Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RINNEL rin3el2, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. rinnlar (Schouten Siam 5 (1675) osv.) ((†) rinnlor Nicander SalPred. 3 (1761)); förr äv. RINDEL, r. l. m.; pl. rindlar.
Ordformer
(rindel 1745, 1755 (: vatn-rindel). rindlar, pl. 1755 (: vatn-rindlar). rinlar, pl. 1675—1755. rinlor, pl. 1761. rinnel 1675 osv. rinnlar, pl. 1943 (: vattenrinnlarna) osv.)
Etymologi
[sv. dial. rinnil; jfr feng. rinnelle, rynel, bäck, ström (eng. rindle); till RINNA; formen rindel torde ha fått sitt d ur pl. rindlar, där d inskjutits mellan n o. l (jfr RÄNNIL, SPINDEL)]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) litet vattenflöde, rännil; förr äv. dels om strömfåra, dels om sund mellan två öppna vatten o. d. (jfr VATTEN-RINNEL), dels om ett vattendrags källa; jfr RÄNNIL. Thenne Elff .. löper genom månge Land, så at thesz Rinnel och förste Vhrsprung är sielfwe Siamerne obekandt. Schouten Siam 2 (1675). (I jorden) stöta alt mehr och mera små rinlar ihop, at det äntlig .. vthbrister i dagen med stadigt löpande; hwilket wij kalla källor. Hiärne 2Anl. 43 (1702). Bäckar och Älfver uti sina rinlor löpa til Hafvet. Nicander SalPred. 3 (1761). Porthan BrSamt. 1: 32 (1780). jfr VATTEN-RINNEL.
2) (†) med konst anlagd kanal för vatten; jfr RÄNNIL. Små och trånga Gränder, sampt Watugrafwer, Slussar och Rinlar, genom hwar andre dragne. Schouten Siam 5 (1675).

 

Spalt R 2117 band 22, 1959

Webbansvarig