| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REMISSLAGE remis3~la2ʃ l. re1misla4ʃ l. rem1– (remisslásch Dalin), n. (2RA 3: 744 (1734) osv.), äv. r. l. m. l. f. (CivInstr. 163 (1730), SFS 1868, nr 15, s. 4); best. -et resp. -en; pl. -er (AdP 1800, s. 1249, osv.) ((†) -ar Möller (1807)).
(förr) förvaltn. avgift (urspr. utgörande ersättning för expenser o. dyl. o.) utgående till tjänstemän vid remittering av pänningmedel (särsk. till l. från kronans kassor); särsk. om (1884 avskaffad) löneförmån för lanträntmästare, utgörande viss procent av de medel som remitterades från lantränteriet till räntekammaren l. andra allmänna värks kassor. CivInstr. 163 (1730). En del af Herrar Pastores skicka desse medel till Consistorii Notarien, hvarifrån de .. sluteligen ankomma med Remiss-Lages afdragning. VDAkt. 1779, nr 333. Remiss-Lage blef Räntemästarne för första gången tillagdt å Kronans Medel då de sändas till Kongl. Ränte-Kammaren eller Publique Cassor, genom K. Br. d. 11 Jan. 1726. Branting Förf. 3: 49 (1831). (Medlen) skola .. levereras till Landtränteriet, .. hvarifrån de, emot vanlig remisslage af 1/8 procent, skola insändas till Kongl. Ränte-Kammaren. SFS 1868, nr 15, s. 4. NF (1889; om ä. förh.).
Spalt R 1041 band 22, 1957