| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASPA ras3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr RASP, sbst.4
1) bearbeta (ngt) med rasp (se RASP, sbst.2); äv. allmännare: bearbeta (ngt) med värktyg (t. ex. fil, rivjärn, kniv) l. i apparat o. d. i syfte att successivt avriva smådelar (o. därigm jämna l. glätta l. upprugga l. sönderdela l. pulverisera o. d. det bearbetade); med rasp l. annat värktyg o. d. skrapa l. jämna l. glätta l. pulverisera (ngt) osv., stundom liktydigt med: riva; äv.: med rasp osv. skrapa bort (ngt av ngt); stundom äv. med subj. betecknande värktyg l. apparat o. d.; äv. utan obj. (särsk. i uttr. raspa på ngt); utan bestämd avgränsning från 2. Gnijd wäl in (salvan på hästens hov) ena reeso hwar dag, men Hoofwen måste tilförenna wäl wara raspat. IErici Colerus 2: 369 (c. 1645). Ett Raspehus, hwarutinnan .. wanartige Tiggiare .. (m. fl.) skola straffas med arbete uti raspandet af allehanda Brisillie trä, som till Färge-Stoffter brukas. Stiernman Com. 5: 731 (1698). (Man) måste .. raspa den gambla lurfviga barken af (fruktträden). Rosensten Skog. 36 (1737); jfr RASPA AV 1. Sexhundrade väderqvarnar .. såga trädvirke .., raspa furuträn, mala snus. Bladh (o. Hornstedt) 74 (c. 1800). Pepparrot .. o. d. raspar man på ett vanligt rifjern. Nyblæus Pharm. 40 (1846). Laggaren tager en lång grov trärasp, och med den raspar han bottnen runtom efter kanten. VästmFmÅ 14: 37 (1924). Raspa citroner, apelsinskal. Östergren (1935). — jfr AV-, SÖNDER-RASPA samt ORASPAD o. HORN-RASPNING. — särsk.
a) (numera föga br.) (med rasp l. rivjärn) avskrapa l. avriva skorpa på (bröd); äv. med avs. på brödskorpa: på sådant sätt avlägsna (särsk. i uttr. raspa skorpan av bröd o. d.); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om bröd: vars skorpa avlägsnats på sådant sätt; jfr RASP, sbst.2 a. Ähr Leffuererat af Hofbagarn .. 26 kanner af Raspatt bröö till kiökett. HovförtärSthm 1665 A, s. 91; möjl. till AV-RASPA. 16 st. Raspadhe Hwetebrödh. Därs. 1667 A, s. 20. 5 St. opphuggne raspar .. att rasspa bröd medh. Därs. 1683, s. 1316. Raspa skårpan af 2 eller 3 raspebröd eller simlor, med et refjärn. Warg 546 (1755); jfr RASPA AV slutet. Widegren (1788).
b) (numera bl. tillf.) kir. skrapa (ben) med raspatorium; jfr RASP, sbst.2 b. Holmberg 2: 710 (1795).
c) (förr) med avs. på tobak: (med snusrivare) sönderdela (till snus); jfr RASP, sbst.2 c. Rothof 563 (1762). Hvarje snusare måste .. sjelf raspa eller rifva sin lilla tobaksrulle, när han ville taga sig en pris. MeddSlöjdF 1895, s. 24 (om ä. förh.).
d) med objektiv predikatsfyllnad, i sådana uttr. som raspa ngt plant l. jämnt, gm raspning göra ngt plant l. jämnt l. åstadkomma en plan l. jämn yta hos ngt; äv. raspa ngt fint l. smått, finriva ngt gm raspning. Tagh Fransose holt som är smått raspat. BOlavi 137 b (1578). Till rödt (juftläder) males eller raspas sandelträdet fint. AHB 52: 29 (1871). Bärranden raspas .. plan och vågrät. Bergman Hofbesl. 97 (1905).
e) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (jfr a): som gm raspning sönderdelats l. rivits i småpartiklar; äv. om pulver o. d.: som utgöres av sådana partiklar; äv. i utvidgad anv., om ngts form l. tillstånd o. d. Blanda (ss. medel mot kålmask) Raspat Hiortahorn ibland Frööt som vthsås. IErici Colerus 1: 146 (c. 1645). Raspat Elphenbeen. Rålamb 13: 153 (1690; i hästmedicin). Rakeknifvar .. förvaras aldrabäst genom inpackning uti fint raspadt pulver af .. Sandel. Rinman JärnH 51 (1782). Raspadt tenn, eller tenn-svarfspån, säljas för färgares behof. Almroth Karmarsch 48 (1838). Raspadt charpi .. åstadkommes derigenom att linnet afskafves medelst en ej alltför hvass knif. NF 3: 245 (1878). Färgträsorterna föras .. i marknaden .. (bl. a.) i raspadt eller förmalet tillstånd. Jönsson Gagnv. 381 (1910).
f) (numera knappast br.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: (finfördelad) massa l. spån o. d. som uppkommit l. erhållits gm raspande, raspspån l. rasp (se RASP, sbst.4 1 b). (Sv.) Raspning .. (Fr.) Raclure. Nordforss (1805; möjl. abstr.). Schulthess (1885).
g) i utvidgad anv., närmande sig 2 l. 3.
α) om levande varelse, i sht (lägre) djur: skava l. skrapa (på ngt) med en kroppsdel i syfte att avriva l. avlägsna smådelar; äv. med subj. betecknande kroppsdel varmed skavning l. skrapning utföres; äv. (om hjort l. älg o. d.): med munnen riva av löv o. dyl. o. äta; äv. tr., med obj. betecknande löv osv. Hjorten uppifrån raspar / men det (dvs. trädet Yggdrasil) ruttnar på sidan, / nedifrån Nidhogg skär. Brate Edda 45 (1913; isl. orig.: bítr). Älgen, som raspade ungt björklöv. Johansson RödaHuv. 1: 177 (1917). (Skeppsmaskens skallober) raspa .. på träet, varvid fina spån lossna. 2NatLiv 299 (1930). Därs. 502 (1931).
β) om såg: vid gång genom trä (riva bort småflisor av träet o. därvid) åstadkomma ett karakteristiskt (skrapande l. skärande) ljud (jfr 3); äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv., om sågs gång genom trä: som utmärkes av sådant raspande); ss. vbalsbst. -ning äv. om sågens (värkan o.) ljud vid vart särskilt sågtag. Björling Klangf. 90 (1880). Sågarnas raspande gång genom plankorna. Hedin Pol 1: 193 (1911). Drängens kraftiga snarkningar, påminnande om riktsågens raspningar, när den skär igenom stocken. Slotte Karleb. 154 (1912).
h) (mera tillf.) mer l. mindre bildl. Siälamördiske wilandar, hwilka altijdh öffuerdådeligha höfla och raspa, stympa och mästra Tronnes ord och .. Ewangelium. Phrygius HimLif 141 (1615).
2) allmännare, i fråga om skrapning o. d. utan (tanke på) att smådelar successivt avrivas från ngt: skrapa l. riva l. kratsa l. stryka l. rispa o. d. (o. därvid åstadkomma ett karakteristiskt skrapande ljud); dels intr., i sht i sådana uttr. som raspa (med ngt) mot l. över l. på l. i ngt, dels tr., särsk. (mera tillf.) i sådana uttr. som raspa ngn ngnstädes, skrapa l. stryka ngn ngnstädes; med personligt l. sakligt subj.; äv. opers. (De) ledde bonden hem, .. togo knifven, raspade på strupan, seyandess de wille skiära af honom halssen. VRP 1628, s. 292. Then intet thet (dvs. att sköta seglen) har lärdt, må följa efter stranden, / Och altid raspa med then ena år i sanden. Kolmodin QvSp. 1: 68 (1732). (Spögubben i Mora brukade i kyrkan) vanka fram med en läderkarbas, med hvars krusiga ända han raspade de slumrande gummorna under näsan. Bergman VSmSkr. 275 (c. 1825). Du hör en ridande person med ett spö raspa öfver fönsterrutorna. Zeipel Set. 3—4: 101 (1847). Vid .. bordet hörde man endast raspandet och skrapandet af gafflar och knifvar. Roos Helgsm. 1: 338 (1896); jfr 3. TurÅ 1911, s. 210 (opers.). Grenarna raspa mot hans rock. Wägner Namnlös. 44 (1922). — jfr SAMMAN-, SÖNDER-RASPA. — särsk.
