| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUNA rɯ3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. RUNO, r. l. f.; best. -on; pl. -or.
finsk folkdikt l. folkvisa (med episkt l. lyriskt l. magiskt innehåll) avfattad på versmåttet runometer, runosång. Lemningar (av Ossians sånger), som igenom traditioner ifrån de äldste tider blifvit bevarade, på samma sätt, som våre Finske runor. Kellgren (SVS) 1: 120 (1775). Han .. sjöng runon för mig. Lönnrot SvSkr. 2: 198 (1834). Söderhjelm Åboromant. 79 (1915). — jfr BEGABBELSE-, BESVÄRJELSE-, FOLK-, GRÅT-, KVARN-, TROLL-, VARIANT-RUNA. — särsk. om större sång som av runoforskare sammanställts av material från olika runor l. finska folkdikter; särsk. om var o. en av de femtio sånger i vilka den finländske runoforskaren Elias Lönnrots utgåva av ”Kalevala” 1849 är indelad; (kalevala)sång. Castrén Kalev. 1: 1 (1841). Det finska folkeposet (Kalevala) omfattar 50 sånger eller runor. Finland 300 (1893). PåSkid. 1931, s. 60.
B (†): RUNE-SMED, se C.
-DIKTNING. (run- 1933—1950) Olika geografiska områden ha givit väsentligen olika tillskott till rundiktningen. SvUppslB 14: 973 (1933). —
-FADER. (i vitter stil, tillf.) om banbrytande runoforskare l. runokännare. Topelius Ljung 83 (1884, 1889; om E. Lönnrot). —
-FÖRFATTARE. (†) person som diktar (o. framför) runor; jfr -sångare. Några nyare Finska Runo-Författare. Lönnrot SvSkr. 1: 109 (1832; rubrik). Runoförfattaren .. sätter sig ned, fattar en annan person i händerna och börjar gnola sin runa vers för vers, hvarvid enhvar af denne hans medhjelpare måste upprepas, innan den nästa följer. Runeberg 6: 290 (1833). —
-HALL. (i vitter stil, tillf.) jfr hall, sbst.1 1, 2, o. -bygd. Hör hur herligt sången skallar / Mellan Väinös runohallar: / Det är Suomis sång! Qvanten Dikt. 85 (1851, 1880). —
-MELODI. jfr melodi 2. Mnemosyne 1819, s. 173. De allra flesta (gamla finska folkvisor) .. sjungas på samma melodi, den uråldriga runomelodin. Topelius Lb. 2: 158 (1875). Flertalet finska runomelodier gå i 5/4 takt. Wegelius Musikl. 1: 30 (1888). —
-METER. (run- 1817—1933. runo- 1819 osv.) (för runodiktningen karakteristiskt) versmått bestående av fyrfotade trokeiska versrader, utan strofindelning l. slutrim men med allitteration; äv. om modifikation av sådant versmått; jfr -vers. SvLitTidn. 1817, sp. 395. Jak. Judén har nyligen utgifvit .. ett Finskt Skaldestycke .. på Runo-meter. Mnemosyne 1819, s. 88. En något moderniserad och öfverarbetad runo-meter. FinBiogrHb. 545 (1897). Alving SvLittH 3: 121 (1932). —
-OMRÅDE~020. jfr -bygd. De egentliga runoområdena i östra Finland och ryska Karelen. Kallio ELönnrot 23 (1902). —
-SAMLING.
-iver. ASScF 14: Minnestal 2: 12 (1884).
-SMED. (rune- 1825. runo- 1878 osv.) [jfr fin. runoseppä] runosångare. Det Finska ordet för Skald, nemligen Runesmed (Runoseppä). Geijer Häfd. 172 (1825). Ahrenberg StRätt 164 (1899). —
-SPRÅK, sbst.2 för runor(na) utmärkande språk(bruk). Mnemosyne 1819, s. 170. Det östfinska runospråket. Finland 234 (1893). —
-STIL, förr äv. -STYL. för runor(na) utmärkande stil. 2VittAH 7: 286 (1795, 1802). TopeliusHundraårsm. 9 (1918). —
-SÅNG, sbst.2 (run- 1933—1950. runo- 1795 osv.)
1) sjungande av runa l. runor (som ofta tillgår så, att sångaren har en medhjälpare som sjunger med i slutet av verserna o. stundom ensam upprepar ett avsnitt; jfr -växelsång); stundom övergående i bet.: runodiktning (i abstr. l. konkret anv.). Denna .. Runo-sång beledsagades stundom af en .. Harpa. 2VittAH 7: 279 (1795, 1802). Lönnrot SvSkr. 2: 211 (1834). Det .. fanns fragment af runosången kvar att rädda. 2NF 13: 604 (1910). Det område, där runosången fortlefde. Därs. 17: 277 (1912).
-SÅNGARE. (run- 1933—1950. runo- 1828 osv.) person som sjunger runosång(er); stundom med särskild tanke på om- l. nydiktning i samband med sjungandet; jfr -författare, -smed, -smidare. Lönnrot SvSkr. 2: 47 (1828). 2SvUppslB 15: 570 (1950). —
-VARIANT. Lönnrot SvSkr. 1: 220 (1849). Under sommaren 1833 arbetades (av Elias Lönnrot) runovarianterna om Lemminkäinen samman till två längre runor om denne hjälte. 2NF 13: 604 (1910). —
-VERS. (run- 1933—1950. runo- 1819 osv.) fyrfotad trokeisk vers som ingår i runometer. Mnemosyne 1819, s. 173. Runoversen utgöres af åtta stafvelser, hvilka efter sångmelodin äro fördelade i tvenne musiktakter. Suomi 1845, s. 430. Viktor Rydbergs .. ungdomspoem om zigenerskan Singoalla .. (har) diktats på finsk runovers. TopeliusHundraårsm. 15 (1918). —
Spalt R 2971 band 23, 1960