| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REKOMMENDERA re1komände4ra l. rek1-, l. -en-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pr. sg. -er OxBr. 9: 16 (1619), BraheBrevväxl. II. 1: 104 (1658); ipf. -erte Topelius Dagb. 4: 57 (1839); sup. -eret Schück VittA 1: 157 (1647), -ert Runius (SVS) 2: 119 (1712; i rim)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REKOMMENDATION, REKOMMENDATOR.
1) anförtro, överlämna, anbefalla (se d. o. 2).
a) (†) med sakobj.: anförtro l. överlämna l. anbefalla (ngt åt ngn, i ngns beskydd l. vård o. d.). HH XXXIII. 1: 207 (1561). Altså will Kongl. M:t General Gouverneuren then Stadzens (Göteborgs) wälfärdh tillväxt och förkofringh .. hafua recommenderat och befallat. LReg. 239 (1648). Så at .. (förbrytelsen) kan sedan examineras och recommenderas til det forum, som sakens beskaffenhet meriterar och fordrar. Stiernman Com. 3: 595 (1667). Gustaf III 1: 261 (1789). — särsk.
α) i uttr. hava sig ngt rekommenderat, ha ngt i åtanke, lägga sig vinn om ngt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 353 (1663).
β) anbefalla (ngt) i (ngns) åtanke o. d. Thenna Konungzliga Försambling (vill jag) hafwa recommenderat then .. skiöna sentens, som then wijse Salomo oss effterlefft (dvs. lämnat i arv) hafwer. Rudbeckius KonReg. 490 (1620).
γ) i utvidgad anv., i vissa hövlighetsuttr. i brev. Ytterst recommenderar iag altid E. H. Excellens min underdåniga tienst. Rudbeck Bref 6 (1662); jfr 2 a. Jag beer k. Bror täcktes recommendera min underdånige wördnad och tilgifwenhet hoos H:s k. Höghet Printzessan. KKD 6: 244 (1714).
b) (numera bl. tillf., med anslutning till 2 b; jfr dock slutet) med personobj.; särsk. med avs. på person som reser till främmande platser o. d.: anbefalla (ngn) i ngns beskydd o. d.; äv. övergående i bet.: introducera (se d. o. 2); äv. i uttr. rekommendera ngn till l. hos ngn; äv. refl. (jfr slutet). KlädkamRSthm 1637 B, s. 173 a. Hederliga Karlar! Jag recommenderar er åt hvarandra! Kellgren (SVS) 6: 108 (1782). I Roveredo gaf oss en tysk köpman, till hvilken vi voro recommenderade från München, det råd att resa liksom hittills, med egen vagn. Atterbom Minn. 340 (1818). (Det) hände att till krigstjänst inkallade frie män .. rekommenderade sig hos sådana grefvar .. om hvilka de på förhand visste, att desse icke skulle .. deltaga i .. krigståget. Rydberg KultFörel. 5: 218 (1887). Vid kvällsbordet, där min hustru rekommenderade mig i hans hägn, behandlade han mig som en värnlös stackare. Strindberg TrOtr. 2: 71 (1890). — särsk. i vissa uttr.
α) (i vitter stil l. i högtidlig brevstil) i sådana (hövlighets)uttr. som rekommendera sig i ngns åtanke l. hågkomst l. gunst l. ynnest (förr äv. grace) o. d. OxBr. 9: 16 (1619). Jagh recommenderar migh stadigt uthi E(ders) Excellens höga protection. HSH 9: 211 (1657). Jämte min kiära hustru .. har jag för öfrigt den äran recommendera mig uti min vördade Grandoncles fördelachtige minne. ÅgerupArk. Brev 18/7 1774. Jag hoppas resan gick lyckligt och hälsan nu är god. Recommenderandes mig i Brors vanliga grace. Kellgren (SVS) 6: 200 (1788). Auerbach (1913).
β) [eg. specialanv. av α] ss. uttr. för hövligt avskedstagande: taga avsked, säga farväl (o. innesluta sig i ngns bevågenhet o. d.); ofta (i sht vard. o. skämts.) i utvidgad anv.: gå sin väg, försvinna. Modée FruR 69 (1738). Antingen kommer han då til Er, och ber om den där summan — den Ni lofvar at liqvidera för honom, om han straxt lemnar sta’n; — eller recommenderar han sig ändå i all tysthet. Altén Schachm. 72 (1798). Som jag ser, att herr stadsmajorens främmande anländt, så får jag den äran rekommendera mig. Blanche RikaM 25 (1845). Vi .. rekommenderade oss i tysthet. LundagKron. 1: 199 (1918).
c) (†) i uttr. låta sig ngt l. ngn vara rekommenderat (rekommenderad), ha ngt l. ngn i åtanke, lägga sig vinn om ngt l. ngn. Med tienstligh begeran min herre ville låtta migh vara sigh till dett besta recommenderatt. OxBr. 6: 25 (1628). Så twifle wij icke heller, att ju E. Högh. Grefl. Excell:ce af waanlig nåde .. denne wår ödmiucke bön låter sig wara i bästa måtto recommenderad. BraheBrevväxl. II. 1: 106 (1658). MStenbock (1712) hos Oscar II 5: Bil. 2, s. 60. Nordforss (1805).
d) (†) i uttr. för att man överlämnar ngt i Guds beskydd o. d.; anträffat bl. i uttr. den högste Gud rekommenderat; jfr BEFALLA 1 a (β). Iagh biudher edher een godh nat / then högste gudh Recommenderat. Visb. 3: 297 (c. 1655).
