Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RANTIRARA ran1tira3ra2 l. RANTERARA ran1te- l. RANTIRADA -ra3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ranterara c. 1875 osv. rantirada 1901. rantirara 1906 osv.)
Etymologi
[oregelmässig ordbildning, sannol. utgörande en utvidgning l. ombildning av ngt ord l. nybildning med element från olika ord; jfr dels RANT, adj., RANTA, sbst.2, o. TIRAD, dels RAD, sbst.1, RADDA, sbst., RAMSA, sbst.]
(vard. i vissa trakter) Tholander Ordl. (c. 1875; utan angiven bet.).
1) om en följd av ord: tirad, ramsa o. d. Klint (1906). Den här ranteraran var egentligen avsedd som en liten prolog. Widegren FrkSolst. 6 (1936).
2) om ett antal föremål l. levande varelser: rad, ”radda”, flock, skara, ”surv” o. d. En hel rantirada med (fågel-)ungar. Beskow Greta 56 (1901). En hel rantirara (av personer) utav alla möjliga nationer, åldrar och färger. Sparre RylM 14 (1916).

 

Spalt R 279 band 21, 1956

Webbansvarig