Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDUKTOR reduk3tor2, r. l. m.; best. -n; pl. -er re1duktω4rer l. red1-.
Etymologi
[jfr t. reduktor; till p. pf.-stammen i lat. reducere (se REDUCERA); jfr lat. reductor, återförare, återställare]
1) motsv. REDUCERA 5.
a) (förr) el.-tekn. för nedtransformering av högspänd växelström konstruerad liten transformator avsedd att inskruvas i lamphållare. Elfving Starkstr. 337 (1909).
b) (numera föga br.) motsv. REDUCERA 5 a, = REDUKTÖR. UB 2: 50 (1873).
2) (förr) motsv. REDUCERA 9 a. Reduktor, en av kapten John Nerén uppfunnen anordning för förvandling av rättvisande kurser till kompasskurser och tvärt om. Nerén (1930). —

 

Spalt R 652 band 21, 1956

Webbansvarig