Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDOUTABEL, adj.
Ordformer
(redoutabel 1697—1871. redutabell 1657)
Etymologi
[jfr t. redoutabel; av fr. redoutable, till redouter, frukta, av re-, åter, äv. ss. förstärkande prefix (se RE-), o. douter, tvivla, i ffr. o. ä. fr. äv.: frukta, av lat. dubitare (se DUBITERA)]
(†) fruktansvärd; som injagar fruktan (o. respekt); skräckinjagande. RARP 6: 184 (1657). Att kunna bringa .. (örlogsflottan) i ett redoutabelt tillstånd. Därs. 16: 321 (1697). Pfeiffer (1837). Dalin (1871).

 

Spalt R 615 band 21, 1956

Webbansvarig