| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROS rω4s, sbst.2, r. l. f. (m. SvTyHlex. (1851, 1872)); best. -en ((†) -an, möjl. äv. att hänföra till sg. rosa, OxBr. 12: 64 (1638), VetAH 1814, s. 241); förr äv. ROSA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; förr äv. ROSEN, sbst.2, r. l. f.
1) om olika sjukdomar hos människa kännetecknade av röda hudutslag; utom ss. efterled i ssgr numera nästan bl. om infektionssjukdom åtföljd av feber o. frossbrytningar o. kännetecknad av hettande, ömmande o. rodnande svullnader i huden, stundom äv. av vätskefyllda blåsor på hudytan (o. i denna anv. i fackspr. ofta ersatt av: rosfeber); stundom konkretare, om de röda hudutslag som utgöra den mest karakteristiska delen av sjukdomsbilden; ofta (i sht i folkligt spr.) i sg. best.; jfr ANTONIUS-ELD 2 samt HELIG 3 b β, ROS, sbst.1 5 b. BOlavi 188 b (1578). Roos, Kuppor, Mäszling, Blemor (o. d.) .. komma klådha åstadh. Schroderus Comenius 316 (1639). En .. Hustro .. om några 30 åhr, war uthi Ansichte mycket röödh, medh Blemor och Såår af Rosan heel utslagen. Tranæus Medewij 82 (1690). Blommorna af Behen album brukte Bönderne at lägga torre på Rosen. Linné Gothl. 243 (1745). (Fredrik I) fick en hastig frosskyla, hvarpå följde .. stark ros i benet, hvaraf .. (han) ofta var behäftad. Fersen HistSkr. 1: 182 (c. 1790). Fru Hylander har legat längre tid af sin Rosen, som har begynt i sednare tider angripa magen. Florman BrRetzius 26 (1827). Strandberg HudSj. 46 (1924). — jfr ANSIKTS-, BEN-, BLÄDDER-, BÄLT-, KNÖL-, ÖRON-ROS m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (†) äkta ros, om rosfeber i motsats till sjukdomar l. åkommor o. d. med liknande rodnad i huden av (förment) annan art. Den äkta Rosen, i hvilken hudaffectionen blott utgör ett symtom af något inre lidande, förnämligast i digestionsorganerna och gallsystemet. Hygiea 1840, s. 50.
β) vandrande ros (med.), om ros vars utslag efter hand som de gå tillbaka på de ursprungliga ställena successivt utbreda sig över nya delar av huden. Uhrström Hemläk. 415 (1880).
b) (†) i utvidgad anv., i uttr. oäkta l. falsk ros, om (l. med inbegrepp av) sjukdomar l. åkommor o. d. åtföljda av rosliknande hudrodnad. Hygiea 1840, s. 61 (: oäkta). Wretlind Läk. 1: 90 (1893: falsk).
2) (†) hos hästar: rosartad influensa (se ros-artad, adj.2 slutet). Rosen .. Är en ytelig och jemnt utbredd svullnad i huden (oftast på huvud l. ben). Florman Hushållsdj. 123 (1834).
(1, 2) -ARTAD, p. adj.2 (p. adj.1 se sp. 2468). rosaktig (se d. o. 1). Svåra rosartade benskador. VetAH 1801, s. 12. Den rosartade åkomman. Svedelius Lif 602 (1887). särsk. veter. till 2, i uttr. rosartad influensa, benämning på en smittosam sjukdom hos hästar, åtföljd av hög feber o. stundom av utslag på bukens l. extremiteternas hud. ÅrsbVeterInst. 1886, s. 11. 2SvUppslB 24: 464 (1952). —
-BRUTEN. (†) som har rosutslag; jfr -brott. Det ”rosbrutna” stället. Landsm. VII. 2: 10 (c. 1820). —
-FEBER, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2469). (ros- 1796 osv. rosen- 1906) med. feber alstrad av ros; numera vanl. allmännare, om själva sjukdomen. Hedin HbLäk. 116 (1796). Collin Ordl. (1847). Pettersson Bakt. 161 (1926). —
-MJÖL. (†) farm. mjöl med tillsats av stötta blommor av fläder o. sötblomster, använt ss. medel mot rosutslag. Darelli Sockenapot. 48 (1760). —
-PASSION. (†) = ros, sbst.2; jfr passion 3. Oläkeliga rospassioner. SvMerc. IV. 3: 54 (1759). VDAkt. 1785, nr 373. —
-PLÅSTER. [möjl. på grund av plåstrets röda färg att hänföra till ROS, sbst.1] (förr) farm. plåster nyttjat mot hudutslag. Lindgren Läkem. 63 (1902). —
-PULVER. (i sht förr) farm. pulver innehållande bl. a. kamfer, blyoxid o. blyvitt o. nyttjat mot ros; jfr -mjöl. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-SALVA, r. l. f. (i sht förr) farm. salva begagnad ss. botemedel mot ros; särsk. i uttr. vit o. röd rossalva, om zinksalva resp. galmejsalva. Schulthess (1885). Lindgren Läkem. 63 (1902). —
(1, 2) -SVULST. (numera knappast br.) vid ros uppträdande svulst i huden; särsk. till 2. Heta svulster eller inflammationssvulster, som endast hafva sit säte i huden, kallas Rosen eller Rossvulst. Florman Abildgaard 67 (1792). Dens. Hushållsdj. 123 (1834). —
-SÅR, n. (numera knappast br.) uppkommet ss. följd av ros. Rossår läkas långsamt. Darelli Sockenapot. 206 (1760). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-UTSLAG~02, äv. ~20. Alm(Ld) 1757, s. 34. Rosutslaget kan undan för undan vandra över hela kroppen. Nyström Kir. 1: 182 (1926). —
-VÄRK, r. l. m. (i folkligt spr., numera föga br.) rosfeber, med särskild tanke på dess förmåga att alstra värk. Landsm. VII. 2: 6 (c. 1820). —
B (†): ROSEN-FEBER, -SVULLNAD, se A.
1) (numera bl. mera tillf.) om sjukdom l. sjukdomssymtom o. d.: som påminner om l. som är av samma l. liknande beskaffenhet som (symtom o. d. vid) ros; äv. ss. adv. En rosaktig inflammation. Acrel Sår 254 (1745). Är huden rosagtigt röd .. bör man ej .. använda iglar, emedan af igelbetten då lätt rosagtiga sår bildas. Lovén Anv. 50 (1838).
2) (†) om sjukdomsämne o. d.: som är av samma l. liknande slag som det som åstadkommer ros. Et rosacktigt eller rheumatiskt ämne. Martin Bensj. 336 (1782). OafAcrel PVetA 1793, s. 16.
3) (†) om person: som är angripen av l. disponerad för ros. Svalin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (c. 1875).
Spalt R 2503 band 22, 1959