| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDIG re3dig2, adj. -are. adv. -T.
1) (†) om person l. sak: färdig, redo, i ordning, klar (äv. i uttr. redig att göra ngt); äv. (om krigshär): krigsberedd l. duglig till krig (jfr 6); äv. i uttr. ha saken redig, i fråga om överenskommelse o. d.: ha saken avgjord l. uppgjord l. klar. För än .. (fältherren) täncker på något Krigh, skall han wara bekymbrat om en redigh Krigzhär. Rudbeckius KonReg. 202 (1615). Så gjorde ock vi oss straxt rediga och lade ut till sjös. Eneman Resa 2: 91 (1712). Skeppet måste vara redigt hvar minut at försvara sig. CFAdler (1754) hos Linné Bref I. 3: 1. Jag .. (får) se efter om allt är redigt med kulörta lyktorna. Jolin Smädeskr. 41 (1863). Ha vi saken redig, / Topp! så kommer jag hvar afton klockan sex. Sehlstedt 3: 157 (1867). — jfr HÄDAN-REDIG.
2) [med avs. på bet. jfr REDLIG 2 b] (†) om avgift: full (se d. o. 6 a); jfr REDA, sbst.1 6 a α. Then samma presth .. skal stadhenum siith redighe landhgille .. (av prebendet) giffwe. JönkTb. 107 (1522; möjl. dock felaktigt för redelighe).
a) i fråga om ordnat skick vari ngt befinner sig med avs. på läge l. placering l. utsträckning i rummet: ordnad, som befinner sig i god ordning; som ligger (fritt o.) jämnt (o. icke bildar knutar l. öglor l. utgör ett virrvarr o. d.), icke tilltrasslad l. trasslig o. d.; särsk. om ngt som består av trådar l. fibrer l. strån o. d.: vars enskilda trådar osv. (icke äro tilltrasslade l. hopsnodda l. sammanfiltrade o. d., utan) äro l. ligga (fritt l. jämnt) ordnade (o. lätt kunna åtskiljas från varandra); äv. om ngts läge, då det ligger på sådant sätt. En redig garnhärva. Hans hår (var) så redigt och slett, som han sig nyligen kemmat hade. JTranhemius (c. 1710) hos Swedberg Dödst. 546. (Man) håller .. kafveln perpendiculair och låter nätet rullas af, då det kommer hel redigt i sjön. Kalm VgBah. 74 (1746); jfr β. Redigt garn. Lind (1749). Piska .. (ullen) med släta käppar, til des hon blifver redig och fri ifrån stickor och strå. Warg 702 (1755). Rinman JärnH 347 (1782; om läge). Långhalm, i rediga kärfvar. TLev. 1911, nr 36, s. 1. Den oljade linan lade sig som vanligt i rediga, prydliga bukter på båtbottnen. Sparre Alfåg. 98 (1916); jfr e. — särsk.
α) lant. om växande säd: som (icke ligger med stråna hoptrasslade, utan) står med upprätta (från varandra fria) strån; särsk. i uttr. stå redig. Man räknar .. at en Lie-skärare med sina 3 medhjälpare, kan på en dag afskära et Tunnelands åker, om säden står redig. Alm(Gbg) 1782, s. 41.
β) ss. adv.: på sådant sätt att ngt ligger l. kommer att ligga ordnat (utan hoptrassling o. d.). Bennet Lin. I 1 b (1738). Vaden ligger redigt upplagd i en hög i .. båten. LbFolksk. 207 (1890).
b) allmännare l. bildl. (utan tanke på placering l. läge i rummet), i fråga om ordnat skick som ngt befinner sig i med avs. på den uppgift l. det ändamål det har att fylla (ofta om ngt mer l. mindre abstrakt): som kännetecknas av ordning o. reda; ordentlig; särsk. om tanke l. kunskap l. framställning l. skrift o. d.: som utmärkes av klarhet l. överskådlighet o. d.; stundom: tydlig l. (lätt)begriplig; ofta ss. adv. Verelius 99 (1681). Prästerskapet böra ingalunda försumma at hålla rediga förteckningar uppå barnchristningarne uti församlingarne. SynodA 1: 228 (1703). Räkenskaperne öfver Riksens medel påstås måtte strax afslutas och redigt uppgöras. HSH 1: 291 (1743). Konstruktionen och ortografien (i breven) äro icke alldeles felfria, men tankarne desto redigare. De Geer i 3SAH 1: 153 (1886). I stället för klara och rediga direktiv (hade poliserna) fått nöja sig med en vag anmodan. Hellström Malmros 16 (1931). En väl genomtänkt och redig disposition. KyrkohÅ 1937, s. 173. — särsk.