a) om (bläck)pänna: vid skrivning (icke löpa lätt o. mjukt, utan) rispa l. riva i papperet (o. sprätta bläck); ofta allmännare: vid skrivning glida l. lätt skrapa (över l. mot papperet o. d.) o. därvid åstadkomma ett karakteristiskt ljud; äv. tr., med obj. betecknande dels papper som pännan rispar l. river i, dels ord l. text o. d. som skrives med pännan (jfr 4). Möller (1790). (Han) låter pennan raspa öfver papperet. Carlén Förm. 1: 29 (1851). Pennan raspar, (dvs.) sprätter. Dalin (1855). Lilla pennan raspar häftigt / än till slutord någon rad. Tavaststjerna Morg. 17 (1884). Pennan raspar .. papperet. Sundén (1888). Stenelid KlarStjärn. 216 (1949).
b) (numera bl. mera tillf.) med obj. betecknande det varmed man skrapar l. stryker mot ngt: skrapa l. rispa l. stryka med (ngt mot ngt); stryka (ngt mot ngt). Knorring Skizz. II. 2: 185 (1845). När .. (tändstickan) raspades mot en sandig plåt eller något dylikt, tog (den) eld af sig själf. Idun 1890, s. 96.
c) (i sht vard.) med resultativt obj.
α) åstadkomma (ngt) gm att stryka ngt mot ngt l. gm att rispa o. d.; särsk. med avs. på reva l. hål o. d.: rispa (upp) l. riva o. d. Hon tar en (svavelsticka), raspar en lång strimma på muren bakom ugnen, och snart strävar en matt .. låga att lysa upp i stugan. Wennhagen Byvallaf. 6 (1927). Raspa en stor reva på sin klänning. Östergren (1935).
β) i uttr. raspa eld på (tändsticka o. d.), stryka l. repa eld på (tändsticka osv.). Bergman Åsn. 57 (1921).
d) (†) i uttr. låta sig raspa och rykta, övergående i bet.: låta hunsa sig. En Slafwer och en Slunt sig låta rasp’ och rychta. Wennæsius Klingd. 34 (1683).
e) (mera tillf.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv. (jfr 3 a, b), dels om steg o. d.: varvid foten skrapar l. stryker mot marken, dels med tanke på känselintryck: som vid beröring ger intryck av att ngt skrovligt (o. vasst) skrapar mot en. (Hyenans) på en gång mjuka och raspande steg. Heidenstam Skog. 198 (1904). Hajskinnet känns lustigt raspande mot handen. SvD(A) 1930, nr 103, s. 7.
3) med tanke väsentligen l. enbart på ljudintryck: ge ifrån sig det ljud som höres vid raspande (i ovan under 1 o. 2 angivna bet.) l. ge ifrån sig ett ljud som mer l. mindre påminner härom; vanl. dels med subj. betecknande djur l. föremål, dels opers.: (det) höres l. frambringas ett sådant ljud, dels i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (se a o. b). (Ringduvan) skrapar stjärten mot grenen, så att det raspar om’et. Ericson Fågelkås. 137 (1906). Så raspade det i telefonen, omöjliggörande allt vidare samtal. Wilhelm Tall. 198 (1919). Stramaljnålen som hon förde ut och in genom tyget i sitt handarbete raspade högljutt. Krusenstjerna Fatt. 2: 65 (1936). Fiskmåsarna raspar hest åt varandra. Unnerstad Snäckh. 41 (1949). — särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om ljud l. ton l. läte o. d.
a) som frambringas gm l. utmärkes av raspande (i ovan under 1 o. 2 angivna bet.). Det raspande ljudet af någon enstaka penna här och der. Ödman StudM 17 (1891); jfr 2 a. (Grammofonens) raspande toner. SvD(A) 1929, nr 47, s. 10. Det raspande ljudet av en tändsticka. Krusenstjerna Fatt. 3: 187 (1937).
b) oeg. l. bildl.: som påminner om det under a nämnda ljudet. Ett slag af raspande ljud (i lunga vid lunginflammation). Hygiea 1842, s. 26; jfr a. Kornknarrens raspande kväde. Gellerstedt Glänt. 102 (1909). Raspande störningar i radion. Hellström Malmros 293 (1931).
