdam. 1: 13 (1897; efter ä. källa).
b) tillse, sörja för (ngt), laga (se LAGA, v. 1). Raama tet saa ath ingin försymelse her vdinnan findz. G1R 1: 60 (1523). särsk. i uttr. rama (ngt) efter lägligheten l. omständigheterna, (på bästa sätt) laga (ngt) efter lägligheten. Dog måge i epter legligheten ramat (dvs. ”rama” det). G1R 9: 177 (1534). Heinrich (1828).
c) närmande sig l. övergående i bet.: bringa å bane, åstadkomma; särsk. i uttr. rama på banen, (planera att) igångsätta. The lubske ramadhe en midhell (dvs. förlikning) emellan eder och oss. G1R 2: 255 (1525). RA I. 4: 725 (1598: ramat på banen). särsk. [jfr RAMA, v.2] i uttr. rama orsak (att osv.), ta sig anledning (att). Att han af hårde ordh icke må kunna rama ordsaak att tasta oss ahn. RP 10: 89 (1643).
2) besluta, bestämma, överenskomma om, särsk. om ngt som framdeles skall sättas i värket; jfr BERAMA 2, FÖRRAMA 1. Rudbeckius KonReg. 211 (1615). Rudbeck Atl. 3: 746 (1698). — särsk.
a) i fråga om tidpunkt o. d.; särsk.: utsätta, bestämma; äv.: bestämma tidpunkt för (möte o. d.). OxBr. 3: 463 (1633). Tijden befans kunna raamas in Januario. RP 8: 719 (1641). (Konungen) eger .. att rama Herredag och sammankalla Stenderne. Därs. 9: 15 (1642). Vi ha än intet råmmat någon viss dag (för vår vigsel). Ekeblad Bref 2: 321 (1662). Spole Alm. 1697, s. 30.
b) med avs. på beslut, överenskommelse o. d.; särsk.: fatta. Hwad Resolution som då ramedt och besluten blifwer. Stiernman Com. 1: 670 (1615). RP 10: 251 (1643).
c) med avs. på stillestånd o. d.: ingå. (Han) hade .. medh Frantzoserne rammat itt stillestånd vppå 5. Åhr. Brask Pufendorf Hist. 60 (1680).
d) närmande sig l. övergående i bet.: besluta om (fördelning av) l. fördela (ngt) l. dyl. Huruledes sedan soknarna blefvo ramade efter detta förslaghet (till professorernas avlöning), är migh aldeles okunnigt. OxBr. 12: 122 (1614).
e) med avs. på kollektiv av människor, övergående i bet.: utse. (Man) ramade .. en Commiscion, hwilken dömde Maria (Stuart) ifrån Lijfwet. Brask Pufendorf Hist. 149 (1680).
f) närmande sig l. övergående i bet.: avpassa; jfr 1 b. (Gud) wil .. hwars och ens kors så rama, at thet honom .. helsosamt wara skal. PErici Musæus 3: 17 b (1582).
3) [jfr mlt. de borger rameden ener leghliken tid] med avs. på (läglig) tid l. tillfälle o. d.: avvakta l. passa på l. utnyttja. HH 20: 198 (c. 1585). Rama tempo till att tända an Sweriges provincier på alle hörnen. RARP 7: 121 (1660). At Moses hafwer rammat then tijden, på hwilken Hafwet hafwer fallit vth, och tå gådt (över Röda havet). Sylvius Mornay 484 (1674). (Att arbetarna) ej underlåta, at rama sin tid til arbetslönernes höjande. SvMerc. IV. 3: 313 (1759). jfr: At det fordrar een Siööman til att wetta ramma rätt, när han skal fyra Boglijnan til gangz. Rosenfeldt Tourville 85 (1698); jfr 4. — särsk. i uttr. rama tillfälle(t) l. (sin) lägenhet (äv. ockasion) o. d., passa l. utnyttja tillfället; stundom äv.: få l. skaffa sig tillfälle. Rudbeckius KonReg. 210 (1615). Någen tidh fram bättre rammade han sin lägenheet .. om natten (att rymma). HH 20: 383 (c. 1640). RP 9: 15 (1642: rama occasion). Huruledes hon kunde vthaff hans Girigheet ramma sitt Tilfälle til at hämpna sigh. Sylvius Curtius 126 (1682). (Att) de en gång rammade tillfälle och snappade .. bårt (pistolerna). Eneman Resa 1: 125 (1712). Porthan BrCalonius 305 (1796). Dalin (1855; vard.).
4) [jfr RAMMA, v.3] (med sin tanke l. sitt uttalande l. avgörande o. d.) träffa det rätta i fråga om (ngt); äv. i uttr. rama sanning, träffa sanningen l. det rätta. OxBr. 1: 34 (1614). Så framt iag Sanning ramar. Spegel GW 105 (1685). Liljestråle Fid. 1566 (1772, 1797). — särsk. övergående i bet.: (gm iakttagelser) fastställa l. utröna. Weta at ramma hwad .. Klockan är. Rosenfeldt Nav. 76 (1693).
5) [jfr RAMMA, v.3] nå fram till, uppnå. Sedan vpstegh han högre och högre, in til thes han rammade Spessen på thet Romerske Påfwedömmet. Schroderus Os. III. 1: 11 (1635). — särsk.
a) geom. om linje: nå fram till (ngt), träffa (en annan linje). Från K .. drag een Båga, till desz han ramar Linierne E G, H J. Rålamb 4: 56 (1690).
6) [jfr motsv. anv. i lt. o. holl.] jäg. om jakthund: (springa fram o.) gripa (bytet). Balck Idr. 2: 8 (1887). 2NF (1915).
RAMA TILL. 1) till (2,) 3; med avs. på (läglig) tidpunkt: bestämma, passa på. Ramma til en lycksam Stund, sine Saker at andragha. Schroderus Albert. 2: 154 (1638). 2) till 3: passa tillfället (att göra ngt). Så kom dieknen in i skutan och fiick se tiufuen sat och lyskede Per Jönssonn, och strax råmmade hann till att bindann. VadstÄTb. 30 (1579).
Spalt R 204 band 21, 1956