α) i vissa numera obrukliga l. bl. ngn gg tillf. brukade uttr.
α’) en redig sak, en klar l. otvetydig sak; göra ngt redigt, klargöra l. klarlägga l. utreda ngt. Lind (1738). Åtskilligt (torde här vara) förklarat och redigt giort, som tillförne ej varit behörigen öfvervägat. Hof Skrifs. 2 b (1753). För dem en redig sak bör låta som en dröm, / Ju mera confusion, ju mera stort beröm. Lenngren (SVS) 1: 81 (1776). Heinrich (1828).
β’) redigt fatta l. förstå l. veta l. känna ngt, klart fatta l. förstå resp. säkert veta l. känna ngt. Borg Luther 2: 562 (1753). Förf. tyckes ej nog redigt hafva fattat Academiens fråga. JournSvL 1798, s. 672. Det första redigt kända (saltet) af en basis med 3 syror. Berzelius Kemi 1: 672 (1817). Jag vet icke redigt, huru länge jag förnyade dessa .. betraktelser. Törneros Brev 1: 356 (1826; uppl. 1925).
γ’) hålla redig, med avs. på protokoll o. d.: föra med ordning o. reda. Alla Protocoller och Journaler skola Rediga hollas. FoU 17: 278 (1786).
β) (numera bl. tillf.) om underrättelse: säker l. klar; äv. i uttr. bliva redigt underrättad om ngt, få klara o. tydliga upplysningar om ngt. Kyrkornes urgamla fordringar, hvarom ingen redig underrättelse stode at ärhållas. PH 5: 3257 (1752). Ullman Frök. 53 (1780).
γ) (numera knappast br.) om övertygelse: klart omfattad (o. genomtänkt); äv. övergående i bet.: fast. Hos de första Christna var icke något antagit bruk .. utan en redig öfvertygelse, som samlade dem til .. offentelig Guds dyrkan. Bælter Cerem. 2 (1760). Adelsköld Dagsv. 1: 99 (1899).
δ) (numera bl. tillf.) om ordning: som utmärkes av klarhet o. överskådlighet o. d.; äv. (om slagordning): vari var enskild enhet befinner sig på sin rätta plats, ordentlig, ordnad, riktig; jfr a, 6. Secrete Utskottet (har) .. låtit tillse, på hvad sätt .. Förteckningar öfver födde och döde uti en nyttig och redig ordning .. måtte kunna uprättas. Fennia XVI. 2: 88 (1747). Romarne .. seglade i redig slagtordning. Emanuelsson Polyb. 1: 42 (1833).
c) [specialanv. av b] om förstånd l. intellekt l. ”huvud” o. d.: som utmärkes av klarhet o. reda (i tankegång o. begrepp), klar; om person: som tänker l. uttrycker sig med klarhet o. stringens o. d., som har ett (skarpt o.) redigt förstånd, klar; i sht förr äv.: som i sitt levnadssätt l. uppträdande o. d. iakttar ordning o. reda, punktlig l. ordentlig o. d.; jfr 5 a. Strand Tidsfördr. 2: 104 (1763). Han har .. (i naturhistorien) icke funnit någon bätre, redigare och tillförlåteligare ledare, än Herr Archiatern (dvs. Linné). JJBjörnståhl (1769) hos Linné Bref I. 3: 230. (Sv.) En mycket redig man. (Fr.) Un homme fort régulier. .. (l.) ponctuel. Un homme d’ordre. Nordforss (1805). Hans rediga, klara, skarpt analyserande förstånd. Wisén i 3SAH 4: 294 (1889). Såsom talare var han redig, klar och sakrik. De Geer Minn. 2: 76 (1892). Sjöberg Träblås. 79 (1938).
d) i fråga om synintryck o. i bildl. anv. härav (jfr 5 b).
