Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAPA ra3pa2, v.2, stundom äv. RÄPA 3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(rapa 1915 osv. räpa 1907)
Etymologi
[av ljudhärmande urspr. (jfr RAP, interj., RAPA, v.1)]
(mera tillf.) om and: frambringa ett karakteristiskt knarrande läte, knarpa. Annell RyFolksag. 61 (1907). Där lockänderna rapande simma omkring. Holmström ResHoll. 32 (1915).

 

Spalt R 282 band 21, 1956

Webbansvarig