4) [jfr 2 a] (vard.) om person (l. ngns hand o. d.): hastigt l. vårdslöst l. ovårdat l. otydligt (l. med besvär o. d.) skriva l. nedskriva (ngt); äv. (nedsättande l. föraktligt l. skämts.): skriva (ngt); äv.: (hastigt l. vårdslöst) rita l. måla l. gravera (ngt); klottra (ngt); äv. utan obj. Stadd på resande fot .. raspar jag dessa rader. Porthan BrSamt. 1: 183 (1791). Hvad tjenar det till att sitta här och raspa med bläck och penna? Ödman VårD 2: 93 (1888). Hvad är det för en okunnig karl, som raspat det där (dvs. ett kopparstick). Rydberg Vap. 132 (1891). Bref! .. somliga fina och gentila, andra raspade likasom med eldgaffeln. Topelius Vint. III. 2: 53 (1897). En raspad snabbteckning av Sergel. Josephson FriKonstAk. 15 (1917). (Vi) få .. slå oss ned och raspa svar på allting. Stjernswärd Båg 13 (1929). — jfr HOP-, NED-, SAMMAN-RASPA.
5) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr RAFSA 2] (vard., numera knappast br.) utföra ngt (alltför) hastigt o. vårdslöst, slarva, hafsa. Nordforss (1805).
1) till 1 (o. 2): avlägsna l. avskilja (ngt) gm raspning. DZHallman (1755) hos Linné Bref I. 6: 343. jfr avraspa. särsk. (numera knappast br.) i uttr. raspa av (bröd) skorpan, (med rasp l. rivjärn) avskrapa l. avriva skorpan från (bröd); jfr raspa, v. 1 a. Skorpan raspas af små hvetebröd. Sjöberg Singstock 138 (1832; möjl. med huvudtryck på verbet o. hörande till raspa, v. 1 a).
2) (vard., numera knappast br.) till 4: hastigt l. vårdslöst skriva ihop l. skriva ut l. skriva (ngt), rafsa ihop (ngt); få (brev l. kontrakt l. avskrift o. d.) färdig(t) l. till stånd gm att skriva (resp. skriva av ngt) hastigt l. vårdslöst. Schönberg BrAdlerwald 96 (1770). Roos FamArkiv 114 (i handl. fr. 1800). (Sv.) Raspa af .. et contract, .. (fr.) fagoter un contrat. Weste (1807). Dalin (1855).
3) (vard., numera knappast br.) till 5: (alltför) hastigt (o. vårdslöst) göra undan l. ifrån sig l. avvärka (ngt), hafsa l. slarva ifrån sig (ngt); äv. med avs. på musikstycke: hastigt o. vårdslöst spela igenom (ngt). Nordforss (1805). Raspa af et stycke på claver. Weste (1807). Dalin (1855). —
RASPA FRAM10 4. särsk.
1) (mera tillf.) till 2 a, om (bläck)pänna: med ett lätt skrapande ljud glida fram (över papperet o. d.). Nordmann BorgåBarn 82 (1906).
2) (tillf.) till 4: författa o. hastigt (o. vårdslöst) nedskriva (ngt). Då .. (Ling) sjelf skref, kastade han sig ofta ned på golfvet och raspade häftigt fram sina verser. NF 9: 1394 (1885). —
RASPA IFRÅN SIG10 04 0. (vard.) särsk.
1) (numera bl. tillf.) till 4, i fråga om skrivarbete o. d.: hastigt o. vårdslöst göra undan l. ifrån sig (ngt); äv. abs. Han skrifver icke, han raspar ifrån sig. Nordforss (1805).
2) (numera knappast br.) till 5: (alltför) hastigt (o. vårdslöst) göra undan l. ifrån sig (ngt), hafsa l. slarva ifrån sig (ngt); äv. abs.; jfr raspa av 3. (Sv.) Raspa snart ifrån er ert arbete. .. (Fr.) Hâtez votre besogne. Nordforss (1805). Dalin (1855). —
RASPA IHOP10 04, äv. HOP4, äv. (numera bl. ngn gg ålderdomligt) TILLHOPA040 l. 032.
1) (numera bl. ngn gg tillf.) till 2: samla ihop (ngt) gm att skrapa l. krafsa o. d., skrapa l. rafsa ihop (ngt); äv. oeg. l. bildl. Weise 109 (1697: raspa .. tilhopa; t. orig.: zusammen raspeln). Lind (1749).