α) [jfr b, c] om seende o. d.: klar; tydlig, distinkt; numera bl. dels bildl. (med nära anslutning till b), dels ss. adv.: klart, tydligt. At den ännu dunkla gryningen hindrade deras rediga syn. Bælter JesuH 6: 796 (1760). Afståndet var för långt, för att jag redigt kunde urskilja deras ansigten. Palmblad Nov. 3: 84 (1841). Denna rediga praktiska blick, som utmärkte allt hvad .. (A. Oxenstierna) tog sig före. Annerstedt UUH 1: 280 (1877). Miss Kennedy har .. en synnerligen klar och redig syn på saken. SvD(A) 1934, nr 343, s. 17.
β) [jfr a] om ngt mer l. mindre konkret: som l. vars sträckning l. gränser l. utformning (äv. med hänsyn till de olika smådelar varav ngt består) man lätt kan urskilja med blicken; som framträder tydligt för blicken l. minnet, tydlig; om handstil l. avskrift o. d.: lättläst l. tydlig; stundom svårt att skilja från e. Stollberget har endast en gång med rediga släppskjölar. Hülphers Dal. 606 (1762); jfr e. Af .. (vissa handlingar) har jag icke haft Originaler, utan gamla rena och rediga afskrifter. SSLoenbom (1764) i HC11H 2: 4. Furubark tjente mig till rödkrita, och kol .. gagnade mig till svart; dermed kunde jag teckna rediga streck nog på tjenliga berghällar. Hörberg Lefv. 8 (1791). För inträde i första klassen fordras .. en redig och någorlunda jemn handstil. SFS 1894, nr 86, s. 1. Min mormor, av vilken min första rediga bild daterar sig sommaren 1892. HågkLivsintr. 11: 200 (1930). jfr (†): I .. (kanylens) öfra brädd .. voro tvänne små dock rediga hol, genom hvilka jag insatt en löpande silkesända. Acrel Chir. 110 (1775); jfr 6.
e) som visar (större l. mindre) regelmässighet l. regelbundenhet (l. som visar l. utmärkes av regelbunden l. planmässig l. icke alltför invecklad anordning) med hänsyn till sträckning l. gränser l. läge l. form o. d.; stundom svårt att skilja dels från a, b o. d β, dels från 6. Om åkerjorden icke är indelt i rediga vångar, böra Inbyggarne tidigt derom tilsägas. PH 6: 4599 (1757); jfr 6. Westminster .. kan kallas den angenämaste delen af .. (London), såsom där äro öpna och rediga gator med store byggnader. Wallenberg (SVS) 1: 117 (1769). Härvid bör likväl märkas, att, för en redigare och bättre åkerkörning, tvärdiken så mycket möjeligt är böra undvikas. LBÄ 44—50: 269 (1801). Denna Sandsten är blekröd, finkornig, i tjocka nästan stående lager, med mindre redig klyfning. Hisinger Ant. 1: 29 (1819). Vackra, släta, redigt ådrade blad. Ström Skogshush. 86 (1830). SFS 1935, s. 199. — särsk.
α) (†) om kristall o. d.: som har regelbunden (reguljär) form, regelbunden; om kristallisation: som ger kristaller av sådan form; äv. i uttr. redigt anskjuten, som avsatt sig i (kristaller av) regelbunden form. Ingen redig salt-crystallisation (sker) af ocalcinerad Soda. VetAH 1756, s. 179; jfr 6. Därs. 1802, s. 81. Kolsyrad ammoniak .. kan fås i rediga kristaller. Berzelius Kemi 1: 447 (1808). Temmeligen redigt anskutna stuffer af flusspats[yradt] cerium. Dens. Brev 8: 46 (1816). Därs. 13: 179 (1831).
β) närmande sig 6, om kött- l. fläskskiva o. d.: som bildar ett helt sammanhängande stycke med jämna skärytor o. någorlunda regelbunden form, hel; äv. om kött: varav sådana skivor kunna skäras. Kokt, öfverblifvet oxkött skäres i så rediga skifvor som möjligt. Langlet Husm. 237 (1883). Därs. 245 (om kött). Montell Frun 79 (1898).
f) om tal l. språk l. ljud l. (ngns) sätt att tala l. läsa o. d.
