Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKURRENS rekur4ens, sbst.2, r.; best. -en l. (vanl.) i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(äv. -curr-)
Etymologi
[elliptiskt för nylat. uttr. (l. däremot svarande ssg) innehållande lat. recurrens, p. pr. av recurrere (se REKURRERA)]
1) [elliptiskt för nylat. febris recurrens l. för REKURRENS-FEBER] med. återfallsfeber. Wirgin Häls. 3: 327 (1933).
2) [jfr t. rekurrens; elliptiskt för nervus recurrens] i ssgr.
Ssgr (med.): (1) REKURRENS-BEHANDLING. [jfr eng. recurrentotherapy] medicinsk behandling bestående i att återfallsfeberns smittämne inympas på patienten. FörhLäkS 1926, s. 444. —
(1) -EPIDEMI. Hägg TretungFl. 118 (1941). —
(1) -FEBER. [av nylat. febris recurrens, av lat. febris (se feber) o. recurrens, p. pr. av recurrere (se rekurrera)] återfallsfeber. Hygiea 1900, 2: 472. —
(2) -FÖRLAMNING. [jfr t. rekurrenslähmung] förlamning av nervus recurrens (viss gren av tionde hjärnnerven). Hygiea 1906, 1: 258.

 

Spalt R 946 band 21, 1957

Webbansvarig