Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASIG, adj.2 -are. adv. -T; l. RASOT, adj.
Ordformer
(-ig c. 1685 osv. -og 1642—1684. -ott 1685. -ug 1684—1739)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) rasig, rasog, yr o. d.; till RAS, sbst.3 II, RASA, v. II]
(†)
1) om naturkraft l. naturföreteelse: rasande, stormande; våldsam, häftig o. d. SkrVSocLd 22: 115 (c. 1685). I rasigt väder. VetAH 1751, s. 118.
2) om häst: yster, lekfull l. dyl. (Hästarna) äro rätt utvalda, qvicka, rasiga och hurtiga. Wasenius NorrlBoskSk. 63 (1751).
3) om person: yr o. vild. Spegel GW 238 (1685). Flickan .. är väl något ung och rasig ännu, men sådant ger sig med tiden. Odel Lagen 4 (1766; i bild). Lundell (1893).
4) om handling: vild o. obetänksam l. dyl. Then rasoga vthlöpning och köring på stoora helger (blev vid visitationen) aflagd. Murenius AV 83 (1642).
Avledn.: RASIGHET, r. l. f. (†) till 3: yrhet o. vildhet. Nordforss (1805). Björkman (1889).

 

Spalt R 349 band 21, 1956

Webbansvarig