α) om tal l. (ngns) sätt att tala l. uttrycka sig: tydlig l. distinkt l. begriplig; dels med tanke väsentligen på sätt att uttala ljuden l. orden l. på möjligheten att uppfatta (de olika ljuden l. orden i) vad som säges (utan tanke på det sagdas inre sammanhang o. d.): tydlig l. distinkt l. lätt uppfattbar l. begriplig, dels o. numera företrädesvis (med nära anslutning till b) med tanke väsentligen på innehållets klarhet o. reda: tydlig o. klar (o. väl sammanhängande); äv. med tanke på att talet icke visar (mera framträdande) spår av sinnesförvirring l. berusning o. d. (jfr 5 b). När jag talar långsamt och redigt. EEkholm (1748) hos Hernlund Laurel 16. (Sv.) Redigt målföre, (t.) eine laute, helle oder deutliche, Aussprache. Lind (1749). Han skrek och väsnades .. (men) slutligen vek .. förtrollningen bort, så han redigt kunde tala om, hvad han upplefvat inne i backan. Wigström Folkd. 1: 167 (1880); jfr 5 b. Lärjungen bör kunna .. muntligen uttrycka sina tankar klart och redigt. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 1 (1896). Ahrenberg StRätt 161 (1899). Bergman Patr. 77 (1928). särsk. (†) språkv. om stavelse o. d.: som uttalas med stark expiratorisk accent o. därför får ett distinkt uttal. Laurel Skrivl. 6 (1748). Dens. Inl. 3 (1750).
β) (numera knappast br.) om innanläsning: som utmärkes av tydlighet o. sammanhang: äv. i uttr. redigt läsa l. uppläsa ngt, läsa resp. uppläsa ngt tydligt o. klart o. med sammanhang. KulturbVg. 1: 129 (1756; om innanläsning). Uti den andra Classen (vid barnhuset) undervisas de barn, som redigt skola läsa svenska både innan- och utan-til. PH 8: 523 (1766). Lindblom Cat. 3 (1811). FörslSkolordn. 1817, s. 13.
γ) (†) om språk l. dialekt: som icke avviker (alltför mycket) från det normala l. vanliga (särsk. riksspråket) o. därför är (någorlunda) begriplig (jfr 6); äv.: som visar regelbundenhet i grammatisk struktur l. i skrivsätt o. d. Tungomålet (i Nås) är väl mera redigt, än i öfre Soknarne, dock byta de åtskilliga Vocales och Consonantes. Hülphers Dal. 301 (1762). At så ansa och ryckta vårt nu för tiden brukliga språk, at det må blifva redigt och regelbundet. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 3, s. 9. Thunberg Resa 3: 35 (1791).
g) om lukt: tydlig; numera bl. med anslutning till 6. Efter 3 dygns infusion i öppet glas får .. (den gula kinan) redig Kina lukt, som den icke har förut. VetAH 1800, s. 86.
h) (numera föga br.) i sådana uttr. som sätta, äv. bringa l. få, i sht förr äv. ställa ngt på redig (förr äv. en redig) fot l. rediga fötter, bringa resp. få reda i ngt l. ordna (upp) l. reglera ngt l. bringa ngt i (god) ordning l. komma ngt att ”stå på säkra fötter” o. d. resp. få ngt (upp)ordnat osv.; i sht förr äv. vara l. komma på redig (förr äv. en redig) fot l. rediga fötter, om ngt sakligt: vara resp. komma i (god) ordning l. vara resp. bli (upp)ordnad l. reglerad o. d.; i sht förr äv. ha ngt på rediga fötter med ngn, ha ngt uppklarat med ngn; ngn gg äv. få ngt på det rediga, få reda i ngt; jfr REDA, adj. 3 c. 2RA 3: 770 (1734). Rikets stat (måste) rikeligen formeras .. hvarigenom Ämbetsmännens löningssätt kom på en redig foht. HSH 9: 160 (c. 1740). Secrete utskåttet (finner) sig föranlåtit .. anhålla .., at antiquitets archivum hädan effter må på en redigare fot stält varda. Schück VittA 4: 381 (i handl. fr. 1741). Jag önskar jag hade allt på rediga fötter med Holt. Carlén Köpm. 1: 420 (1860). Svanberg RedLefn. 343 (1882: få allt på redig fot). Paul (tog) djerft ett tag i samtalstrådarne för att få dem på det rediga. Strindberg SvÖ 2: 172 (1883). Hans affärer äro på rediga fötter. Schulthess (1885). Östergren (1935).
