| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDANG redaŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. (mera tillf.) -er; l. REDAN redaŋ4 l. med mer l. mindre fr. uttal, r. l. m.; best. -en; pl. -s -daŋ4 osv. (Rålamb osv.).
(i sht i skildring av ä. förh.) bef. i (linje i) fältbefästning l. permanent befästning: (större) flesch (stundom med faserna ersatta av linjer brutna i in- o. utgående vinklar). Rålamb 8: 197 (1691). Festningen (i Mitau) .. beståår aff 5. bastioner och en redan. KFÅb. 1912, s. 392 (1703). Redan .. (dvs.) en större vanligen i in- och utgående vinklar bruten flesch. 2NF (1915). SvUppslB 9: 745 (1932). Anm. Hos Möller (1790, 1807) o. Heinrich (1814, 1828) uppföres ordet (sannol. gm missuppfattning av pluralformen redans) under sg.-formen redans med bet.: i ut- o. ingående vinklar bruten befästning, ”sågvärk”.
Spalt R 551 band 21, 1956