Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROQUEFORT rokfå4r l. rok4~få1r, stundom rok4e~få1r, r.; best. -en.
Ordformer
(roche- 1869. roque- 1883 osv.)
Etymologi
[jfr t. roquefort; av fr. roquefort; elliptiskt för ROQUEFORTOST]
roquefortost. SöndN 1869, s. 111. HandHantv. Hand. 7: 51 (1939). Han hejdade sig med kniven i roqueforten. SvD(B) 1957, nr 127, s. 5. —

 

Spalt R 2459 band 22, 1959

Webbansvarig