i) [jfr h] (†) i uttr. sätta ngn på redig fot mot ngn, sätta ngn i ett klart förhållande till l. komma ngn att inta en klar position gentemot ngn. Gud hjelpe oss med våra vänner; mot våra fiender har Han satt oss på redig fot! BL 18: 266 (1850) [jfr Holm 3BevO 109 (1948)].
4) [jfr 1, 3 a] (†) lant. om jord l. åker: som (gm bearbetning) blivit l. är lucker; som gm att vara lucker har lämplig konsistens för bearbetning l. sådd o. d.; äv. i uttr. redig till plantering; jfr REDA, v.1 2 b, 9. Dahlman Humleg. 25 (1748). (Ekplantering) kan ock företagas om våren, när jorden är redig til plantering. VetAH 1749, s. 182. Åkren måste .. vara så redig och torr, at jorden på det diup trädesstocken går, ej klibbar sig. Gadd Landtsk. 3: 388 (1777). Åker-jorden .. befans mycket redig, så at Ärtorna kunde på några ställen sås. GT 1786, nr 20, s. 2. QLm. 3: 30 (1833). — särsk. i utvidgad anv., om bearbetning av jord: som på grund av jordens luckerhet kan utföras på ett ändamålsenligt sätt. Då åkren om Vårtiden kiöres, då Vårkiölden giort bruket redigt. SmålHembygdsb. 1: 28 (1749).
5) [jfr 3 c] om person: som är vid sina sinnens fulla bruk l. vid sunt förnuft l. vid full sans o. d.; icke sinnesförvirrad; fullt klok; äv.: opåvärkad av rusdryck(er) l. narkotiskt gift o. d., nykter; äv. i uttr. redig i huvudet; jfr REDA, sbst.1 6 c. Envallsson Niugg 51 (1784). Han är icke alldeles redig i hufvudet. Meurman (1847). Den usla lycka unna mig, att jag / Ej först blir redig, sedan sinnesrubbad. Oscar II 2: 141 (1861, 1887). Förhör må ej anställas, förr än den skadade åter är fullt redig efter bedövningen. Östergren (1935). Då den sjuke än var redig, än yrade. KyrkohÅ 1942, s. 167. Ni .. (har) druckit ur (brännvinsflaskan) medan jag var borta. För i början var ni ju tämligen redig. Kafka Amer. 145 (1947). — särsk. i utvidgad anv.
a) (numera bl. mera tillf.) om ngns huvud: som tänker med förnuftigt sammanhang, som har förnuftet i behåll l. är opåvärkad av rusdryck(er) o. d.; i sht förr äv. allmännare, i uttr. tänka på ngt med redigt huvud, i lugn o. ro, utan att påvärkas av affekter o. d.; i sht förr äv. om sinnesstämning: opåvärkad av rusdryck(er) o. d. (Sv.) Han har tänkt därpå med redigt hufvud, (fr.) il y a pensé à tête reposée. Weste (1807). Hans hufvud är ej alldeles redigt, (dvs.) han är ej rätt klok, har ej sitt fulla förnuftsbruk. Dalin (1855). Carlén Köpm. 2: 313 (1860; om sinnesstämning).
b) om svar l. ord l. blick l. uppfattning o. d.: som vittnar om (bibehållet) fullt l. sunt förnuft l. förnuftig tankeförmåga l. om full sans (jfr 3 f α); i sht förr äv. om vakenhetstillstånd: full (jfr 6). Under flera förhör .., har man funnit henne rörd til sina sinnen; rediga svar erhållas ej. GT 1786, nr 64, s. 1. Så, nyss i dvalan störd, ej än i redig sans, / Halföppnar slumraren sin blick mot dagens glans. Wallin Vitt. 1: 9 (1805). Malmberg Fiskebyn 236 (1919; om blick). I flera dygn hade Petra (som låg sjuk) knappast sagt ett redigt ord. Krusenstjerna Pahlen 3: 294 (1931).