2) (vard.) till 4: (hastigt l. vårdslöst l. med besvär o. d.) skriva ihop (ngt). JGOxenstierna (1805) hos Lamm Oxenst. 383. —
RASPA I VÄG10 0 4. (mera tillf.) särsk. (vard.) till 4: låta pännan vid skrivning glida (hastigt) i väg (över papperet o. d.). Essén HExc. 165 (1916). —
RASPA NED10 4 l. NER4. särsk. (vard.) till 4: (hastigt l. vårdslöst l. med besvär o. d.) skriva ned (ngt). Runeberg (1858) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 253. jfr nedraspa. —
RASPA PÅ10 4. (vard.) särsk. till 4: (hastigt o.) oförtrutet skriva; skriva vidare. Sehlstedt 3: 126 (1867). —
1) till 1: gm raspning sönderdela l. pulverisera (ngt); ngn gg äv. (vard.) med avs. på person. Rasper sönder ett stycke feeth Fläsk medh een Knijff. Salé 148 (1664). Vi skulle .. hafva pinat in skurken uti .. (likkistan), om vi också skulle ha raspat sönder honom till filspån. Blanche Våln. 430 (1847).
2) (i sht vard., mera tillf.) till (1 o.) 2: riva sönder l. rispa upp l. göra en reva l. revor i (ngt) gm att skrapa l. kratsa o. d. (däremot l. däröver); äv. med sakligt subj. Denna bråte raspar sönder / Än mina kläder, än hans (dvs. hästens) länd och bringa. Atterbom LÖ 2: 399 (1827). Östergren (1935). —
RASPA TILL10 4. särsk.
1) (mera tillf.) till 2: hastigt o. plötsligt raspa (skrapa l. rispa o. d.); äv. till 2 a, om (bläck)pänna. Öberg Son. 116 (1905; om pänna). (Då hunden släppts på vinden, hörde man) hur de fina malörtskvistarna raspade till när någon fastnade vid hans tass. Norlind Hell 1: 201 (1912).
2) (vard., numera föga br.) till 4: hastigt (o. vårdslöst) skriva ihop (ngt); jfr raspa av 2, raspa ihop 2. Knorring Skizz. II. 2: 232 (1845). Tholander Ordl. (c. 1875). —
RASPA TILLSAMMAN(S)10 040 l. 032, l. SAMMAN32 l. 40. särsk. (vard., numera bl. tillf.) till 4, = raspa ihop 2. Porthan BrCalonius 40 (1793). jfr sammanraspa. —
RASPA UNDAN10 32, äv. 40. (mera tillf.) till 1: undanskaffa l. bortskaffa (ngt) gm raspning. Bergman Hofbesl. 100 (1905). —
RASPA UPP10 4, äv. OPP4. (numera bl. tillf.) till 2: skrapa l. krafsa upp (ngt); äv.: göra en repa i (ngt) gm att skrapa l. rispa. En liten tvärr haka, som raspar upp landet (bredvid plogen) och gier tilkiänna nästa linien, hvarutefter karlen (som plöjer) hästen styra skal. Stridsberg Åkerbr. 131 (1727). (Hon) började .. raspa upp askan längst in i spishörnet, för att få rätt på den derunder gömda elden. Almqvist Mål. 29 (1840). —
RASPA UT10 4. (numera bl. ngn gg tillf.) till 1: utplåna l. ta bort (ngt) gm att radera, skrapa bort (ngt). Blanche Band. 52 (1848). —
RASPA ÅT SIG10 4 0. (mera tillf.) till 1, 2: skrapa l. riva åt sig; särsk. om älg o. d.: med munnen riva åt sig (löv o. d.); jfr raspa, v. 1 g α. Johansson RödaHuv. 1: 43 (1917). —
RASPA ÖVER10 40. (numera bl. tillf.) till 1: gm raspning sönderdela l. pulverisera (ngt) o. därvid låta det sönderdelade osv. falla över ngt; äv. utan obj., i uttr. raspa över med ngt, raspa sönder ngt o. låta det falla l. strös över ngt (t. ex. en anrättning). Giut .. (krusbären) vthi Smörpannan, låtandes them koka så mycket som behöfves, och ther effter raspa öfver medh Muskat. Salé 201 (1664).
