rekonstruktion

Publicerad 1957

REKONSTRUKTION re1konstrukʃω4n l. rek1-, l. 01—, r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. recon-)

Etymologi

[jfr t. rekonstruktion, eng. o. fr. reconstruction; vbalsbst. till REKONSTRUERA]

1) motsv. REKONSTRUERA 1: återuppbyggnad l. återskapande (av ngt) i dess ursprungliga form, rekonstruering; äv. konkret, om rekonstruerad byggnad l. text l. språkform o. d. Phosph. 1812, s. 175. Rekonstruktion af ett etruskiskt tempel. Hahr ArkitH 99 (1902). Rekonstruktion av uppsats, bestående av skål med karaffin och glas. Seitz ÄSvGlas 90 (1936; i bildunderskrift). — särsk. motsv. REKONSTRUERA 1 slutet: förhållandet att (försöka) rekonstruera ett händelseförlopp; äv. konkretare. HT 1934, s. 289.

2) handel. motsv. REKONSTRUERA 2: sammanfattande benämning på de åtgärder som vidtagas för att trygga den fortsatta existensen av ett företag som råkat i ekonomiska svårigheter o. d. Schulthess (1885). Hernberg Rättsh. 374 (1922).

3) i sht handel. o. polit. motsv. REKONSTRUERA 3, om ombildning av en styrelse l. regering o. d. 2NF 38: 1047 (1926).

Ssgr (i allm. till 1): REKONSTRUKTIONS-ARBETE~020. om arbete för att åstadkomma en rekonstruktion av ngt. 2NF 18: 541 (1912). —

-BILL. [efter eng. reconstruction bill] (om nordamerikanska förh.) hist. jfr bill, sbst.5, samt -lag. NDA 1867, nr 104, s. 3. —

-BREV. (†) sjöt. benämning på ett slags bilbrev (se d. o. 2) som utfärdats efter en större reparation på ett fartyg. Åstrand (1855). —

-FÖRSÖK. särsk. till 1; jfr försök 2. Det äldsta rekonstruktionsförsöket av en flygödla gjordes år 1830. Sefve UtdDj. 90 (1924). —

-LAG, r. l. f. l. m. hist. i pl., om lagar rörande rekonstruktion av den gm inbördeskriget 1861—1865 spolierade samhällsbyggnaden i de nordamerikanska sydstaterna; jfr -bill. 2NF 19: 1228 (1913). —

-METOD. metod för rekonstruktion av ngt; särsk. anat. om för studier av formen hos smärre bildningar i vävnader l. för att följa ett organs utveckling under fosterlivet o. d. använd metod, varvid man med hjälp av mikroskopiska snitt o. d. framkonstruerar en tvådimensionell teckning (grafisk rekonstruktionsmetod) l. en tredimensionell modell (plastisk rekonstruktionsmetod) av det rekonstruerade föremålet. Ymer 1915, s. 208. 2SvUppslB (1952). —

-MODELL. modell (se d. o. 1) som visar ngt i rekonstruktion. Dædalus 1939, s. 50. —

-PERIOD. särsk. hist. i sg. best.: rekonstruktionstiden. 2NF 19: 1230 (1913). —

-PLAN, r. l. m. särsk. till 3. Regeringens rekonstruktionsplaner. Östergren (1935). —

-POLITIK. hist. om politik som åsyftade en rekonstruktion av samhällsordningen i sydstaterna efter det nordamerikanska inbördeskriget; jfr -lag. 2NF 16: 971 (1911). —

-RITNING. särsk. konkret; jfr -modell. Fatab. 1923, s. 92. —

-TID. särsk. hist. i sg. best., om den tid l. period varunder man sökte åstadkomma en rekonstruktion av den gm inbördeskriget 1861—1865 spolierade samhällsbyggnaden i de nordamerikanska sydstaterna. SvUppslB 22: 717 (1935). —

-VIS, adv. (mera tillf.) i form av l. ss. l. gm en rekonstruktion. SkrHVSamfU VI. 9: 41 (1899).

Spalt R 915 band 21, 1957

Webbansvarig