c) (mera tillf.) om tid: varunder ngn är redig (i ovan under huvudmomentet angiven bet.). Jag ber dig låta Nyberg någon ledig eller rättare redig stund bära up hosföljande till Hildebrand på Riks Arkivet. Järta (1840) i 3SAH XLI. 2: 189.
6) [jfr 3] (numera i sht vard.) som är sådan den bör vara, ordentlig (se d. o. 3), riktig; äv. (om handlingssätt o. d.): duktig l. präktig l. rejäl o. d. (förr äv.: anständig l. hederlig l. ”hygglig”); i sht förr äv.: tillbörlig, i sin ordning. (De) förgripa sig intet med stöld eller slagsmål, mord etc., utan lefva i det målet redigt nog. Eneman Resa 2: 286 (1712). Efter något betänckande, pröfvade Hans Maj:t redigare och bättre, at Gr. Piper skulle i sitt namn svara (på de konfedererades fordringar). Nordberg C12 1: 499 (1740). Avant-garde .. beordrades at .. oprödja de uti skogen giorda nederhugg, på det man måtte hafva en redig väg til Propoisk. Därs. 870. Bergshandteringens befordran och dess rediga igånghållande här i orten. NoraskogArk. 4: 298 (1745). Det var redigt af dig, att du kom lite före de andra, så att man kan få språkas lite. Jolin Smädeskr. 41 (1863). Skåningar som glatt sig åt att (i radio) få höra ”redig skånska, och inte den traditionella teaterskånskan”. SvD(B) 1943, nr 121, s. 10. — särsk. [jfr 3 c] (vard.) om person: duktig l. präktig l. rejäl o. d., som det är reda (se REDA, sbst.1 6 b γ) med; stundom svårt att skilja från 3 c. Landsm. VIII. 1: 8 (1887; från Skåne). Fredag är en redig kär (dvs. karl), — Han kommer med sitt eget vä’r. HeimdFolkskr. 12: 3 (1894). En redig jänta får du, Gustav, sade han, god som en karl i arbetet och klok som en hel häradsnämnd. Schulze Emigr. 95 (1930).
7) (vard.) ordentlig (se d. o. 4), riktig, utpräglad; äv. övergående i anv. ss. förstärkningsord: kraftig, grundlig, ”duktig”, rejäl o. d.; väl l. ordentligt tilltagen; äv. ss. adv.; stundom svårt att skilja från 6. SöndN 1862, nr 38, s. 1. Du ska lägga åf utrikes och se dej omkring på några månar; det skall göra kropp och själ godt och det redigt ändå. Jolin Smädeskr. 15 (1863). Här skulle skrifvas rediga tag. Bondeson MVK 7 (1903). (Drängen) var en redig slarver. Landsm. B 2: 29 (1908). En redig snaps. Grip Folkhumor 78 (1916). Hon .. gav dem en redig upptuktelse. Lagerlöf Mårb. 259 (1922). — särsk.
a) i n. sg. substantiverat, i uttr. redigt med ngt, ss. beteckning för kraftigt tilltagen mängd l. myckenhet av ngt; jfr MED, prep. o. adv. I 18 b. Få redigt med stryk. Björkman (1889). Törngren Jepson LadyNoggs 182 (1910).
b) (i vissa trakter, föga br.) ss. adv., i det allittererande uttr. redigt och randigt, gott o. väl (se GOD 7 h). Jag går redigt och randigt hela halfmilen, och Uno måste följa med. FADahlgren (1837) hos Dahlgren 1Ransäter 170.
REDIGHET, r. l. f. egenskapen att vara redig o. d.; särsk.