(1 a) -BRÖD. (rasp- 1751—1932. raspe- 1699—1893) [jfr d. raspebrød, lt. raspelbrood, t. raspelbrot] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) (avlångt) hårt gräddat vetebröd varav skorpan (delvis) avrivits (med rasp); äv. om sådant bröd med kvarsittande skorpa; äv. om (söndersmulat) inkråm (l. riven skorpa) av sådant bröd; jfr semla. HovförtärSthm 1699 A, s. 2320 b. Man skär skårpan af på rasspebrödet, först både öfver och vnder innan man skiär thet i skifvor. Broocman Hush. 6: 20 (1736). (Sv.) Raspebröd, .. (lat.) Panis triticeus, in crusta rasus. Sahlstedt (1773). Man utspäder ett uns acetum saturninum med 2 quarter aqua stillatitia simplex, hvaraf gröten kokas med raspebröd, och någorlunda fuktig pålägges (på svullnaden). VetAH 1784, s. 148. Bäst är att (till bredda smörgåsar) hafva fyrkantiga s. k. raspebröd. Langlet Husm. 471 (1884). Lundell (1893; angivet ss. brukat av finländska förf.; jfr HBergroth i TPedFinl. 1895, s. 123). TySvOrdb. 1879 (1932). jfr socker-raspebröd. —
-HUS. (rasp- 1698 osv. raspe- 1698) [jfr d. rasphus, t. raspelhaus, eng. rasphouse; efter holl. rasphuis] (förr) straff- l. förbättringsanstalt där manliga förbrytare l. lösdrivare o. d. sysselsattes med raspning av färgträ (o. annat arbete); särsk. i uttr. rasp- och spinnhus, äv. spinn- och rasphus o. d., om anstalt utgörande en kombination av rasphus (i ovan angivna bet.) för män o. spinnhus för kvinnor, i Sv. existerande (från år 1724) ss. förbättringsanstalt (arbetshus) för män, kvinnor o. ungdom (varvid äv. de manliga intagna vanl. sysselsattes med ull- o. garnberedning o. d.), dock företrädesvis utgörande arbetshus (spinnhus) för kvinnor (o. avskaffat vid omorganisationen av fångvården 1825), ofta liktydigt med: spinnhus. Stadga och Förordning, angående ett Rasp- och Spinnehus inrättande i Stockholm. Stiernman Com. 5: 730 (1698). Et på Långholmen belägit och til rasp- och spinnehus mycket beqvämligit hus. 2PrästP 2: 84 (1723). PH 2: 1543 (1739: Spin- och Rasphus). Rasphus och Tuckthus .. äro, hälst i Amsterdam och Hamburg, sådane ställen, där vanartige lättingar nödgas göra allmänheten nytta med Färgträns raspande. Orrelius (1797). Minnesskr- 1734Lag 2: 854 (1934). jfr (bildl.): Ett rasp- och bättringshus tycks skutan vara, / Litteraturens slödder att förvara. MarkallN 2: 62 (1821). särsk. liktydigt med: (rasp- o.) spinnhus. Lagerström Holberg Jean 82 (1744). Du (dvs. hustrun) har ju sagdt, .. du såg bra ut, at folcket kunde tro, du intet setat inne på Rasphuset. Amman 9 (1756). Östergren (1935).
Ssgr: rasphus-arbete. (om ä. förh., numera bl. tillf.) arbete (bestående i raspning av färgträ) utfört vid rasphus för manliga interner. Stiernman Com. 5: 731 (1698).
-hjon. (†) till -hus slutet: person intagen på rasp- o. spinnhus. Stiernman Com. 5: Reg. 133 (1771).
-pänningar, pl. (†) till -hus slutet: rasp- o. spinnhuspänningar (se anm. nedan). 2RA 3: 150 (1731).
-utgift. (†) till -hus slutet: (utgift bestående i) rasp- o. spinnhusavgift (se anm. nedan). 2RA 3: 150 (1731).
