| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASP ras4p, sbst.4, n. (HSH 3: 64 (c. 1800) osv.), äv. (föga br.) r. l. m. (Grafström Kond. 40 (1892; i bet. 1 b)); best. -et resp. -en; pl. =; förr äv. RASPE, sbst.2, n.
a) abstr.: raspande, raspning; förr äv. med objektiv gen., i uttr. ngts rasp, raspande av ngt. Dess (dvs. bresiljans) rasp hoos de Holländer / Lijf-skonar mången skalk. SColumbus Vitt. 103 (c. 1670). särsk. motsv. RASPA, v. 1 g β, om sågs raspande; jfr 3. Högberg Frib. 19 (1910). Raspet av en såg mot trä. Nordström PatrAM 45 (1931).
b) konkret: (finfördelad) massa som uppkommit l. erhållits gm raspande, riven massa; i sht förr särsk. om rivet bröd l. riven brödskorpa. Fint raspe af gistrat (dvs. torkat) rogbröd. HovförtärSthm 1698 A, s. 2486. Den finkrossade raspen af den på socker .. rifna citronen. Grafström Kond. 40 (1892). jfr APELSIN-, CITRON-RASP.
2) motsv. RASPA, v. 2: raspande, raspning; skrapning l. klösning l. (upp)rispning o. d.; äv.: (handlingen att göra) drag l. tag (med kniv o. d.) varigm ngt rispas upp l. skäres sönder o. d.; stundom svårt att skilja från 3. Hagberg Shaksp. 7: 204 (1849). Min (dvs. tändstickans) lefnadssaga låter som ett rasp. Wikner Vitt. 220 (1887); jfr 3. (Han) skar ett rasp med kniven och välte hela säcken över kanten. Berg ArizCharlP 312 (1927). Ett enda rasp (av lodjurets klor) i ansiktet eller på halsen hade varit nog att fördärva mig alldeles. Berg Sjul 42 (1936). särsk.
a) motsv. RASPA, v. 2 a, om (bläck)pännas raspande; stundom: (hastigt o. vårdslöst) pänndrag (jfr 4). Hon tycker om det sakta raspet af min penna. Bremer Grann. 2: 129 (1837). Avsluta brevet med några snabba rasp. Östergren (1935).
b) (†) i utvidgad anv.: (våldsam o.) tumultuarisk strid, tumult l. kalabalik o. d. Innan Konungen hant öfver vindbryggan med Drabanterne och att få den upp efter sig, blef ett häftigt rasp, i hvilket Konungen .. hastigt vände sig emot .. Pontus de la Gardie, rännande honom med värjan igenom högra armen. HSH 3: 64 (c. 1800). Därs. 9: 109 (c. 1800); jfr Fryxell Ber. 9: 152 (1841).
3) motsv. RASPA, v. 3: raspande (se RASPA, v. 3 a, b) ljud. Ett svagt rasp förkunnade att pendylen beredde sig för halvslaget. Thunberg HemBorg 15 (1934). Siwertz Ung 224 (1949). jfr NÅL-RASP.
4) [jfr 2 a] (vard.) (hastig l. vårdslös l. otydlig o. d.) skrift; jfr RASPA, v. 4. Tholander Ordl. (c. 1875).
Spalt R 368 band 21, 1956