Publicerad 1958   Lämna synpunkter
REVERBERATION, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. o. eng. reverberation, fr. réverbération; av senlat. reverberatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reverberare (se REVERBERERA)]
(†)
1) motsv. REVERBERERA 1: återkastning l. återstrålning (av ljus l. värme o. d.). Gynther ConvHlex. (1848). Ekbohrn (1904).
2) motsv. REVERBERERA 2, om förhållandet att en eldslåga pressas ned då den stöter mot ngt. Rinman 2: 413 (1789).
3) motsv. REVERBERERA 4: upphettning (i reverberugn) som medför att ngt övergår till oxid o. d. Till reverberation i Chemien (det vill säga: förkalkning i lågeld) betjenar man sig af en så kallad Réverbèrugn. ConvLex. 3: 484 (1825). Gynther ConvHlex. (1848).

 

Spalt R 1636 band 22, 1958

Webbansvarig