-ämne. (†) till -hus slutet: kvinna som kunde förutses komma att (förr l. senare) bli intagen på spinnhus. Wallenberg (SVS) 1: 207 (1771). Anm. Till uttr. rasp- och spinnhus äro följande ssgr (avseende ä. förh.) bildade: rasp- och spinnhus-avgift. avgift som i städerna erlades bl. a. vid köp l. införsel av vissa varor samt av vissa näringsidkare (t. ex. krogvärdar) o. som urspr. användes för inrättande o. underhåll av rasp- o. spinnhus, spinnhusavgift. PH 5: 3177 (1751). SFS 1870, nr 50, s. 3. jfr: Spin och Rasphuus afgiffter (för köpt vete). HovförtärSthm 1728, s. 1580. -direktör. medlem av direktion för rasp- o. spinnhus; jfr direktör 2 f. 2RA 3: 149 (1731). -folk. personer intagna på rasp- o. spinnhus. Svedenfors Gränsb. 1: 370 (i handl. fr. 1749). Wieselgren SvFäng. 160 (1895). jfr: Rasphus- och Spinhusfolk .. 7 (av mankön) 26 (av kvinnkön). HA 2: 43 (1751). -medel, pl. om (medel influtna gm) rasp- o. spinnhusavgifter. BtRStP 1844, IV. 1: nr 54, s. 45. 3NF 7: 1194 (1927; om ä. förh.). -pänningar, pl. rasp- o. spinnhusavgift. 2RA 3: 150 (1731). jfr: Spinn ock Rasphuus penning:r. HovförtärSthm 1728, s. 2486. —
-INRÄTTNING~020. (mera tillf.) jfr inrättning, sbst.2 2 b, o. -maskin. Almström KemTekn. 1: 24 (1844). —
-KNIV. (†) kniv använd för upprispning (skavning) av linne till linneskav. Almqvist GMim. 2: 27 (1842). —
-KVARN. [jfr eng. rasp-mill] (†) kvarn för pulverisering av färgträ; jfr -maskin. Lindestolpe Färg. 38 (1720). EngSvOrdb. 844 (1874). —
-MASKIN. [jfr t. raspelmaschine, eng. rasping-machine] tekn. maskin för sönderdelning l. bearbetning av ngt (t. ex. trä, lump) gm successivt avrivande l. avskärande av småpartiklar. Eneberg Karmarsch 1: 140 (1858). Sahlin SkånFärg. 167 (1928; för sönderrivning av färgträ). —
-SPÅN l. (nästan bl. i pl.) -SPÅNA. [jfr t. raspelspan] spån uppkommet l. erhållet vid raspning; nästan bl. dels (i formen raspspån) i sg. koll., dels (i formen raspspånor) i pl. Heinrich (1814). Nyblæus Pharm. 41 (1846). Östergren (1935). —
-TRISSA, r. l. f. (numera föga br.) tekn. på axel o. d. fäst, roterande trissa som på omkretsens yta är försedd med haktänder l. dyl. o. som användes för samma l. liknande ändamål som en rasp (se rasp, sbst.1 1). Eneberg Karmarsch 1: 140 (1858). —
(1, 2) -ULL. (†) av sämre, kortare ull bestående avfall som avskiljes från den längre ullen vid kamning (se kamma, v. 1 b α), kämling. Sahlstedt 438 (1773). Schulthess (1885). —
-VÄRK, n.
1) till 1: arbete l. värksamhet bestående i raspning; numera bl. (om ä. förh.) konkret: anläggning för raspning av ngt (i o. för glättning l. sönderdelning o. d.). SvVapSÅ 1927—28, s. 11 (1755; konkret). Gadd Landtsk. 1: 219 (1773; abstr.). FinBiogrHb. 1073 (1898; om ä. förh.).
2) (†) till 4: hastigt o. slarvigt hopskrivet arbete, hafsvärk; jfr raspa ihop 2. VLBibl. Brev 10/1 1854.
B (†): RASPE-BRÖD, -HUS, se A.
RASPERI104, n. (förr äv. -erie) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) till 1, konkret: anläggning för raspning av ngt (t. ex. horn); förr äv. i uttr. rasperi av (ben l. horn o. d.), anläggning för raspning av (ben osv.); jfr rasp-värk 1. Et rasp- och svarfverie af allehanda slags been och renshorn. 2RARP 7: 475 (1734). 2RA 3: 700 (1917; efter handl. fr. 1734).
Spalt R 369 band 21, 1956