2) förorda, anbefalla (se d. o. 3).
a) med sakobj., ofta i uttr. rekommendera ngn ngt l. ngt åt l. till ngn l. i ngns åtanke osv., för ngn framhålla ngt ss. lämpligt l. nyttigt l. önskvärt l. ss. lämpligt l. gott att användas l. ss. förtjänt av understöd o. d.; äv. övergående i bet.: tillråda (ngt), berömma (ngt); äv.: lägga (ngn ngt) på hjärtat. En ivrigt rekommenderad åtgärd. BraheBrevväxl. II. 1: 7 (1639). Vissa tänkesätt, som aldrig kunna nog recommenderas. Höijer 4: 323 (1797). Hwasser skrifver genialiskt; men hans svenska, såsom sådan, är icke att recommendera. Atterbom (1843) i 3SAH XXXVII. 2: 136. Du, Kristina, kan väl rekommendera ett bra sömnpulver åt rektorn. Spong Sjövinkel 419 (1949). — särsk. (†) refl. i utvidgad anv., i uttr. rekommendera sig för l. med l. genom ngt, framstå ss. l. visa sig användbar l. lämplig l. god o. d. gm ngt (en viss beståndsdel l. egenskap o. d.). BtHforsH 2: 111 (1757: för). Den uplaga af Stockens N. T. Græcum, som jag sett, rekommenderar sig ej särdeles med stylen och papperet. Hof Underr. 139 (1766). (Avenbokens) ved recommenderar sig i synnerhet genom sin ovanligt raska och lifliga låga. EconA 1808, jan. s. 84. Norrmann Eschenbg 1: 333 (1817). TT 1879, s. 117.
b) med personobj., ofta i uttr. rekommendera ngn ngn l. ngn hos l. åt l. till ngn, omtala l. framhålla ngn ss. (särskilt) lämplig att användas o. d. av ngn (t. ex. ss. anställd) l. ss. (väl) kvalificerad för ngt (t. ex. en tjänst) l. ss. förtjänt av hjälp l. understöd o. d.; lägga ett gott ord för ngn hos ngn; äv. refl.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ofta icke klart skilt från 1 b. Den bäst rekommenderade av de sökande. OxBr. 5: 250 (1623). Om någon Ämbetsman .. recommenderar eller befordrar någon för egen nytta .. til bättre meriterades förfång, bör han .. genast sättias från Tiänsten. PH 1: 164 (1720). Han recommenderade mig såsom bokhållare hos en köpman. Widegren (1788). Till Fröst, som sökt och fått Arboga pastorat, hade prinsen yttrat, då han var uppe hos honom och rekommenderade sig (osv.). Liljecrona RiksdKul. 409 (1841). Harlock (1944). — särsk. i utvidgad anv.
α) (†) i uttr. göra sig rekommenderad, om person: skaffa sig gott anseende, visa sig duglig. Florman BrRetzius 22 (1827).
β) (numera föga br.) med saksubj.: komma (ngn) att framträda l. visa sig o. d. i fördelaktig dager l. på ett förmånligt sätt o. d. Kling Spect. Rr 3 b (1735). Hvad stort anseende man får af en väl giord Peruque, och huru mycket den recommenderar en karl. Modée Dår. 14 (1741). Cavallin Herdam. 5: 232 (i handl. fr. 1744).
c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som innebär en rekommendation (se d. o. 2 c) av ngn l. ngt; fördelaktig (se d. o. 3). Elevens kunskaper voro föga rekommenderande för läraren. Åkerman Stångj. 58 (1839). God rekommendation är någon gång mera rekommenderande än god vara. Kullberg Syskonb. 84 (1846). Verd. 1892, s. 72.
3) [eg. specialanv. av 1] post. (mot kvitto o. erläggande av en särskild avgift till en postanstalt) inlämna l. överlämna (en postförsändelse) till postvärkets ansvar o. till särskilt omsorgsfull befordran; avsända (en postförsändelse) mot kvitto o. rekommendationsavgift; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. i uttr. rekommenderat brev (jfr REK, sbst.2); jfr ASSURERA 2 slutet. På rekommenderad försändelse skall överst på adressidan finnas ordet ”Rekommenderas” l. ”Rek.”. CivInstr. 510 (1704). Jag förebrår mig .. at jag icke recommenderade mit sidsta bref, hvaruti jag skickade Hr. Professor Muhrbecks revers. Leopold (SVS) II. 1: 145 (1782). Anspråk på ersättning .. för hvad som af rekommenderadt brefs innehåll gått förloradt. PostHb. 9 (1858). SFS 1932, s. 134. — jfr OREKOMMENDERAD. — särsk. (†) i p. pf. n. i substantivisk anv., i uttr. få rekommenderat, få rekommenderad post, få rek. Strindberg Fjerd. 10 (1877).
REKOMMENDERLIG, adj. (†) till 1, i uttr. vara i rekommenderligt minne, vara i (benägen) åtanke. Tienst och ödmiukel(ige)n begärandes mig kunna i recommenderligit minne wara wid någon vacant lägenheet här i orten. VDAkt. 1691, nr 368.
Spalt R 909 band 21, 1957