Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VARIANT var1ian4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ante)
Etymologi
[jfr d., nor., eng. variant, t. variante; av fr. variante, substantiverad fem.-form av variant, av lat. varians (gen. -antis), p. pr. av variare (se VARIERA). — Jfr INVARIANT, VARIANS, VARIANT, adj.]
om var o. en av flera sinsemellan skiljaktiga (grund)typer; särsk.: avvikande form, avvikelse; jfr BIFORM, sbst. d, BRYTNING 10, MODIFIKATION 2, VARIATION 2, VARIETET 2. Kellgren (SVS) 6: 305 (1790). Dessa nu anförda arter af mylla kan man .. vidare underdela i en myckenhet varianter. Post KoprJordb. 54 (1862). De olika varianterna af högsvenskan vänta ännu på att bli vetenskapligt studerade. FoU 16: 21 (1902). (Västerbottensosten) var ursprungligen en variant af den s. k. västgötaosten. Hellström NorrlJordbr. 618 (1917). Det är inte sant att det bara finns ett bestämt mindre antal historier och att de andra äro varianter på dem. Zetterström Dag 6 (1946). Hennes mungipor krökte sig nedåt i den variant av hennes leende, som var den överlägsna. Spong Sjövinkel 59 (1949). Förorternas genomfartsled, en moderniserad variant av landsväg. Flygt Verkan 112 (2004). — jfr ROT-, SAGO-, STAVNINGS-, TYP-, UTTALS-VARIANT m. fl. — särsk. [jfr lat. varians lectio] (i fackspr.) om var o. en av flera sinsemellan skiljaktiga läsarter. SvBrIt. 2: 37 (1779). (Bureus har vid utgivningen av Östgötalagen) följt en handskrift som nu mera ej finnes .. och att han egt tillgång till flera, nu mera förlorade, visa de bifogade varianterna. Geijer I. 8: 53 (1833). Varianterna ur de bäste codices äro jemförelsevis få och ej sällan illa lästa. Rydqvist SSL 1: XXVII (1850). Varianter .. i handskrifter af forntida författares arbeten hafva vanligen uppkommit genom afskrifvares okunnighet, slarf eller förbättringslusta. NF (1892). jfr TEXT-VARIANT.
Ssgr (i allm. till slutet): VARIANT-APPARAT. i fråga om textkritisk utgåva av verk: (fullständig) redovisning l. förteckning av varianter; jfr apparat 2 b. Variantapparaten bör göras så fullständig som möjligt, så att intet, som på något sätt kan vara upplysande, därifrån uteslutes. 3SAH 4: 240 (1889). —
-FORM. jfr form I 3 o. dubbel-form, sido-form 2. 2VittAH XXXI. 6: 27 (1892). —
-MATERIAL. jfr material, sbst. 1 d. FoF 1921, s. 114. Utgivarens .. uppgift har gällt att på basen av det kända variantmaterialet ”restituera” vistexterna. Budk(Brage) 1922, s. 89. —
-RUNA. (†) jfr runa, sbst.2 (E. Lönnrot fick) från Porthan och Becker .. idén om en runas förfullständigande genom dess variantrunor. FinBiogrHb. 1403 (1899). —
-SAMLING. särsk. till slutet; jfr samla 1 e γ, h δ β′. Tvertom styrktes .. (1600-talets skolmän) af de Editioner, Commentarier, Variant-samlingar och ordböcker de utgåfvo, i öfvertygelsen om en god latinsk stils nödvändighet. Broocman TyUnd. 1: 71 (1807).

 

Spalt V 413 band 37, 2014

Webbansvarig