1) till 3.
b) till 3 b; äv.: tillstånd l. skick som ngt befinner sig i l. har, då det är planmässigt l. ändamålsenligt ordnat l. visar planmässighet l. klarhet l. överskådlighet o. d., (ordning o.) reda. Triewald Konst. 45 (1734). Emedan han haft skäl, att låta inkalla hytteintressenterne .., att därigenom erhålla en bättre redighet uti hyttelaget, så (osv.). NoraskogArk. 4: 320 (i handl. fr. 1740). En vetenskaplig indelning till vinnande af redighet i framställningen. Snellman Stat. 78 (1842). Ramstedt BokförGr. 38 (1915). särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. bringa redighet i ngt, bringa reda i ngt; förr äv. bringa ngt (ut)i redighet l. till en redighet l. sätta ngt i redighet, bringa reda i l. ordna upp l. reglera ngt; förr äv. ställa ngt i sin redighet, (gm analys) visa upp den rätta l. värkliga innebörden av ngt. MeddSlöjdF 1897, 1: 43 (1701: bringas till en redighet). At dhe af Upsala stift wille komma tillsammans hoos dess notarius och bringa det ährendet i redighet. 2PrästP 1: 14 (1719). Om vi alltså ställa detta skälet i sin redighet, så (osv.). Chydenius 73 (1765). PH 8: 370 (1766: sätta). Fastigheterna uträknades efter mark Guld, mark Silfver, skilling och öre, och alt braktes uti fullkomlig redighet. Lagerbring 1Hist. 2: 518 (1773). Ekelund 1FädH II. 2: 25 (1831: bringa redighet i).
β) (†) i uttr. hålla ngt uti redighet, (gm bokföring o. d.) hålla reda (se reda, sbst.1 6 b δ) på ngt; jfr redig 3 b α γ’. KanslersbrevLUniv. 3/6 1735.
γ) (†) i uttr. ha (sin) redighet, om sak: vara uppklarad l. reglerad. Lind 1: 237 (1738). Därs. 1275 (1749).
δ) (†) klar insikt (i ngt) l. uppfattning (om ngt) l. klart besked (om ngt), klarhet (se d. o. 7 b); särsk. i uttr. vinna redighet uti ngt, vinna l. få klarhet l. klar insikt i ngt; få redighet på ngt, få klar uppfattning om ngt, komma till klarhet om ngt; ha redighet om ngt, veta klart besked om ngt; giva redighet om ngt, med sakligt subj.: ge klar uppfattning om ngt. Linné Bref I. 1: 18 (1751). Bælter JesuH 3: 185 (1756: vinne). HC11H 1: 51 (1763: gifva). Handlingar, som tjäna til ljus och redighet i Svenska Hushålls-Historien. Därs. 9: 28 (1768). Linné Bref I. 3: 156 (1770: få). Man supponerar och gissar här, men har ingen redighet därom. MoB 3: 148 (1774).
f) till 3 f α; numera företrädesvis med nära anslutning till b: klarhet l. reda med hänsyn till det sagdas innehåll. Ehuru Hennes Kongl. Maj:t .. (strax före sin död) tydeligen syntes mycket lida, talade dock Hennes Maj:t .. med största .. redighet. PH 12: 413 (1782); jfr 3. Dom-Prosten (blev) angrepen af slag, som mäst verkade på tungan, så att uttalet derefter ej ägde sin förra lätthet och redighet. Wallquist EcclSaml. 1—4: 142 (1788). Yttra sig med både redighet och skärpa. Östergren (1935). särsk. (†) språkv. till 3 f α slutet; anträffat bl. i ssgn redighets-lag.
2) (†) lant. till 4: egenskapen att vara lucker (o. därigm ha lämplig konsistens för sådd o. d.). EconA 1807, apr. s. 116.
3) till 5. Jag yrar icke. Mina läppar styras af sanning och redighet. Ödmann StrFörs. 1: 328 (1799); jfr 1 c. Till sista ögonblicket behöll .. (Schleiermacher) sans och redighet. CGBrinkman (1834) hos Wrangel BrinkmTegn. 291. jfr sinnes-redighet.
Ssg (till 1 f slutet; †): redighets-lag, r. l. f. l. m. regel l. lag för stavning av ljuden i starktoniga stavelser. LLaurel (1750) hos Hernlund Laurel 26.
Spalt R 579 band 21, 1956